30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Resande: Nu blir det nog dumt tips för du känner förstås till redan att det är bra att blanda med bröstmjölk så de känner igen smaken. Hur gammal är P nu?

SMS!!!! (från Mosing ) :

Efterlängtade lilla Liv gjorde äntligen entré i förmiddags. 56 cm lång och 4,8 kg tung. Vi mår efter omständigheterna fint :) /Mosing och sambon  

GRATTIS familjen Mosing!      

Tessan: Välkommen hit! Tror jag grattat i andra tråden, men om inte så stort GRATTIS här med!

IdaVi: Unga människor som vi. Klart du måste visa leg

Mosing: Låter som en bra förlossning. Ser fram emot att få veta mer detaljer så småningom
Vad duktig hon är som kan sitta och gå redan Kul med stolt storebror! Ska bli intressant att se hur V reagerar sen...

Kasperina: Hoppas det inet kommer mer blod och att du kan få fortsätta projektet. Annars är det ju egentligen värt det att låta jobbet stå tillbaka lite, men man vill ju prestera som vanligt. Förstår att det känns tråkigt

Chiquita: Spännande. Nu måste väl lillebror ändå komma snart!

Firren: är du osäker på om du är gravid pga din temp

Skämt åsido så har jag ingen koll på min temp men tycker att det varierar. Ibland känner jag mig extra varm nu som gravid o ibland fryser jag nästan fast andra går i t-shirt. Finns väl inget rätt eller fel, som med det mesta annat så skiljer det sig fr person till person och från graviditet till graviditet. Intressant iakttagelse dock. Tempar du regelbundet?

chiquita: heja heja!

Barba: Usch vad jobbigt att fundera så på relationens vara eller inte vara och dessutom med ett syskon i antågande. Man brukar ju säga att den enda man kan ändra på är sig själv och så är det ju. Hur gärna man än vill att någon annan ska ändra sig så går det inte så länge den personen inte vill det. Tror att det är det som PW var ute efter också att du måste se om du kan tänka dig att förändra något hos dig själv i tänket eller i beteendet. Går inte det så är ni i en återvändsgränd. Jag kan även hålla med Stramalj om att utifrån vad du skriver här så är det mkt förväntningar på maken som går i stöpet när han inte gör så som du tycker att han borde göra. Inte för att jag tycker att allt han gör är bra eller "rätt" prioriterat alltid, men det är ändå så att om man har höga förväntningar så blir besvikelsen desto större när de inte infrias och så blir känslan av besvikelse den alltmer övergripande känslan. Skulle du kunna dra ner på dina förväntningar på honom? Utifrån det jag läser här så handlar en hel del också om en besvikelse på dig själv över att du valt din man. Om jag minns rätt nu så har du uttryckt något i stil med att du aldrig skulle tolerera det beteende han har från någon annan. Min uppfattning är att du funerar mkt på hur du ens kunde bli ihop med någon som han utifrån dina principer och självbild. Kan det vara så att du tar ut en del av detta på honom? Hoppas du inte missförstår. Jag menar inte att det bara rä du som behöver förändras, men jag tror att du måste börja där. Kommer du fram till att du inte kan/vill förändras så har du iaf kommit en bit och får gå vidare därifrån. Kram
(Hur har det förresten gått med sin brännskada?)

GRATTIS GRATTIS GRATTIS familjen chiquita!!!!   Underbar bild! Äntligen är han här!
Verkar som allt gick rätt fort när det väl drog igång.  

IdaVi: Låter som du har väldigt mkt nu. Hoppas det lugnar sig lite och att du får ladda batterierna i påsk

Firren och Barba: Hehe, ja jag känner igen mig. Är i v 25 och det tycker jag låter som att jag kommit väldigt långt samtidigt som det ibland känns vääääldigt långt kvar, men jag tröstar mig med att våren brukar gå fort med mycket helger och firanden och det blir ljusare och ljusare och sen är det sommar och då kan jag förhoppningsvis bada och njuta lite innan bebben kommer. Att föda och ha barn ja, vara gravid njae (är såklart glad att jag är gravid men hoppas ni fattar hur jag menar)

Glassgrisen: Snart snart kommer hon! Håll ut!

Billabong: Jag vill gärna veta när dina kom!
V kom bf+13 och jag räknar inte med att få före bf iaf nu heller (om det inte blir planerat snitt då förstås )       

Barba: Har du tagit upp detta med honom? Vet han att du vill ha ngn annan med? Att det inte funkade trots samtal innan förra gången behöver ju inte betyda att det blir likadant nu? Denna gång vet han ju vad som väntar, han kanske blev så ställd och överrumplad av allt så han glömde bort sig förra gången? Om det inte känns bra att ta upp det när ni är själva så kanske nästa gång ni är på samtal? Visst har ni väl ngt nytt inbokat?

snuppis: Välkommen! Vilken vecka är du i?

Sarahkka: Grattis till fast tjänst! Har inte heller hängt med varför ni måste göra er av med djuren....

Eshack: Vilken dag!

Barba: det finns ingen från någon föräldragrupp du varit med i? Litë långsökt kanske, men ibland kan man ju känna förtroende även för ngn som man inte känner så väl. En doula skulle ju inte vara din bästa kompis heller

Ego. Träffade läkaren idag som förlöste V. Tyvärr avrådde hon så starkt från vaginal förlossning att hon t.o.m. lyckades övertyga mig. Ja realistiskt alltså, hjärtat är inte med på tåget än men jag har ju tid kvar. Det positiva är att det är samma läkare som utför snittet. Jag frågade om hon skulle göra det (och om hon är i tjänst då -  det är ju mitt i sommaren) och hon svarade "om du vill". Men hallååå!!! Om jag vill, jag har ju jätteförtroende för henne, "känner" ju henne liksom. Som väl var så hade hon inte semester vid den aktuella tidpunkten. Känns konstigt och overkligt att ha ett så exakt datum. Mkt känslor och tankar som jag pratat med maken om också. Tyvärr kunde han inte vara med idag på besöket och kom hem sent så blev först nu på kvällen vi kunde sitta och prata med ett par avbrott för omnattning då V verkade ha ngn mardröm och vaknade till flera gånger. Vet inte riktigt hur det känns, men mkt besvikelse nu när hoppet om vaginal förlossning är ute.