Mola/Druvbörd

Supermajsa; det blev inget denna gången.. Var dum nog att testa på födelsedagen (tänker att det kunde blivigt den allra bästa födelsedags presenten) men det blev ett minus. Testade igen några dar senare för säkerhets skull.

Skräpmola, jag gick hos en psykolog efter molan, och några gånger i höstas, kanske var 3'e vecka. De sissta gångerna hade vi bara telefon kontakt, han tyckte jag var "frisk", medans jag sa att jag inte kände mig tillbaka riktigt ännu. Han skulle ringa igen, men gjorde aldrig det. Förtroendet brast lite där, så jag kommer nog inte ringa dem igen. Jag mådde ju mycket bättre eftersom väntan äntligen var över från molan, men nu efter 3 misslyckade IVF försök är det ju nya "mörker" som drar om man säger då... Kuratorn gav inte så mycket tyvärr.

Lindah, just har jag dragit mig undan lite. Alla mina närmaste har ju familj, småbarn som pratet gärna centreras kring. 3 av mina bästa vänner (alla har fått minst 1 barn under den tid vi kämpat, en 2)  ska dessutom gifta sig tillsammans i sommar, så jag känner att jag står lite utanför deras liv just nu. Jag o sambon har brutit vår förloning, fick vänta så länge eftersom vi ville skaffa barn först, och nu har sorgen tagit över vår relation o vad som händer m oss vet vi inte. Vill inte gifta mig under behandling, eller gravid, och vill inte sjkuta upp ivf fösöken ytterligare heller. Hela livet är liksom på vänt. Vill lägga ner min verksamhet, men kan inte söka nytt jobb just, är borta en del pga alla läkarbesök, samt att jag inte mår så bra. svårt läge...

Skräpmola, tyvärr är det dessutom så att det bara räknas som missfall när man sett ett foster. Alla tidigar plus som blir till minus kallar man kemisk graviditet, och räknas ej som missfall.

Ludvigsmamma, vad skönt att få läsa om lite glädje. Det fnns ju mycket hjälp att få i din situation, både med att stimulera fram en ÄL, samt att bygga upp slemmhinna, så det kommer nog lösa sig.

Jag känner att ingen riktigt vet vad de ska göra med mig. Kuratorenrna som egentligen har bässt koll på den här problematiken verkar rädda för mig, vill gärna skicka vidare till psykolog. Psykologen/psykiater som jag varit hos verkar tycka att jag mår för bra... Men men... Jag är normalt en ganska positiv person, inte den som ger sig, men ust nu har jag en svacka. Orkar bara inte. Det går över...

Tack alla för att ni bryr er, det betyder mycket för mig ska ni veta!

Hej allihop.
skräpmola, vad skönt att de ska utreda. Fick du inte ens reda på vad läkaren såg på VUL? Efter all denna tid m IVF har jag förstått att det finns väldigt mycket att göra innan man går till IVF. Vissa läkare verkar dock inte göra alla undersökningarna. Jag mins inte ens vad för prover man tog på mig, men till slut visade det ju sig vara spermierna. Om du vill har jag ganska mycket info om saker de bör kolla innan man tar till IVF, det är en smärtsam process och jag skulle inte rekomender det till någon om man kan med andra medel få hjälp.

Jag hade ett långt samtal m min kontakt på huddinge i tisdags, och vi ska försöka m ett sista fruset återförande i v 13. Får se om det blir av, mycket som ska funka innan vi är i mål. Just nu håller de på med omstruktureringar på huddinge, och köerna är längre än någonsin. Det är redan fullt fram till slutet av maj för behandling (alltså m sprutor o äggplock), och jag får inte planeras in för ny behandling förrän vi tömt frysen. När vi vet vad som sker m detta sistar frusna ägg kommer det m 99% säkerhet vara fullt fram till sommaruppehållet. ska vi vänta till i höst har jag hållit på i 2 år m IVF, gränser för man som är tillåtet enigt landstinget är 11/2 år (just för att det är så tärnade på pateinterna). Tydligen tas det ingen hänsyn till mig i detta fall.

Cia, grattis! Härligt att höra.

Linda, tack snälla för dina kramar. De värmer!
Anonym Iris, om du först plussat tidigt o mensen kommer innan de sett ett foster (runt v 7-8) kallas det för kemisk graviditet, o räknkas inte som missfall. Det är väldigt vanligt att dessa tidigare graviditeter stöts bort av kroppen, mer än hälften av alla graviditeter är icke "graviditets dugliga" och då gör kroppen alldesls rätt som stöter bort det. Annars hade vi haft en väldig massa skadade barn, och det vill vi ju inte. Jag förstår din frustration, det är många här som väntat länge efter sina gravförbud och tidigt gravtestar för att få se ett plus som inte varar. Jag tycker dock att man som mola patient kan få hjälp om man är orolig, vi har liksom redan rätt mycket sorg i bagaget. Stå på dig om du vill ha hjäp. Dock kan jag sägta att om det inte är något fel och ni ska in "undersöknings träsket" är det mycket väntan, och många ev försök som kommer gå åt när man är inne o gräver. Dock finns det många olika blodprover man kan titta på , AMH värde, skölkörtel mm.

Ludvigsmamma, nej då, inget slag i ansiktet! Jag har hela tiden varit säker på att det kommer att lyckas för oss, men det jobbiga är att körena förstör så mycket. När man först har väntat så länge, sen fått mola och får vänta ännu längre är väntan inte riktigt något som välkomnas. Stor kram.

