Happiness - äntligen, härligt att du vågade ta skuttet!! Så glad för din skull!!
Tejj, vet inte vad jag ska säga, fy fasen vad jobbigt!! Skit också att det inte verkar hjälpa för dig! Jag hoppas att du får träffa duktiga läkare som snart kan hjälpa dig, snart SKA vi sitta här med våra tjocka magar o beklaga oss över halsbränna, foglossningar och svullna fötter, så är det bara!!
Pancakes - skulle behöva din hjälp! Läste ditt inlägg om skräckexempel bland dina vänner... Jag är ett sådant tror jag tyvärr! Hade stor diskussion med sambon (läs bråk) häromdagen, där bland annat bebisverkstaden dök upp.. Han har helt rätt, att "skaffa barn" eller rättare sagt, att inte lyckas, överskuggar mitt liv, det är viktigare än allt annat, inget är riktigt kul längre, jag kan inte glädjas åt det jag har, ser bara det jag inte har.. Det går ut över mig själv, över vår relation, över min relation till mina vänner.. har svårt att riktigt umgås med gravida kompisar, eller de som nyss fått barn, känner mig som en usel flickvän, usel kvinna för att jag bara får mf hela tiden, usel vän.. Jag vet inte vad jag ska göra.. Det kan inte forsätta så här, mitt hjärta, min själ o mina relationer kommer inte klara detta till slut.. Jag vet att det är många här i tråden som har problem värre än mina, ber om ursäkt för om jag trampar på några tår eller sårar, är absolut inte min mening, det hoppas jag att ni förstår!! Har ni några tips över hur man får balans i livet mellan barnlängtan o sorg över att det tar sån tid, o allt annat som faktiskt är underbart i livet så är jag jättetacksam!! Jag vet inte vad jag ska göra...