Varför tycker ni det är bättre att ha barnen hemma än på dagis??

Ett tips-om du är genuint intresserad av svar vill säga-är att inte lägga in så mycket värderingar i själva frågan. 

En formulering som "sitta hemma med morsan hela långa dagen" lägger grunden för pajkastning men kanske inte så mycket mer?

Nu får väl hemmaföräldrarna svara för sig själva, men om jag ska generalisera så tror jag inte att barn behöver förskola före 3-4 års ålder. En väl fungerande förskola med tillräckligt små barngrupper och tillräckligt stor personaltäthet kan vara ett utmärkt alternativ när föräldrarna måste/vill jobba. Men jag tror att det finns en allmän vanföreställning om små barns behov av stimulans. Det är BRA och VIKTIGT för barn att tillåtas ha tråkigt då och då-det utvecklar leken, fantasin och kreativiteten.

Och är det något små barn behöver mer än allt annat så är det en trygg och lugn anknytning till vuxna i sin närhet. Tillbringar barnet dagen med en förälder som älskar honom/henne är ju sannolikheten för det tämligen stor, förutsatt att familjen inte har någon form av allvarliga problem. För att det lilla barnet ska få tillräcklig trygghet under en dag på förskolan vill det till att personalen är tillräckligt kompetent och tillräckligt många och att det finns tillräcklig kontinuitet i vuxenkontakten. Med tanke på att barngrupperna i extremfall klättrar upp mot 31 barn i storstäderna och förskollärarna hör till den mest utbrända och följaktligen sjukskrivna (=vikarier) yrkeskategorin finns det rätt många osäkerhetsmoment. Har man tur får barnet en jättebra förskolevistelse, har man otur mindre bra.  Kanske en anledning till att man som förälder väljer att själv ta  hand om sitt barn de första åren, eller vad tror du ts?

Därför att de flesta barn älskar att växa upp och uppfostras med sina föräldrar och inte av förskolepersonal.

Sedan när barnet hamnar i 5-årsåldern ja då kan man tala om ett behov av att umgås med vänner mer än någon enstaka gång i veckna och kan man inte tillhandhålla detta så kan dagmamma och förskola var ett bra alternativ om det nu inte handlar om hela dagar.

Därför att många föräldar vet att de räcker till för sitt barn och klarar av att mentalt stimulera det utan problem.

Många är också medvetna om att småbarnstiden är en liten del av livet som aldrig mer kommer tillbaka och därför prioriterar att spendera de första åren i sitt barns liv tillsammans så mycket det bara går.

Många inser nog även att de är de som tar hand om sina barn bäst och inte de kommunanställda i en lokal med ytterligare 10-20 barn.

De förstår att stress kan påverka små barns hjärnor extra mycket och har insett att risken att barnet blir sönderstressad och överstimulerad är mycket större än risken att barnet understimuleras.

Lite korrigering.

Min etta har matt battre av att vara hemma med mig an hon skulle gora pa dagis/forsakola helt enkelt.

Det ar klart att hon skulle klarat av dagis, men hon har haft battre hemma med morsan, (mig da), hela langa dagen.

Nu sa gar hon i skola tre morgonar i veckan, (fran 9:00-11:30), och borjade nar hon fyllde tre. Nasta ar nar hon fyller 4 sa kommer hon ga fem dagar i veckan fran 9-12. Det tror jag kommer passa henne perfekt. Det ar forst nu hon borjar visa intresse for kompisar och andra figurer an mig och hennes pappa.

Och neej, hon ar inte nan blyg liten tjej som bara suttit i mitt kna hela denna tiden, hon ar enormt sjalvstandig och social, men sma barn ar inte sa intresserade av andra manniskor an mamma och pappa faktiskt. De ar dock valdigt anpassningsbara, och jag tycker inte synd om barn pa dagis, jag tror bara inte att de har det battre dar an vad de skulle haft hemma. Det skall till mycket for att man inte ar det basta for ens barn. 

Tvan har ju sett storasyrran ga till skolan, sa han skulle jag nog kunna borja med lite tidigare. Vi far se vad var ekonomi tillater.

Jag tror att många av dagens föräldrar har väldigt dåligt självförtroende när det komer till deras betydelse som förälder. Jag vet inte hur många gånger jag hört föräldrar säga att det inte klarar av att stimulera sitt barn eller att de inte har något att erbjuda barnet och att de måste börja på dagis av den anledningen. Det tycker jag är hemskt. Upp till 3 års ålder har barnet inga behov av att leka med andra barn, däremot är barnet beroende av att ha folk omkring sig av andra anledningar.

Jag är hemma med min dotter på 2,5 år. Hon kommer vara hemma tills hon är 3 iaf sen får vi se. Vi har det jätte bra. Vi hittar på en massa saker. Precis som TS skriver så träffar vi andra med barn, går till parken, skansen, öppnaförskolan mm. Det bästa med öppna förskolan är att det är som en förskola men Tuva vet att jag finns där om hon behöver mig. En utmärkt start. Tuva bestämmer själv hur mycket hon orkar och hon behöver aldrig anpassa sig efter 20 andra barn.

De här åren får jag aldrig tillbaka och jag tycker att det känns mest naturligt och bäst att (eftersom jag har möjlighet) vara hemma med min dotter.

Ja jag vet inte hur mycket jag ska skriva utan att det bli tråkigt att läsa. Jag finner inget negativt med att vara hemma.

Är det något särskilt du undrar över? Du verkar ju uppenbarligen INTE tycka att det är direkt positivt att barnet får vara hemma istället för på förskola om jag uppfattat ditt inlägg rätt?