Vombat, ditt värede är redan nere, det ska in sjunka mer. Man pendlar mellan 0,1-5 beroende på var i cykeln man är, o vem man är. Så länge du är på "minus" som de kallar normala värden är du godkänd. Jag vet inte vad jag hade för värde mina sista mätningar, men så länge det höll sig under 2 var det ingen som ens nämnde vad det låg på. Officielt är du "nollad" för noll kan man aldrig ha.

Linda, du är inte ensam över att känna sorg när alla runtomkring lyckas i det vi alla längtar så efter. Det betyder inte att du är ego, utan mänsklig. Det låter som att du har en fin man som kan stötta dig. Ta hand om varandra, så kommer ni klara att möta världen också. Just nu har jag en period när jag håller mig lite för migsjälv, har svårt att glädjas för mina vänner o deras "familje lycka". Har inte varit ett problem tidigare, men nu känner jag att jag inte vill utsätta mig o då gör jag inte det. för mig handlar det kanske mer om en gemenskap jag känner att jag inte delar m dem längre. Hoppas du har en lite bättre dag idag! kramar.

Vombat, som skräpmola skriver tvistas det om det är 2 eller 5 som godkänns, men defernetivt inte mindre än 2! Vissa kommer aldrig ha 0,1 känns hyfstat onödigt att mäta tills du får ett sådant provsar. Tycker du ska ifrågastätta detta. Jag har varit i kontakt m en hel del läkare (alltås inte bara dem som opererade mig) och alla har varit eniga om 2 eller 5. Jag tycker du ska fira nu, frisk och fri från mola. Kram!

Skräpmola, gud var skönt! vill också... Lösningen kan som sagt vara busenkel, o din kropp verkar ju inte ha några problem att bli gravid. Det är annars ett av de största problemen blan mina IVF "kompisar", att det inte vill fästa alls. Stor kram, kanske bakas det en beebe på semestern!

Fundersam, om du orkar läsa bakåt några vändor kan du se att det är en hel del som plussat efter mola för att sedan få mens. Missfall räknas det inte som förrän man sett ett foster, dvs runt v 7. I ditt fall misstänker jag att en graviditet startat, sen avslutats tidigt. Detta är såklar otrokigt smärtsamt, frusterande och sorgligt, men oftast helt normalt. Över hälften av alla befruktade ägg är tyvärr inte graviditets dugliga, utan börjar dela sig för att sedan avstanna. Man kallar det för kemisk graviditet. Känns som att många uplever detta efter molan, men i normala fall kanske man inte hade gravtestat så tidigt, o inte ens varit meveten om det tidiga plusset. Om du är orolig att du haft en mola igen kan du ju alltid gravtesta om någon vecka. Har du fortfarande mätbart HCG ska du def ta kontakt m din läkare. Tror dock inte du behöver oroa dig, men det är klart man är medveten och orolig efter resan m Mola. Hoppas det löser sig för dig. Kram.

Äntligen dax, man har inte samlat så mycket statisktik på vanliga missfall, så man kan tyvärr inte jämföra hcg sänkningen så snart inpå. Du skriver inte hur långt graviditeten fortgått, det kan vara av betydelse för hur lång tid hcg tar på sig för att sjunka. Jag fick min analys efter 1 vecka, jag hade ringt och frågat om jag var du. Mätte de ditt hcg innan skrapningen? Varför vade de att skrapa dig, i stället för att låta missfallet komma ut av sig själv, alternativt få tabletter? Många frågor, men jag tror jag kan hjäpa dig lättare om du har några av svaren.

Lillan, jag hade mätbart hcg i drygt 4 månader efter operationen. Dock fick jag mens som vanligt, något mer oregelbunden bara, vilket ju kan tyckas märkligt när kroppen tycker sig vara gravid?!?. Några här har det tagit 8-9 månader för att få ner hcg värdet, det är jätte olika het enklelt. Går du inte och lämnar blodprover? Lycka till.

fundersam, skönt att du får hjälp. Stor kram.  

Vanna, hur går det för dig? KRAM!!

Lillan, men då är det nog på väg ner. Om de anser att du inte behöver lämna lika ofta längre. Har de sagt vad dina värden ligger på? vad har de sagt om grav förbud? Hade du komplett eller partiell? Jag förstår att det känns hopplöst, jag har perioder när jag bara vill gå i ide. Har svårt att hitta lust till nått, jobber går åt pipan också. BLÄ... kram o lycka till.

Vanna, vad skönt!!! Levaxin är jätte vanligt, oroa dig inte för det! Så klart är det bättre om du slipper, men det är ändå bra att de hittat problemet och kan hjälpa dig. D-vitamin ska också vara bra, så försök få lite sol. Om det inte händer nu så ökar chanserna stort inför sommaren, man får 90% av sitt D vitamin via solen. kram!

aha, då är jag med. Tja, det kan ju vara mola... men behöver inte vara det... enligt ultrgyn kan det ta upp till v 12 innan kroppen förstår att graviditeten avstannat. Det du mår illa av är hormonerna, inte fostret, och dessa fortsätter produceras så länge kroppen tror att den är gravid. Alltså kan det vara helt normalt, men även mola. Jag vill inte spekulera åt dig, ring o be om patologens svar. Det ska inte ta mer än en vecka. Hoppas verkligen du får ett bra svar.

Det är inte konstigt. Många här har fått mens innan hcg sjunkit till icke mätbart. Konstigt att de vet så lite, jag har alltid känt det som att jag vet mer än läkarna om det här.