30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Sarahkka - Jag kan nog också hjälpa till med Ua.

Firren - Skönt!

chiqita - Men så söt!

Pupetta - Välkommen! Jag hör också till "har fått", inga fler syskon är planerade här. Jag har tre barn, födda 06, 08 och 11.

Sarahkka - Elsa föddes 17 juni förra året, och jag tror nog att hon hade mössa för det mesta när hon var utomhus. Fast jag minns faktiskt inte!

Intressant att läsa om matstunderna hos er alla, och så skönt att det gick bättre igår chiqita!
Vi har blivit välsignade med barn som oftast inte matvägrar och som har lagom med hull, så vi har inte behövt några specialtrix vid maten. Istället har vi alltid varit väldigt noga med att man ska sitta på sin plats, när man går ifrån har man ätit färdigt och det är inte ok att komma tillbaka hur som helst. I praktiken händer det dock givetvis att de försvinner ibland och kommer tillbaka, men då brukar vi påminna och händer det igen/hela tiden så tar vi undan tallriken.
Det har aldrig funnits några alternativa rätter, antingen äter man den mat vi har eller så låter man bli och då får man gå och lägga sig hungrig, upp till var och en. Jag har själv jättesvårt att äta om jag inte har någorlunda matro (så mycket det nu kan bli i en trebarnsfamilj ), och tycker därför att man ska minimera spring, leksaker vid bordet och allt vad det nu må vara. Men så har vi som sagt heller aldrig känt någon press att få i barnen mat, de enstaka tillfällen de äter dåligt får vara så, vi vet att de tar igen det vid nästa måltid istället.
Det hade förmodligen varit annorlunda om vi haft magra små spinkisar som petar i maten.
Den största utmaningen just nu vid matbordet är att få framförallt Gustav, men även Ida, att strunta i Elsa och vad hon gör, och istället fokusera på sin egen mat. Inte helt lätt. När Elsa tappar eller slänger något på golvet (sin vattenflaska eller en kexbit eller liknande) är Gustav där och fångar innan det har landat på golvet nästan. Så för honom blir det just nu väldigt många påminnelser att han ska sitta på sin stol så länge han tänker äta. Vi hade behövt ha ett T-format matbord, tror jag. Så hade barnen kunnat ha en kortsida var. Nu måste två barn sitta bredvid varandra och av logistik- och utrymmesskäl är det G och E som gör det.

Hanna - Vi har ett runt bord med iläggsskiva så att det blir ovalt. Ida och Gustav har varsin rundad kortände, maken och jag sitter på varsin långsida. Och så Elsa nu då som hamnat på långsidan mellan en vuxenplats och Gustavs kortsida. Om vi skulle ha en vuxen mellan varje barn så hade vi behövt sitta och trängas på samma sida. Det hade kanske gått att flytta om så att Ida och Gustav satt bredvid varandra istället för mitt emot, men de har inte varit så positiva till det när vi har lagt fram förslaget, de vill ha sina vanliga platser.
Nåja, om några år är de stora och man får vara glad om de är med vid bordet över huvud taget.

Johlinn - Det låter som att du är något av en möss-nazi (jfr soup nazi i Seinfeld).

Lustigt att jag som fick barn 12 aug 2008 inte har något minne av att det var speciellt varmt den sommaren. Att det var värmebölja sommaren 06, då jag också var väldigt gravid, minns jag däremot tydligt.

Glassgrisen - Varsågod, det var så lite så. Kul att man kan hjälpa till med lite inspiration.

Pandoras - Grattis!!

Jag fattar inte hur man får plats med tre stolar i rad, eller hur man kommer åt att spänna fast barnet i mittenstolen. Men det kanske skulle gå om man testade. Fast vi gjorde ett snabbt överslag och kollade när Elsa skulle komma och det såg då rakt inte ut som att vårt babyskydd skulle få plats bredvid en bakvänd bilstol. Om man körde utan basplattan möjligen.
Vi har alltid haft bebisen fram, så också nu. Jag vill kunna nå att räcka leksaker och nappar om det börjar skrikas när jag kör. Men om några år ser jag fram emot två vuxenplatser fram och alla barn bak.