.För att barnet får en vuxen att interagera med hela tiden. På förskolan är de flera barn på en vuxen och tid finns inte på samma sätt för långa stunder av betraktelse eller för den delen individuell anpassning. När barnen är riktigt små är det viktigare än att ha en massa andra barn omkring sig.

När det bara finns ett eller kanske två barn att ta hänsyn till går det ju att anpassa tempot och aktiviteterna på ett helt annat sätt än när man måste anpassa sig efter en hel grupp. Man behöver inte heller vara skiljd ifrån sina föräldarr utan är i van hemmamiljö tillsammans med en eller två personer som är expterter på just det barnet.

Man får också större möjligheter att "hjälpa till" och vara med och göra vuxensysslor. Det är spännande att få prova på att vispa eller diska eller sopa eller vad det nu kan vara.

Man får alltid plats i famnen när det är läsdags. Man får alltid hålla handen på promenad om man vill det.

Det finns många fördelar med att ha barn under 3-4 år hemma helt enkelt. Barnet får utveckla sin självkänsla i en trygg och individanpassad miljö tillsammans med en person som älskar barnet mest av allt i världen. Förstår inte vilka fördelar förskolan skulle kunna erbjuda som toppar det erbjudandet faktiskt.

Efter ett par år i förskolan så insåg jag att en pedagog aldrig kan tillgodose barnens enskilda behov på samma sätt som en förälder kan. Det finns inga resurser till det. Vi är 3 pedagoger på ca 15 - 20 barn.

Jag bestämde mig för att mitt barn skulle få vara hemma länge.

- Dagismiljön är stressig och bullrig.
- Att i tidig ålder separeras från sina föräldrar påverkar utvecklingen och tryggheten negativt.
- Dagis kan snarare hämma barnets sociala utveckling än stimulera den.
- Barn på dagis utsätts för för mycket infektioner och sjukdomar. Immunförsvaret hinner inte med.
- Barn lär sig inte bara bra saker på dagis utan en jävla massa skit. (från andra barn)
- Barn behöver dessutom inte all den stimulans och alla de aktiviteter som förskolan erbjuder.
- Könsrollsindoktrinering som jag gärna vill förskona ungen från så länge det går.  

Det mest värdefulla vi kan ge våra barn är tid. Tid med oss.

Det är så synd att så många förälder underminerar sin egen förmåga som förälder. Att så många tror att de inte räcker till för sina barn. Jag är självsäker och trygg i min roll som mamma och vet att jag kan tillgodose alla hennes behov.

Behov och behov... Vårt barn drogs till andra barn tidigare än 3 års ålder... Så det påståendet anser jag är helt felaktigt.

Jag håller med TS, iaf till en viss del. Har man möjlighet att vara hemma med barnet till 2 års ålder så är nog det toppen, kan man det inte tror jag inte det är någon fara heller. Jag skulle själv aldrig lämna ett barn som inte lärt sig gå än på dagis, men det är en anna sak. Sen är det nog bra med kanske 50-60 % på dagis, om man har möjlighet. Inte långa 8 timmarsdagar (eller mer som faktiskt många barn är).
Men att inte gå på dagis alls tror inte jag är optimalt (märk väl - jag är helt outbildad i ämnet och min erfarenhet är bara som dagisassisten på både 0-3 och 3-5 års, samt lärarassisten i 1an-4an i Norge).

Det är så mycket med den sociala biten, att interagera med andra, att lära sig kompromissa, och handling och konsekvenser.

Barn som INTE gått på dagis sliter märkbart i skolan, vilket givetvis går ut över deras prestationer där. Och det är jobbet i 1an-2an som lägger grunden för HELA den resterande skolgången när det gäller inställningen till skolan.

Som dagispersonal är det optimala (enligt mig och alla jag pratat med) om barnen är runt 1.5-3 år gammalt när det börjar på dagis. Börjar de senare än så tar inkörningen bra mycket längre tid och är genrellt svårare.

Sen att hävda att dagispersonal inte kan tillgodose varje enkelt barns behov är en sanning med modifikation om du frågar mig. Det är individuellt och beror på både barnet och personalen. Det är inte enbart dåligt för barnet att lära sig "kräva" den tid och uppmärksamhet det vill ha. Det har de igen senare i livet.

Det här är min åsikt. Jag är inte utbildad pedagog och har inte mer kött på benen än egna erfarenheter.

Men bara for att de dras till andra barn tidigt sa innebar inte det att de har det battre pa dagis fran det att de fyllt ett!!

Min dotter ar jattesocial, och har alltid varit det, men aldrig att hon haft behovet av att bli lamnad pa dagis ifran mig och hennes pappa. Det innebar att sa lange vi har varit med och andra barn, (och vuxna for den delen), har varit i narheten sa har hon gatt ivag och lekt, pratat, eller vad hon nu gjort. Det betyder ju inte att hon skulle ma battre av att vara pa dagis 30 timmar i veckan sa att hon kunde traffa barn jamt, bara att hon gillar andra manniskor!!!

Don't get me wrong, forskola ar fenomenalt. Det ar fantastiskt att det finns pa det satt som det gor i Sverige, men det ar inte barnen som har behov av forskola, det ar foraldrarna. Och det ar val inget fel i det?? Men att forsoka rattfardiga sitt barns tid pa forskolan med ursakten att de behover det tycker jag ar lite onodigt.

Som jag sa tidigare, sa skall det mycket till for att man inte ar det basta for sitt barn.