Kring 10+ nåt och vägen hit var låååång och svår. Fler?

Den här tråden passar mig. Har kämpat på i minst fem år både vanligt och med ivf:er. Gjorde fyra ivf och några fet därtill utan att lyckas. Sen blev jag som ett mirakel spontant gravid. Hur det gick till vet bara nån högre makt eller nåt
Jag har haft en jättejobbig första trimester. Och det har varit mest psykiskt. Jag har haft lite symptom och har fotfarande knappt nån mage (v 15 nu). Många skulle nog vara glada och se det som en drömgraviditet men jag har varit orolig och misströstat.
Jag har bf 5 oktober

Jag hänger på här! Vi har försökt i 3 år och lite till med bland annat inseminering osv, kom precis fram i landstingets IVF-kö då vi blev gravida spontant. Jag tycker att det har varit en tuff resa på alla sätt och jag har svårt att slappna av ännu. Är i vecka 11+0 idag. Vi gjorde UL i vecka 9+5 och fick se hjärtat slå

hej och välkomna!

Vad häftigt att ni blivit spontant gravida :)

Jag kan berätta lite om min bakgrund också. Har genomgått 9 st ivf-behandlingar som alltid var en plåga pg a att jag är väldigt svårstimulerad. Av dessa behandlingar kom vi till ET 4 gånger. Den första gången lyckades vi bli gravda men i v.10 konstaterades både enäggstvillingar och MA. Mycket jobbig tid. Nu är jag gravid efter vår första äggdonation. Just idag känner jag mig lugnare då vi i veckan varit på vul (igen) och sett hjärtat picka fint och skruttet växa som det ska. Vi har varit på en del kontroller redan pg a blödningar men allt har sett finfint ut. Nu längtar jag bara tills ytterligare några veckor har passerat och sen tills man kan vara helt öppen för alla och sedan att magen börjar synas på riktigt (inet bara svulnnader som gör att man ser ut att vara i /.e månaden hur som helst) och man har beviset synligt hela tiden.

Idag är jag i 10+3.

Va härligt Leiben att det lyckades nu! Snart kan du pusta ut och njuta lite. Jag trodde aldrig vi skulle lyckas bli gravida på egen hand så det var rätt så chockartat och jag har svårt att tro det fortfarande...men jag har inga förhoppningar om att vi ska kunna göra om det så jag är redan inställd på IVF om vi vill ha flera barn.

Provade ett par mammajeans idag på rea men det såg skrattretande ut bara för jag har ingen gravidmage, det är bara fisar som bor där som putar ut...får nog vänta ett tag haha.

Gjorde ni äggdonation i Sverige eller utomlands?

jag vill oxå hänga med här!

Efter ett antal års kämpande (sen 2001 när vi slutade med preventivmedel) och minst 6 missfall så har vi nu kommit till v 10+5 efter vår första IVFbehandling

Senaste VULet gjordes v 10+0 och såg jättebra ut, ska på UL v 14+0 igen för att stilla oron...

Åh, vad jag vill supergratta dig!!!

6 missfall??!!! sånt tror man inte ens kan få hända i livet. hur i helsike klarar man av sånt? hur hjälpte ivf just det?

Härligt att du kommit så långt och att allt ser bra ut. Nu bara måste det vara din tid!

Vad härligt att läsa om era historier och att det nu verkar gå bra för alla.

Får jag fråga några nyfikenhets-frågor om äggdonation. Gör man det på ivf-kliniker? Vet man vem donatorn är, jag menar, får se nån bild eller så och hur mycket kostar det? Det är så beudransvärt att kvinnor donerar sina ägg. All heder åt dem.

I morgon går jag in i v 16. Tycker tiden tom v 10 var supersegt. Men kanske berodde på att jag var så orolig hela tiden. Sen ca v 10 har det gått fort. Jag kan väl skönja en lite mage men det är verkligen bara jag och ammen som ser det. Utåt syns inget. Nu har jag iaf börjat berätta på jobbet. Berättade för chefen i v 10, för det är mycket som är på g på min arbetsplats med uppsägningar mm, därför valde jag att berätta tidigt.

