Tråden för familjehem/jourfamiljer/ kontaktfamiljer

Vi har noga övervägt just detta, hur det påverkar våra biologiska barn. Men i vårt fall är ALLA i familjen med på detta.
Vi engagerar oss allihop i våra barn. Om vi har stora placerade barn tillsammans med mindre barn är vi noga med att inte lämna dem själva tillsammans! Inte för att jag trott att det händer något men just för att det inte ska finnas något tvivel om saken!

Vi är också medvetna om att vi kan få lämna ifrån oss våra extra barn någon dag...men hellre älska en gång för mycket än att inte bli älskad alls!
Tänk dig hur hemskt det skulle vara för ett barn att bo i en familj som inte skulle pussas, kramas och visa att man älskar barnet (precis som du gör med dina biologiska barn) för som sagt du kan aldrig veta hur länge barnet stannar...

Jo tack vi har "provat" nu i 12 års tid!
VI har tex nu ett mindre barn som tycker att det är det mest naturliga i hela världen att ha två mammor :)
Jag är mamma, och bio mamma är också mamma!

fast det är ju klart, det hade ju varit MYCKET bättre för den lille pojken att bo kvar med sina alkoholiserade föräldrar. Att leva i misär, kanske inte få mat varje dag eftersom flaskan går före. Eller hur tänker du?

Jag tycker att det är sorgligt att du har fått uppleva att bli utnyttjad. Man ösnkar att det aldrig skulle drabba någon!

Hej.
Skulle vilja ställa en fråga här som jag hoppas ni kan ge mig lite råd på. Min son (5½år) har varit placerad i 4 månader på lvu och jag har träffat honom bara en gång per vecka några timmar. Nu är lvu upphävt och jag och soc har pratat om hemgångsplanering. Dom vill att jag ska komma med förslag på hur den ska se ut. Personligen skulle jag vilja ta hem sonen här och nu, men inser ju att det absolut inte skulle bli bra för honom. Vad tycker ni skulle vara rimligt tidsmässigt, hur täta umgängen innan osv?

Jourhem, undrar lite hur det går till med den biten, vi är i dag nätverks familjehem och har blivit tillfrågade om att bli jourhem. Hur fungerar det egentligen, behöver inte någon i familjen vara hemma på heltiddå efetrsom vilken ålder som helst kan komma när som helst som jag har förstått. Och man kan ju då behöva finnas hemma en tid för att barnet/barnens skull. Eller?

Vilken form av arvode betalas ut vid jourhems placeringar?

Min önskan är att kunna ta emot alla, dettat är dock naturligtvis inte möjligt, varken för barnens bästa eller rent ekonomiskt. Jag tror alla önskar att man inte behövde tänka på den ekonomiska biten när det gäller barn som behöver hjälp men det är ju tyvärr en del av vårat samhälle.

Att vara ett famlije hem innebär INTE att man ska TA ÖVER föräldrarollen för evigt! Man ska aldrig gå in i ett "uppdrag" med en sådan tanke även om barnet som placeras är mycket litet! Vad som helst kan hända under resans gång och det innebär inte alltid att barnet stannar i sigg familjehem utan faktiskt flyyatr hem till sina föräldrar! Att vara ett familjehem innebär inte heller att man tar avstånd från barbets bio föräldrar..... tvärtom! Oftast måste man samarbeta vare sig man vill eller inte, anses det vara det bästa för barnet så är det så det kommer att bli! Dessa barn som placeras hos oss får vi inte se på "som våra egna barn" då dom inte är det och man måste alltid ha i bakhuvudet att barnet kan få flytta hem till bio familj! Långt ifrån alla placeeringar är uppväxt placerinagr och många utav dom som tänkt att vara det kan förändras.... en förälder slutar missbruka - barnet flyttar hem, en förälder mår bättre i sin psykiska sjukdom och klarar av ett "normalt" liv - barnet flytar hem, en misshandlar förälder har genomgått terapi/suttit av sitt straff och anser sig vara en ny och bra förälder - barnet flyttar hem!
Vad som helst kan hända!
Och meningen med att vara ett familjeherm är inte att motarbeta bio föräldrar eller utgå ifrån att placeringen är för evig utan att så mycket det bara går och är möjligt samarbeta med bio föräldrar! För i dom flesta fallen så ska faktiskt barnen förr eller senare hem igen och i dom allra flesta fallen så blir det sådana omständigheter som gör att barnet också flyttar hem!
Man måste alltid ha det i åtanken i alla uppdrag man får!
Själv hade vi en liten kille som kom till oss som 3 månaders bebis och bodde hos oss tills han blev 7 år, hans hemförhållanden ordnade mot alla odds upp sig och mamman blev fullt kapabel till att klara av sin mammaroll utan anmärkningar! Dom mår idag båda två jätte bra och det som hände va det bästa för barnet även om vi genomgick en fruktansvärd tid efter att han flyttat hem så va det det bästa alternativet trots allt med tanke på att mamman kämpade på så pass och faktikst blev en frisk och jätte bra mamma.....
Det är ett fantastiskt jobb att vara familjehem, ger massor, men får massor men oj vad s,ärtsamt det kan vara....

Precis så är det i dom flesta fall och det är i dom flesta fall "själva målet" och framförallt med små barn. Jag tror att det kan vara "farligt" att tro något annat, att ställa in sig på att det är någon form av adpotion eller "barn-övertagande" kan bli fruktansvärt smärtsamt och många gånger helt fel för barnet och dess bio föräldrar!
Vi familje/jourhem ska ju finnas till hands så länge "vi behövs" och det kan variera drastiskt iblasnd i tid!
Man kan inte och ska inte ta något för givet! Barnen som placeras är inte "våra barn" och blir sällan heller "våra barn".... kanske konstigt att uttrycka sig så men så är det på ett sätt! Hittade inga andra ord för det :)

Fråm "mina ögon sett" så är denna syn/din syn på det helt underbar och helt korrekt:)

Hej!

Finns det nån av er här,som har _flera_ uppdrag som kontaktfamilj?
Altså,barn från _olika_ familjer?
Hur fungerar detta för er?
Vi har funderat på att ta oss an ett uppdrag till,som kontaktfamilj,vi har redan en sjuåring varannan helg.

Nyfiken på om ni finns..

Ett tag var det det enda som jag tänkte på...måste få luft liksom. Vi fick också backup från soc det var bara att säga till så skulle en kontaktfam fixas.
Men efter långt övervägande så tackade vi nej. Vi har barn som redan åkt runt till för många vi ville inte utsätta dem för ännu fler. Dessutom så var det mycket som hände i "mitt" privata liv som också gjorde att jag mådde dåligt. Så nu när det finns lite perspektiv till saker o ting så är jag glad att vi inte skaffade kontaktfamilj

Men jag vet många familjehem som har kontaktfamilj...

Varför?

Vi känner att vi har energi och överskott till det!  Vi tänkte kansje det fanns nån som behövde det var tredje helg,eller nåt..