Soffy83, hoppas det gick bra med dig och att du fick med dig Cytotec hem. Ta det lugnt och vila nu och låt sambon pyssla om dig. Och proppa i dig smärtstillande, då behöver det inte göra särskilt ont alls faktiskt. kram
Är tvungen att kommentera den här tråden, fy F-N vilken FIN tråd där alla stöttar varandra! Verkar inte som en enda klagis har hittat hit och märker ord eller ifrågasätter en annans hopp!
Natur- Vill bara få instämma i din uppfattning om att varenda tanke hamnar på barn och vägen dit. Har flera gånger undrat vad jag fyllde tiden med förr...men säkert något långt mer avslappnat än det här...
Ligger här i ordentlig mensvärk, första mensen efter mitt missfall. Köpte ÄL-stickor direkt sist och prickade in första ÄL, men det tog sig inte alls. Har försökt bli med barn i ett år nu och hoppas stenhårt på att turen ska vända snart.
Är det inte märkligt...det som för ett år sedan var så spännande och glädjefylt har helt plötsligt blivit en livsläxa i ödmjukhet och en resa i berg-och-dal-bana mellan hopp, besvikelse och sorg.
Stor kram till er alla och hoppas att 2011 är vårat år!!
sugarrusch- Tack för välkomnandet! Tror stenhårt på vad din kurator sa, man har verkligen haft tid att reflektera över vad ett barn skulle betyda för en och tvingats ställas inför rädslan att det kanske inte går. Den rädslan ger nog lyckan ett extra djup och kärleken ett extra värde den dag man väl står där med sin lill* i famnen.
För att inte tala om vad det gör med relationen! Vist har man dagar när det känns skit och som att vi aldrig kommer att lyckas med det här...men på det stora hela har det här året av försök-hopp-sorg och utredningar fört oss så mycket närmare varandra. Behöver verkligen påminna mig om det en dag som denna- när sambon stuckit till gymet i frustration och besvikelse och stänger allt och alla ute...
Pancakes- Vad härligt att du är gravid!! Vad mysigt med en lite sommarbäbis!! Är det din första eller har du sedan tidigare?
(Kan väl säga att jag klämmer mig i armhålan typ tio ggr om dagen för att se om det kommit igen, men nix. Oömma armhålor är det här!)
Men fy sjutton, vilka kommentarer ni fått! Vad tänker folk med? Det enda man kan glädjas åt att att man blir klokare av erfarenheten och ni kommer aldrig någonsin utsätta andra för såna kommentarer när ni är gravida! Det enda som man kanske möjligtvis "får" klaga över som gravid inför någon som kämpar är oron över att man ska missfall igen. Allt annat får man hålla tyst om! Jag skulle aldrig någonsin sitta på en fest och klaga över olika saker. Man har ju ingen aning om vad andra som sitter i sällskapet går igenom. Håller överhuvudtaget tyst om graviditeten tills någon ställer en direkt fråga. Blir galen på alla dessa gravida som sitter och ältar på middagar, hur intressant är det för andra liksom???