Unga Adoptanter

Grattis!

Jag förstår att det känns länge, vi behövde också vänta, men bara tre månader.
Vad jag har förstått så skiljer det sig ganska mycket på hur utredaren lägger upp mötena.

Vi hade två möten tillsammans och två intervjuer var för sig, uppdelade på en och halv timme per gång.
Sedan hade vi också en nätverksträff där utredaren fick komma hem till oss, se hur vi bor samt träffa släkt och vänner.

Vi började fundera på tänkbara referenter ganska tidigt och bad dem börja skriva på referensbrev innan utredningen påbörjades. Vi bokade även upp läkarbesök så att dessa kunde ske ganska tidigt i utredningen. Annars funderade vi och pratade mycket som par om våra förväntningar på föräldraskapet, styrkor och svagheter, hur vi såg på varandra som föräldrar och hur vi såg på vår relation.

Tror det är bra att prata igenom de punkter som kommer att komma upp :)

skönt att utbildningen är klar! Jag hoppas vi får börja med vår utredning i aug, men jag vet inte än. Isf kommer vi har väntat på utredning i 1 år och 5 månader från att vi tog kontakt med socialen, men däremellan har vi ju gått föräldrautbildning, blev klara i november. Men en av anledningarna till att vi inte får börja utredningen än är ju min låga ålder.

Tack för alla svar. 
Jag har äntligen börjat kunna känna glädje över detta. Det känns underbart
Tidigare har det bara varit sorg kopplat till alla tankar om barn. Nu vill jag bara komma igång, komma iväg och hämta vårt barn. Tror faktiskt att föräldra utbildningen varit stor nytta i dom här känslorna jag har fått nu.  Men vist är där ett sting av smärta i tanken att jag aldrig får vara gravid. 
Har äntligen börjat kunna skriva om det utan att må dåligt, tvärt om så mår jag bra av att skriva om det och känner glädje när jag gör det
Jag hoppas att få vara aktiv i denna tråden hela vägen och få ta del av era erfarenheter.
Berätta lite om er själv hur långt har ni kommit? Har ni en blogg om det man kan få titta in på?

Här är min alldeles nystartade
langtantilldig.wordpress.com/

 

Jättefin blogg!

hej ett tipps ta inte ac.. jag och min man har ac och det va det värsta vi kunde jort.. dom drar ut på tiden som fan och om din handläggare blir sjuk så får du inte hjälp från nånstans till hon kommer tillbaka.

vi är under 30 oxå så vi är ganska unga. vi har inte heller fått hjälp med svar på frågor eller bra info osv som vi trott eftersom det är en stor organisation. så när du betalat första summan är man fast... jag har gråtit ett anatal gånger över hur dom ignorerat ej hjälpt oss då dom hållt på att göra våran ansökan till utlandet i snart över 4 månader vilket ska ta högst 2 månader. 

jag önskar att jag valden en annan organisation:(

Hej! Tack för tipset! Vad tråkigt att det har tagit så lång tid för er!! Och att de ignorerar er. Jag har känt på mig att AC är lite svår, eftersom det är en så stor org...dålig info har vi fått redan från början, när vi blev medlemmar skickade de ju bara ett mail med länkar.Men AC som är så stor org borde ju ha vikarier!!!
 Vi är också medlemmar i BFA och BV och de har gett mycket bättre information. Det lutar mot att vi adopterar från Taiwan CSS genom BV. Fastän vi inte har medgivande än så har vi fått jättemycket information om alla handlingar som ska skickas med till landet m.m BV är ju en liten och mer personlig org, väldigt hjälpsam!

Vilket land samlar ni papper till?

Fast att såga en organisation så rakt av utifrån en endaste adoption som ännu inte ens är fullgjord är mycket missvisande och orättvist. Min erfarenhet är att alla tycker olika om de olika organistaionerna.

Att bli bemött handlar om att bemöta och bemötas, det är en tvåvägs kommunikation som båda parter bär ansvar för. Ibland fungerar det inte. Så har det varit även för oss. Vissa på adoptionscentrum har jag inte alls passat med men att mötet inte fungerar är ju även mitt ansvar. Jag har då helt enkelt bett om att få byta kontaktperson när så har gått.

Nu har vi även erfarenhet av en annan organisation, en mindre. Det fungerar bra men handläggaren och jag kan inte kommunicera men att byta går inte då det inte finns fler på det landet. Så under denna adoption får jag helt enkelt bita ihop och ta mitt ansvar för vår kommunikation skall fungera så bra det går.

Generellt så är min upplevelse att adoptionscentrum är mer konkreta och återhållsamma med att inge hopp i förtid. När de säger något positivt eller antyder något då vet de verkligen något. Vilket är så skönt under väntan, at tslippa leva på ett falsk hopp i förtid!

Hej hej!

Visst har man givetvis ett eget ansvar vid möte vid andra människor.
Dock så kan jag relatera till "Softish" känsla. Det går inte att förneka att man hamnar i positon där man känner sig underlägsen och maktlös vid kontakt med adoptionsbyråer. Så beroende. Och jag förstår frustrationen.

Jag säger inte att detta är fel - det är som det ska vara. De har i uppgift att se till barnets bästa och bara barnets bästa. De kan inte lova adoptivföräldrar någonting - eftersom det inte kan säga någonting säkert.

Men och men. Det är inte konstigt att man känner frustration, maktlöshet och sorg genom den här processen.
Och det är heller inte fel att hon skriver ut den frustrationen här - tycker i alla fall jag.

Det är nog ingen som i slutändan kommer att välja bort eller döma ut AC pågrund av hennes upplevelse. Bara bli mer förberedda på det som kan komma.

Och det tycker jag bara är positivt.

GreenGal Va roligt att ni är inne på BV och CSS nu. Jag kan verkligen rekommendera dem.

Någon stans någon gång måste man absolut få häva ur sig all frustration men det bästa är ju att rikta det mot dem det gäller - vara rak och ärlig och fråga hur problemet skall kunna lösas.