Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Får man vara med här?

Fick missfall i vecka 10, på midsommardagen.

Första barnet, första försöket.

Hade äl igen i helgen som var och har bim kanske den 25 juli ungefär. Första efter missfallet... Jag håller tummarna för vi hade mycket sex

Jag sitter här och är bitter (som vanligt, känns det som) Avundsjuk på er med "bara" ett missfall i bagaget, som fortfarande är så där glada, förhoppningsfulla och possetiva.

Själv känner jag ingen glädje alls, visst vill jag ju bli gravid, mer än allt annat i världen, men det är inte längre samma sak, det betyder liksom inte att jag kommer få en bebis, utan bara att jag troligtvis kommer må skit i ett par månader, för att sedan förlora den lilla som skulle blivit ett syskon till dottern.

Igår pratade jag med en av mina bästa vänner, som ska ha barn samtidigt som jag skulle haft, om inte jag fått missfall i januari. Hon hade hämtat hem barnvagnen nu...  Livet är så förbannat orättvist. Jag har inte orkat träffa henne sedan jag fick mitt missfall, känns så tråkigt, men det är för jobbigt att bli för involverad i hennes graviditet. alla gravida är jobbiga och umgås med, men särskilt med henne, vi skulle ju haft med bara några dagars mellanrum... =(

Odd: Jag har ett gäng sådana i bekantskapskretsen också, där den ena eller bägge är mindre lämpliga som föräldrar. Eller där de egentligen inte velat ha fler barn, men råkat bli gravida ändå. osv. Och då känns det extra orättvist att vi som verkligen vill, och har möjlighet att ge barnet ett bra liv, inte får behålla våra...

Happiness: Jag har haft 3 MF i v 7, 8 (våren 09)  och 11 (jan-10), samt en MA i v 8 med tvillingar nu den 14 april. Så att bli gravid är egentligen inget bekymmer, det lyckas vi med. men varje månad vi inte lyckas, känns det som ett stort bakslag.

Att våga skaffa ett barn till (vi har en dotter f 06) satt långt inne då jag var ordentligt sjuk under graviditeten med dottern. Från v 5, tills dottern föddes i v 42+2, kräktes jag konstant. låg inne med dropp från och till hela graviditeten. Därtill hade jag hemsk "foglossning" som debuterade v 12, och som i slutändan visade sig vara en inflammatorisk sjukdom i SI-lederna, inte bara foglossning. Denna sjukdom som debuterade med graviditetn, är obotbar och jag får medeciner och är i perioder så dålig att jag tar mig fram med rullstol. Man vet inte vad som kommer hända med sjukdomen vid en ny graviditet. Utöver detta... så fick jag förlossningsdepression som satt i i 15 månader. Så... trots att jag alltid velat ha många barn så satt det långt inne, som sagt.

Så när vi äntligen vågade ta steget, så händer då det här. De bara dör. Och trots det mår jag lika dåligt, kräks som en galning, de få veckor jag får vara gravid. Nu sist skulle jag läggas in med dropp där i v 8 för jag var så uttorkad och svag, men det var då de upptäckte att fostren dött.

Vi håller på med en utredning, i dagsläget så har alla prover och undersökningar visat att allt är mkt bra, och det borde inte finnas några hinder för att fullfölja graviditet. Men ändå går det inte... =(

får jag slänga in en fråga här:

jag hade utslag på äl test i lördags och söndags. Då kan man undra när äl var?

Vi hade sex i onsdags förra veckan, lördag morgon, lördag kväll, söndag morgon, måndag kväll och tisdag morgon... sen orkade vi inte mer...

tror ni att vi prickade in rätt eller skulle vi kunnat haft mer sex tisdag eller onsdag denna vecka eller spelar det ingen roll?

Haha,, min frågar också samma men första frågan kom nog dagen efter
Han förstår inte riktigt att det inte kan visa direkt och då upplyste jag honom om att jag inte kommer testa utan bara invänta mensen och då skrattade han och sa att det tror han inte på...

Jag tog ett CB dig. test imorse som visade neg och detta gjorde jag bara för att bli glad om det snart visar positivt :)

Om ungefär en vecka vet vi om det tog sig denna månad, det känns som min kropp är lite tung och brösten ömma och som att det ligger ngt där inne och gror men det är nog bara inbillning

Hur som helst så gick det ju så snabbt sist så vi kommer nog bli besvikna om det inte tar sig denna gång tror jag