Firren - Jag håller med... Fast jag tror andra gången var värre än tredje, faktiskt. Hmmm.

Piggley - Så diskbråck räknas inte? Eftervärkar känns som ett litet bekymmer i sammanhanget..

Firren - Alla mina tre har sett väldigt likadana ut precis i starten. Elsa har sedan fortsatt att vara väldigt lik Ida (då hon var lika gammal) hela detta första år, Gustav har lite annat utseende. Ingen av dem är det minsta lik mig till utseendet, mer än att Ida och Gustav har blå ögon som jag. Elsa har bruna som pappan.
Alla tre har drag från makens sida, tjejerna är mycket lika makens yngsta syster och Gustav är väl mer lik sin pappa på många vis. Söta är de alla tre iaf.

Elsa föddes 17 juni förra året. 16 juni var Idas och Gustavs sista dag före sommarlovet, sedan var vi alla lediga tillsammans i 10 veckor och hade en kalaskanonhärlig sommar!

Kasperina - Grattis, vad kul med (ev.) en lillasyster!

chiqita - Jag har slutat amma då barnen varit 7½-8 månader. Då har de varit igång med mat sedan ca5 månader. Rekommendationerna ändrades från helamning i 4 månader som det var när jag fick Ida och Gustav, till helamning i 6 månader som det var nu med Elsa, men vi har börjat med smakisar runt 4-5 månader med alla tre.

Jag får känslan av att din H kan vara som mina barn, matglada rackare, där det svåra inte har varit att introducera mat för dem, det svåra har varit att begränsa det till någon tesked i början när de bara gapar efter mer. De har helt enkelt börjat äta mer och mer och har till slut tröttnat på att amma. Men alla tre har det mot slutet bara gått att amma på natten när allt är mörkt och tyst och de inte har något att kolla på, om dagarna har de inte kunnat koncentrera sig på amning. Och då känns det också naturligt när de börjar sova istället för att vakna och äta, och amningen är liksom borta av sig själv...
Jag har börjat jobba deltid då de varit 9 månader, smyger igång med en dag i veckan och trappar upp gradvis. Det funkar bra för mig.

Glassgrisen - Grattis E i efterskott.

Syster Norr - Vet inte hur vanligt det är att det sätter igång av magsjuka, men det är väl så den gamla - icke rekommenderade! - sätta igång förlossning-kuren med ricinolja funkar?

Firren - Fy så jobbigt! Men det är ju inte säkert att det känns likadant hela tiden ända tills det är dags, hoppas du får några lugna dagar om det nu inte ska sätta igång på riktigt än. Fast hoppas såklart mer att det tutar igång, kanske idag, efter en god nattsömn?

Resande och Pysslig - Här har vi lite andra problem om nätterna. Vi har inget bekymmer med sovandet som så, Elsa sover i sin spjälsäng och har alltid gjort så. Hon är lätt att natta, vi bara lägger ner henne och går ut ur rummet så somnar hon på någon minut. Däremot vaknar hon ibland om natten (inte varje natt, men flera gånger i veckan) och då funkar inget annat än välling.
Eller, ärligt talat har vi inte försökt jättenoga med alternativ, för det går rätt fort att skaka ihop en dl välling och ge henne, och sedan somnar hon om i sin säng. Men jag har testat några gånger att lägga henne i vår säng - går inte!, att ge henne vatten istället - då blir hon skitarg!, att gå upp en stund och byta blöja och sedan gå och lägga henne igen - går inte heller!
Jag tycker inte hon behöver äta om nätterna, hon är redan rund som en boll, men minsta motståndets lag vinner hela tiden när man vet att man får somna om om 10 minuter om man bara går upp och vällar henne. Det är inget vi har behövt hålla på med med syskonen. De bara började sova hela nätter efter att de slutat amma, så det var inget bekymmer med avvänjning. Skillnaden med Elsa är att hon sällan dricker upp vällingen hon får på kvällen innan hon somnar, medan syskonen alltid drog i sig 2½ dl utan att släppa taget innan det var slut, så det kan ju vara så att hon blir hungrig senare istället. Vet inte om/när det är dags att börja jobba på det här, vi hoppas väl att hon ska sluta vakna av sig själv.