Anonym (C) skrev 2018-01-15 21:23:40 följande:
Det var såklart väldigt mycket tankar och oro i början. När jag var gravid i v.6 så åkte vi utomlands i 3 veckor och första dagen fick jag en blödning och sen mådde jag så illa att jag inte kunde ta mig ur sängen på hela semestern. Jag kan säga att jag hade sån ångest och bara längtade hem så vi fick göra ett tidigt VUL, när vi gjorde det och läkaren sa att det fanns ett foster och att hjärtat slog fint så brast allt. Herregud va vi grät både jag och min sambo :)
Ja men jag tror att det är svårt för någon utomstående att förstå. Vi fick höra kommentarer som "ja men nu har ni ju en anledning att ligga mer med varandra" ibland undrar man vad det är för fel på folk. Och vissa kunde inte förstå vår stora sorg att behöva vänta 1 år på att få bli gravida igen.
Åh det är ju jättebra!! :) jag vet inte exakt vad som gäller vid en partiell mola men vid en komplett mola så skulle man ner till nollvärde inom 8 veckor och därefter gravidförbud 6 månader (tog prover en gång i månaden under denna period) men jag tror det är okej att bli gravid tidigare vid partiell mola.
Tack för att du delar :) Jag tror att jag också kommer att vara väldigt orolig om jag blir gravid igen. Jag har svårt att trösta mig med att det är väldigt ovanligt att det går fel igen, när det redan har hänt nåt som det är så pass liten risk för. Samtidigt vet jag ju att det oftast går bra! Det är en tröst att få höra om att ni har en lillebror på väg :)
Du har rätt i att det säkert är svårt att förstå. Och ärligt så hade jag haft svårt att fatta själv för några år sedan, innan jag började planera barn själv. Men att säga såna där saker, fy så obetänksamt.
Ibland känner jag det som att jag "inte får" vara ledsen för detta längre, som att det är ok att vara ledsen ett tag men att det borde ha gått över tills nu. Men jag är fortfarande ledsen.
Ja, det är skönt att hcg är på väg ner, jag hoppas att det fortsätter så. Men det är svårt med all ovisshet, jag går mest och väntar på nästa provtagning.