Har börjat glutta lite på barnvagnar också. Gud vilken djungel det är.

Tack!
Missfall är ett helsike att gå igenom först så tänds hoppet sen är det ngn som slår ner en i skorna igen, vågar inte tro på ngnting förrän jag har ett barn i famnen för så skeptisk har jag blivit. Är rädd att inte våga njuta av graviditeten överhuvudtaget om det går vägen.

Ärligt talat så vet jag inte om IVFen gjort ngn nytta alls eller om det är slumpen, men de kan ju styra hormonerna lite mer efteråt. Har fått progesteron och trombyl från start den här gången så det kanske har gjort sitt... Eller så beror det på att de valde det bästa embryot

ÄD är en rätt speciell sak. Var rätt avig länge och tyckte att det kändes konstigt. Hittills hade jag och maken liksom delat allt och varit på lika nivå/ samma plats men med ÄD så tänkte jag först att det då skulle förändra just det. Fick bearbeta det här med ÄD ett år (ungefär lika länge som vi fick stå i kö) men nu känns det jättebra :)

Det finns bara en klinik som gör ÄD privat i Sverige och jag tror att det är dyrt och kö för det är dåligt med donatorer. Många åker ju istället utomlands. Jag gjorde det via landstinget. HAde stått i kö för IVF men när vi kom fram ville de ha våra journaler från vår privata klinik och då nekade de oss IVF för de tyckte våra odds såg för dåliga ut så vi fick snällt ställa oss längst bak i ÄD-kön istället. Men som jag sa så behövde jag nog den tiden och så gick vi privat med några IVF till under tiden för att känna att vi verkligen försökt tillräckligt.

Jag vet absolut inget om donatorn mer än att de försöker matcha utseende så långt det  går. Däremot har mitt barn rätt att få veta hennes identitet när barnet är 18 år gammalt. Men det är dock vi som väljer att tala om för vårt barn hur det har kommit till (vilket rekomenderas).

Ja jag är oerhört tacksam för den kvinna som har gjort den här graviditeten möjlig och som förhoppningsvis kommer att ändra hela mitt framtida liv.

Ang missfall av olika slag så har jag en lugnare vecka rent psykologiskt nu. Jag går på specialistmödravård och min läkare sa att det är fram til loch med v. 12 som de allra flesta missfallen sker. Ju närmare v. 12 man kommer desto mindre ökar riskerna. HAr man ex sett ett hjärta slå i v. 10+ nåt och allt ser bra ut så är risken ganska liten men det kan så klart ske. Mellan v. 12+ och 14+ så är risken jätteliten men dock lite mer än ifall man gått 14 fulla veckor. När man går in i v.15+ så är riskerna inet högre än någon annan av de nästkommande veckorna.

De flesta av våra närmaste och våra nära familjer vet men de andra runt om får nog då veta när jag passerat v. 14+. Det räcker med att man säger till några då så sköter sig nog ryktet själv.

Jag längtar verkligen tills att hela graviditeten blir påtaglig med tydlig gravidmage och att alla runt omkring i ens närhet vet.

Har ni lust att skriva er bf så att jag kan skriva in det i trådstarten? det är lättare att hålla koll på vilken vecka ni befinner i er då :)

Hur har ni det alla nu då?

BF 4 November!

Är i vecka 11+3 idag. Är fortfarande grymt nervös att något ska gå fel, trots att vi sett hjärtat slå. Är en optimist annars men nu är det svårt...vi ska göra KUB 30 april så jag längtar lite efter att få se bebben igen och veta att den mår bra, man såg inte så mycket av den i vecka 9+3, mer som en liten köttbulle

Själv är jag lost i retrovagnsdjungeln, har 3 fina vagnar som står och väntar därhemma, putsade den ena nästan hela dagen igår (så något sorts hopp har man att det blir en bebbe..)

kramen!