Utredning efter upprepade missfall osv... Del14

Idag gäller det för min del....
Ska på vul 13:40, oh gissa om jag är nervös ::S oj oj oj, kan säga att jag inte sovit mycket inatt... dock är väl dottern en liten anledning till det också, men tankarna har snurrat... Lever den? har den flygit sin väg?
Kommer den stanna? eller duger vi inte som föräldrar?
 vill bara att klockan ska bli tjugo i 2 snart...
Lär väl få min dom om det blir någon Grekland resa också... Men kommer åka iaf  (tror jag) detta är ju min dröm.
Håll tummarna nu tjejer...

BettanB; kan bara instämma med övriga!

Längtan; jag kniper allt vad jag kan!

Franka; jättegrattis!

Ego; själva drar vi igång förberedelserna för vår 11e och sista provrörsbefruktning nu. Snälla, håll tummarna för att det ska gå vägen den här gången.

denna gången kommer det gå vägen för er del :)
men vad gör de om det mot all förmodan inte skulle ta sig?

Då bryter vi ihop och kommer igen.... låter kanske ironiskt men jag menar det... det är ju enda sättet att överleva den anspänningen som är...  orkar dock inte vara där i tanken än...

Och när vi gjort det så sätter vi oss på ett flygplan för att adoptera ett litet till underverk, ett syskon till vår son. Om jag fick önska så skulle jag vilja få vänta ett barn med magen men om det inte går så är jag väldigt ödmjuk inför möjligheten att få vänta ytterligare ett barn med hjärtat.

Mula: Håller tummarna för er!

Längtan: Hoppas det går bra idag!

så de hjälper inte er mer om det inte tar sig? hmm..
men vilken härlig inställning du har...
har du något speciellt land du skulle vila adoptera ifrån?
även om jag vet att jag "kan" få barn skulle jag vilja adoptera...

Mula, jag ska hålla tummarna hur mycket som helst!!! Men va underbart med en plan B. Jag antar att ni redan står i kö så det kanske inte tar en hel evighet om det blir er väg till syskon.

Jag önskar att vi också kunde ta den vägen, för oss är plan B surrogat i USA istället om inte det här eller spermiedonation fungerar.

Jo, dom skulle säkert hjälpa oss men där sätter vi själva stopp. Vi har hållt på med behandlingar i 10 års tid och nu räcker det. Jag orkar vare sig fysiskt eller psykiskt och kroppen tar mycket stryk med alla olika hormoner osv som man stoppar i sig i samband med en behandling.

Vår son är från Korea så vi åker gärna dit igen och hämtar ett syskon till honom. Det blir först nästa år OM det blir men samtidigt så känns det fantastiskt att vi har möjligheten att "få" ett syskon till honom. Det är många som av olika skäl inte kan/har råd/fixar att adoptera så jag är jätteglad över det.

Tack.

Skönt att ni också har en plan B även om den ser annorlunda ut än vår.

Mula - alla tummar till er!

Bling - har faktiskt inte varit så nervös denna graviditet. Orkade liksom inte, det var tillräckligt med anspänning alla tidigare gånger. Låter kanske konstigt. Hoppade av en tvillingtråd här i forumet när alla började skriva om hur nervösa de var och jag ville bara tänka postivt, så jag orkade inte läsa det.

Skönt att ni har andra alternativ, det är bra för själen!