Vi vars partner måste lämna landet - TRÅD 10!!!

Är det nu man ska landa mellan himmel och helvete?

Jag fick reda på min vem min handläggare är idag och ringde henne.
Hon hade fått våra papper igår och inte hunnit ta någon titt på dom än, skulle göra det nästa vecka sa hon... jaha...
Första frågade hon om vi var gifta.. nej bara sambo, kändes som om kistan i spiken för henne sattes där.

Sen sa hon om allt var bra och inga kompleteringar behövdes så kunde det gå rätt fort.. typ en månad.
Och jag behövde inte ringa henne, hon ringer mig om det skulle vara något..
*suck*
Jaha vad ska man göra nu då? Jo Vänta... en månad eller så...

eller kanske spiken i kistan. ;)

Hmmm Ja jag kanske ska se det så... *suck*
Men jag gjorde nog fel för mig själv igen o trodde allt skulle vara klart om två veckor så han var här inom en månad.
Ja jisses.. *suck* Jag menar det var ju den 13 januari som han sökte... längtan börjar bli väldigt påtaglig just nu!
ahh jag vet inte men hon gav en tråkig stämning bara genom att börja prata om vi var gifta eller inte. Ska väl inte ha med saken och göra? Känns som om vi skulle vara mindre seriösa då..

Ohh ja tack!! Jag måste se det positivt och inte måla fan på väggen direkt. Men man har kännt sig så försvarslös de senaste månaderna i den mån att det faktiskt är en myndighet som ska ställa beslut om ens kära ska få komma in i landet igen eller inte.
Det blir helt enkelt tungt mellan varven. Och eftersom ingenting går med ljusetshastighet där så blir det ännu mer väntan...
Nej casha in lite mer pengar till mig.verket så de hade haft råd att anställa mer folk. ;)) hiihi...

Så skönt att detta forumet finns så man kan skriva av sig, hade väl fått ett nervsammanbrott annars. ;)

Men Anonym ((me)) kommer inte din man hem i dagarna.. eller jag som har ett minne som en guldfisk igen?

Ta hand om er alla!! Kramar till er!

Nej då är det bara ett par veckor kvar nu, skönt med en sådan nedräkning. Men kan nästan tro att en vecka nu kan kännas som en månad på grund av all längtan. ;))
Precis som det gjorde i början när våra män åkte.

Minns att en dag kändes som en vecka och en vecka var all evighet.
Nu får jag faktiskt säga att veckodagarna går så fort men helgerna kan kännas lite tyngre.

Ja jag förstår sådana kommentare. Nej jag har lagt locket på hos ett antal av mina bekanta och vänner. Jag vet att de aldrig kommer att förstå känslan och den frustration jag har med mig under mina dagar.

Nej det är några av mina närmsta och min familj och de stöttar och förstår mig fullt ut. De är nog lika frustrerade över handläggningstiden.

Tråkigt att du får en sådan kommentar av dina vän, det är att borsta bort sånt och inte låta det ta sin energi.

Ja det är bara att skriva av sig, vi sitter alla här i samma båt och ror åt samma mål.

Vi vet alla hur man mår o känner sig och jag tror att de flesta här inne inte har berättat för alla i sin omgivning heller, just pga människors reaktioner och att vi just vet att det inte möts med så djupt förstående alla gånger.

Ja min sambo kommer ifrån Kosovo och ansökte i makedonien... han bor rätt nära gränsen kanske två timmars körning så går rätt fort att ta sig över.

Nej det är bara till att gilla läget och betala ;)
Nej inga barn tillsammans men en dag i framtiden. Vi har bara varit tillsammans i ett år.. såå... tar allt med ro. Detta blir först en milstolpe i våra liv. =)

Nej han tyckte att det gick bra, visst han var nervös och det märkte hon som intervjuade honom också. Min man började ju berätta en massa och hon sa till honom flera gånger nej nej jag ställer frågorna och du svarar bara kort. Så jag tror inte han fick säga hälften av vad han hade velat. ;))
Sen gjorde dom intervjun på albanska så det lättade väl stämningen lite för honom. Tror han var mest nervös över att han skulle missuppfatta något som sades på svenska eller inte kunna utveckla sina svar så detaljerat han hade velat om det skulle vara på svenska.
Men över det hela så var de en trevlig kvinna som han mötte och satt där i ungefär två timmar, eftersom hon skrev ner allt som han sa. Och han bad det få uppläst sen när allt var klart så det inte skulle vara några missförstånd.