Usch ja bejbi, det är något som jag också funderat på ibland. Framförallt när man läser om sådana som är mitt uppe i sådana sorgearbeten. Å hur mycket man än grubblar så kommer man väl aldrig veta. Det enda jag vet är att då en riktigt när och kär går bort i sin närhet, så känns livet riktigt tungt långt efteråt. Men att efter ett tag så lättar det ändå något och man bär med sig de varma och ljusa bilderna allra närmst hjärtat och i tankarna. De nära och kära som jag förlorat är Mormor och Farmor osv. Men det går nog inte en vecka utan att jag nu, efter tre år, ändå sänder dem en tanke och skickar en liten hälsning. För oavsett om de nu skulle vara borta, så är de väldigt nära ändå. Andas ordentligt kommer du nog göra Bejbi, om något sådant fruktansvärt skulle hända, men du kommer nog andas annorlunda men fortfarande med alla dina barn tätt knutna vid ditt hjärta!