• kasa01

    Mola/Druvbörd

    Hej Annika!
    Vad skönt med en medsyster på IVF!!!
    Vet inte hur mycket du har läst på tråden, men även jag ska få börja IVF nu i oktober. Väntar bara på min mens, sen ska jag börja m injektionerna... Skrapades i mars, men hade komplett mola så jag har fått vänta lite längre. Lycka till på tisdag!
    kram,

  • kasa01

    Jo, det ska inte kunna gå.
    Jag blev spontant gravid när jag skulle inleda min andra IVF behandling. Blev lite av en kalldusch när man försökt bli gravid i flera år, till slut blir det och får en mola.... Hade såklart varit tusen gånger bättre om jag INTE blivigt spontant gravid, men men. Någon ska väl hamna på guds skit lista...

    kramar,

  • kasa01

    Hej Vanna!
    Tycker du ska leva om vanligt och låta kroppen avgöra. Jag tror inte att du kommer att bli gravid om kroppen inte är redo för det. Tror också det kan vara bra att lägga bort ägglosningsstikcor och allt vad det heter nu när du vet att du har ägglosning och inte behöver oroa dig för det. Det blir ofta sämre resultat om man "försöker" för mycket.
    kramar, och lycka till

  • kasa01

    Hej Alla!
    Annika, jag har börjat med injektionerna nu... Ska på ultrljud på onsdag, ska bli så spännande. Då ser de om det vuxit några ägg, hur många, i vilken takt osv. Jag har också ett barna sen tidigare, men med en annan pappa. Det kan hända att en graviditet tiggar igång cander, större riska vid komplett mola. Jag tar den riken dock, även om jag skulle veta att jag kommer att få cancer hade jag ändå valt att föröka. Vet inte hur stor risken är, ganska lite förmodligen. Vi har varit i den här "bubblan" i flera år nu, och det är rätt tärande. Jag har gått hos en psykolog en tid, och kommer att vilja gå med min sambo också såsmåningom. Det känns som att det var så länge sen vi fick bara vara glada. Senaste åren har det varit kamp, först mot barnlösheten, sen molan o cancer risk, och nu ny IVF. Man hoppas och räds sammtidigt, får aldrig bara slappna av.  

    Anonym skräpmola, jag grät också. Hela tiden. Min läkare skickade mig till kurator, som skickade mig till Psykolog. Jag är riktigt glad för det idag, mår mycket bättre. Blir fortfarande ledsen ibland, men det är hanterbart nu. I början ville jag inte gå ur sängen ens. Det går över, även om man inte tror det...

    Shirin, grattis till knytet! Hoppas det går vägen. De håller ju uppsikt, ni klara detta!
    Vanna, känns som att det är din tur snart. Håll ut! Snart är det jul och man får annat att tänka på. Det är då det sker...
    kramar,

  • kasa01

    Hej!
    vill inte vara en glödjedödare här, men jag hade en fostersäck o gulesäck, men ändå komplett mola. Det ska egenltligen inte kunna gå, kanske var det en tvilling graviditet... Det hela är ju så osanorikt ändå, med tanke på våran IVF situation. Det där med S-HCG är lite lurigt, det är så mycket som hör till "normalt". Jag hade 300 000 som högst, det är helt klart inte OK, men man kan ha mycket lägre och ändå ha en mola. i v 10 kan allt ifrån 30 000 pp till 180 000 vara normalt.
    Men Shirin, om de sett ett hjärta ska det inte kunna vara en ny mola.... De partiella molorna kan i o för sig bilda ett foster, men de dör ofta innan man sett hjärt aktivitet. Tror verkligen inte du behöver oroa dig för det!
    Många kramar och trevlig helg!

  • kasa01

    Hej Allihopa!
    Fran, skräpmola och Vombat, ni ska INTE behöva vänta så länge på era provsvar!!! Jag fick vänta i 5 dagar på svar ifrån patologen, det är ganska viktigt att veta om det är en komplett eller partiell mola. Sen har jag fått provsvar på blodproven samma dag, eller i värsta fall dagen efter. Jag har varit på SÖS, men detta ska gälla alla sjukhus. Det tar lite längre tid om blodproverna tas på provcentral som inte hör till sjukhuset, men ändå....

    Stå på er, ifrågasätt...
    Men Fran, dina värden verkar ju toppen! Bara att grattulera.

    kramar,

  • kasa01

    Hej Anonym skräpmola!
    Min situation är lite annorlunda eftersom jag håller på m IVF. Det har gått ca 8 månader för mig nu, och jag är mitt i ny IVF behandling. Mina värden sjönk dock inte och SÖS beslutade att jag skulle följas 1 år. De sa att man kunde begära en "second opinion" på vilken kvinnoklinik man ville, och eftersom jag håller till på Huddinge m IVF'n ringde jag min läkare där. Han i sin tur konsulterade mola experten i Sverige som tydligen finns på StGöran och fick ok på att inleda ny IVF när värdet legat under 5 i 4 månader. På SÖS gäller 1 år vid komplett mola om värdet inte sjunker på 8 veckor, annars 6 månader. Detta är dock endast rekomendationer, och man gör givetvis som man vill....

    Jag antar att det inte är helt fel att lugna sig lite om man ändå inte har "bråttom"... Vi vill ju alla bli gravida (uppenbarligen) men man kanske ska försöka se till det som man kan göra när man inte är gravid så länge... Jag känner att jag inte har så mycket tid dock, eftersom vi fösökt nu i 100 år (känns det som) och tiden går. Om det ska ta ytterligare massa år kommer det innebära ökad risk för down syndrom mm. Hade jag varit 25 hade jag gärna väntat i 1 år, men nu är jag inte det....
    kramar,

  • kasa01

    Hej Igen!
    Jag läste på ett annat forum om en hälsokost produkt som heter "Borago olja" eller "gurkfröolja". Den ska tydligen ha bra efekt på livmodern om man vill bli gravid. Eftersom jag o min sambo har problem m själva graviditeten också köpte jag det. Såg då att det står på förpackningen att det är bra för hormon ballansen, så ni som har värden som segar sig kanske kan prova detta?
    Bara en tanke.
    kramar,

  • kasa01

    Har också sökt på hennes blogg och googlat. Allt verkar ha upphört i samband med att hon slutade skriva här. Mina misstankar går nog snarar mot att något obehagligt har hänt henne. Kanske kom cancern tillbaka, kanske orkar hon inte mer... Jag hoppas att hon orkar skriva snart igen, men förstår om hon bara vill dra sig undan. Kanske har de de sökt sig till England o charings kross, de verkar vara de som kan mest om de här sjukdomarna. hoppas hon dyker upp här såsmåningom.

  • kasa01

    Hej På Er!
    Jag förstår allas beskrivning om att det känns jobbigt att bli "omkörd", jag har ju försökt sedan 3 år och de flesta av mina vänninor har redan hunnit få sitt andra. Jag hoppas att ni kan hitta ett sätt att ändå kunna omge er med era vänner, det kommer att bli tomt utan dem. Man kan såklart slicka såren för sig själv en tid och svära över att världen är så orättvis, men när det värsta lagt sig råder jag er alla att ta hand om era relationer till vänninorna.
     
    Jag har fått så många tråkiga besked under den här resan att jag kommer vara överlycklig bara jag nån gång får ett barn. Att alla andra hunnit före känns rätt oviktigt, det är inget som garanterar att de inte råkar ut för något ännu värre under tiden.

    En dag sitter ni alla med era små knyten i famnen, då kommer allt det här kännas som gammal skåpmat!

    Kramar och kraft till alla!!

Svar på tråden Mola/Druvbörd