• Prodin

    Varför tycker ni det är bättre att ha barnen hemma än på dagis??

    Jag håller med TS, iaf till en viss del. Har man möjlighet att vara hemma med barnet till 2 års ålder så är nog det toppen, kan man det inte tror jag inte det är någon fara heller. Jag skulle själv aldrig lämna ett barn som inte lärt sig gå än på dagis, men det är en anna sak. Sen är det nog bra med kanske 50-60 % på dagis, om man har möjlighet. Inte långa 8 timmarsdagar (eller mer som faktiskt många barn är).
    Men att inte gå på dagis alls tror inte jag är optimalt (märk väl - jag är helt outbildad i ämnet och min erfarenhet är bara som dagisassisten på både 0-3 och 3-5 års, samt lärarassisten i 1an-4an i Norge).

    Det är så mycket med den sociala biten, att interagera med andra, att lära sig kompromissa, och handling och konsekvenser.

    Barn som INTE gått på dagis sliter märkbart i skolan, vilket givetvis går ut över deras prestationer där. Och det är jobbet i 1an-2an som lägger grunden för HELA den resterande skolgången när det gäller inställningen till skolan.

    Som dagispersonal är det optimala (enligt mig och alla jag pratat med) om barnen är runt 1.5-3 år gammalt när det börjar på dagis. Börjar de senare än så tar inkörningen bra mycket längre tid och är genrellt svårare.

    Sen att hävda att dagispersonal inte kan tillgodose varje enkelt barns behov är en sanning med modifikation om du frågar mig. Det är individuellt och beror på både barnet och personalen. Det är inte enbart dåligt för barnet att lära sig "kräva" den tid och uppmärksamhet det vill ha. Det har de igen senare i livet.

    Det här är min åsikt. Jag är inte utbildad pedagog och har inte mer kött på benen än egna erfarenheter.

  • Prodin

    @ fruis - Det har varit mycket olika, småsaker, som att vänta på sin tur, tackla motgångar, lösa problem på egen hand, knyta nya kontakter. Alla barn är ju individer, det blir så generaliserande, men ÖVER LAG har de barnen sämre social skills, både gentemot andra barn, samt gentemot oss i personalen.

    @ ladydahmer - som jag skrev: märk väl - jag är helt outbildad i ämnet och min erfarenhet är bara som dagisassisten på både 0-3 och 3-5 års, samt lärarassisten i 1an-4an i Norge.

    Det här är min åsikt. Jag är inte utbildad pedagog och har inte mer kött på benen än egna erfarenheter.


    Att de första skolåren är ett viktigt fundament för framtiden behöver man inte vara ett geni för att förstå. Jag har läst det i mycket olika facklitteratur b.la. Nærmiljøpedagogikk av Kristoffer Melheim som jag läser just nu. Har även sett det med egna ögon hur förödande det kan vara för en 6åring att få en dålig start i skolan, där rasterna bara ställer till problem då de t.ex. har svårare att få vänner, eller svårare att leka i grupp.

    SJÄLVKLART kan det vara enbart slumpen som gör att just de barnen har problem, och inte handla om det faktum att de gått lite eller inte alls på dagis. Men jag tror inte att det är så. Jag väljer att påstå att inga, eller väldigt få, av "hemmabarnen" om jag får kalla dem så, lika frekvent interagerar i grupp på det sätt de gör i en dagisvardag.

    Jag vill INTE stöta mig med någon, jag skriver SOM SAGT bara utifrån egna erfarenheter och åsikter.

  • Prodin

    @ julmusten - det kan mycket väl vara det som är problemet i många fall, självklart är det mycket svårare för ett barn att komma in ny i en redan existerande grupp. Oavsett så blir det ju ett minus för barnet i fråga.
    Jag vill bara förtydliga - jag är inte heller för några långa dagisveckor, eller en för tidig start. Jag har sett konsekvenserna av det också. Men jag personligen tror att barn har väldigt mycket utbyte av att komma bort från mamma/pappa/mormor/farmor och tvingas "klara sig själv", givetvis under överinseende av duktig personal. Det är så mycket de lär sig och upplever på dagis som inte en förälder lika lätt kan tillgodose.

    Allt med måtta.

Svar på tråden Varför tycker ni det är bättre att ha barnen hemma än på dagis??