30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Glassgrisen - Det har vi inte testat, men det kanske man skulle göra. Blask kanske inte är värt att vakna för.

Barba - Lite nytt måste man få köpa också, även om det finns en hel del i förråden sedan tidigare. Men visst kan man göra av med hur mycket pengar som helst, om man nu skulle vilja det.

På tal om det: vad tror ni om seriestarten på tv idag, "Gravid i höga klackar" om en graviditetskonsult på Upper East Side. Låter som att man kan få se blivande mammor som vet hur man spenderar pengar, eller?

Kasperina - Haha
En kompis har en kollega som tvättar Pop-skaljackan varje dag efter föris, barnet måste ju vara rent och snyggt vid lämning nästa morgon!

Tessan - Skönt att allt såg fint ut, grattis!

Snuppis - Det klingar bekant med ont i ljumskarna vid grav. Jag minns att det ibland högg till ordentligt när jag gick så att jag fick tvärstanna mitt i ett steg. Tror förklaringen var nåt med ligament.

Liksom Älgen gillar jag tanken på att syskonen får vara hemma och vänja sig vid den nya bebisen precis som resten av familjen. (Inte så förvånande kanske, vi har ju tyckt lika förr. ) Men man måste såklart hitta något som passar alla i familjen och det är väl olika i alla familjer vad det är.

M73 - Vi har haft lite annorlunda situation här när bebis anlänt. När G kom i augusti 08 var I inte två år än och hade inte börjat på dagis, det kändes helt självklart att inte skola in henne då, utan att vänta ett tag. Det blev ett år. Och när E kom var det första dagen på sommarlovet, maken var ledig mkt hela sommaren och storbarnen hade ju dessutom varandra att leka med här hemma, så det var ingen uppoffring för någon av oss att ha dem hemma, det var bara härligt. Jag hade tid att maratonamma E en hel del, och satt ofta med henne sovande i famnen, sådär som man gjorde med första barnet. Åh, hur fort har inte det här året gått!

M73 - Det kommer säkert gå bra! Här var det iaf en enorm skillnad denna gång när det fanns två storasyskon som var vana vid det här med syskonskap och dessutom hade varandra att leka med som vanligt.

Pysslig - Tack! I natt har hon faktiskt sovit hela natten utan välling, fast natten innan blev det två gånger.

Skriver under på tvåbarnschock. Definitivt jobbigare att gå från ett barn till två än från noll till ett. Från två till tre var minst jobbigt, känns som att enda skillnaden är en gullunge att älska!

TILL skulle det ju stå såklart! En gullunge TILL att älska. Såklart.

Att jag drabbades av tvåbarnschock hade ingenting att göra med att G var "besvärlig" på något sätt, han var lika behändig som sin storasyster (och lillasyster för den delen), men det var något helt annat att rådda runt en snart tvååring och en nyfödd än det var med bara en nyfödd. Jag minns det som sådant meck att komma ut, världens projekt. Dubbelvagnen parkerad i låst barnvagnsförråd innanför porten, liggdelen i lägenheten. Att klä på oss tre och packa ner G i liggdelen där han började skrika för att han blev för varm, komma ihåg allt (nyckel till vagnen, skötväska mm mm ), bära liggdelen in i hissen och få med Ida på noterna osv osv. Jag vet att jag liksom stannade upp en sekund varje gång vi väl kom utanför porten, tog ett andetag av uteluften och bara kände att "ja, dåså. Äntligen ute".
Jag har aldrig i mitt liv varit så smal som då G var liten.
Det var en stor lättnad då vi flyttade till huset när G var 8 månader, allt blev så mycket enklare och liksom "flöt på" till skillnad mot tidigare. Men Gustavs bebistid upplever jag som superkort, jag hann aldrig riktigt njuta av honom som jag har hunnit med tjejerna, det var liksom fullt upp hela tiden.

När vi fick första barnet var vi nog väldigt förberedda på att "allt kommer att ändras, inget blir någonsin mer sig likt!" som man hade hört från omgivningen, men förvånades sedan över hur det inte alls var sådan stor omställning vi hade föreställt oss. Jag minns dagarna med bebis-Ida som superlugna, mysiga och roliga. Hon sov alltid i tretimmarspass om dagarna (längre på natten) så jag hade massor av tid för mig själv om dagarna. Gustav och Elsa hade/har samma sovmönster, men då var/är det ju någon annan där att ägna sig åt medan bebisen sover. Fast den här tredje gången har jag känt lite av samma lugn som med Ida. Avgörande är nog att storbarnen har varandra, precis som de var vana med sedan innan E kom. Dessutom tror jag det gör jättestor skillnad att G var nästan ett helt år äldre när E kom än vad I var när han kom. Det är väldigt stor skillnad på en nästan tvååring och en nästan treåring, tycker jag.

Men för att återkomma till Firrens fundering så kan jag inte känna att det påverkat min och makens relation på något speciellt sätt, tvåbarnschocken var nog min och mest av logistikkaraktär, så att säga.

M73 - Asch då, men det är ju några timmar kvar än.

M73 - Det låter inte som något jag hade haft lust att göra när jag var i din sits för precis ett år sedsan. Ta det lugnt med magen!

Det är ingen som helt har sluppit undan chock? Som tyckte att det var räkmacka med första barnet och så blev det samma med tvåan?
Det låter ju här som att om det är lugnt med första blir det värre med andra, och tvärtom.

Pysslig - Jag har också liten sjukling här, tredje dagen med feber nu så jag börjar tvivla lite på att det skulle vara tänderna.

Håller ni på att ladda inför födelsedagen? Imorgon väl? Vad får E i present? Jag har fullständig idétorka, precis allting finns ju redan!