30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Fast jag måste nog vara lite motvalls tror jag och säga att vid normal konsumtion av alkohol är det nog inte så att barn far illa per automatik. Eller jo, om det är barnen som konsumerar. Maken och jag dricker båda vin till maten på helgen. Vi är ofta hela familjen på middagar/fester där flera av de vuxna dricker alkohol. Jag har verkligen aldrig märkt att mina eller några av de andra närvarande barnen har påverkats negativt av det. Och jag har ju ofta varit nykter på dessa tillställningar eftersom jag har flera graviditeter bakom mig då jag aldrig druckit alkohol så det borde inte vara så att jag inte märker barnens reaktion för att jag varit lullig typ.

För det är liksom det som är grejen. Vi dricker oss inte påverkade när vi har ansvar för barnen. Vi har heller ingen i vår umgängeskrets som "beter sig" när de dricker. Skulle någon bli i mitt tycke för berusad på en tillställning skulle jag ta barnen därifrån (men det har ännu inte hänt).

Jag gillar inte när folk blir fulla och sviniga typ. Det vill jag inte att mina barn ska behöva uppleva heller. Men jag har absolut inga generella principer att barn och alkohol (-förtäring av vuxna) inte hör ihop. All respekt åt allas fria val dock. Om man själv har dåliga minnen från barndomen eller vet med sig att man inte kan stanna vid ett par glas ska man ju givetvis avstå. Jag skulle ju heller aldrig insistera på att få dricka alkohol hemma hos någon som inte vill servera det. Men hos oss njuter vi gärna av ett eller ett par glas vin och tycker att det är helt ok.

Jag vill avslutningsvis poängtera att jag inte tagit illa upp av diskussionen för jag känner mig helt trygg i vårt förhållningssätt men vill bara nyansera bilden lite eftersom det för alla kanske inte är så kategoriskt.

Usch, vad jobbigt många av er har det. Angående svårigheter att hantera (blivande) storasyskon och bebis(ar)/gravidmagar - hjälper det om jag säger att det blir lättare (eller vill ni bara slå mig i huvudet för att ni tycker att jag är klämkäck då? )? Gudarna ska veta att vi många gånger har betvivlat att vi kommer att fixa det, men nu med en 2 1/2-åring, en nybliven 4-åring och en 5 1/2-åring känns det mesta helt hanterbart faktiskt. Och så har det varit ett tag nu. Vi är på banan igen!

Jossan - Just det där att inte veta vad man har att förhålla sig till är nog bland det mest tärande tror jag. Oerhört jobbigt! Kram!

Stramalj - Jag vet vad du menar. Jag känner fortfarande stark tacksamhet mot den man som ordnade en sittplats åt mig på en överfull buss som stod still p g a studentfirare en stekhet dag när jag var höggravid med R. Jag hade kunnat lämna min man för honom.

Vi var för övrigt i Barkarby idag.

Stramalj - Jag hade eda första gången, men ingen smärtlindring alls andra och tredje gången. Det var väldigt stor skillnad på smärtupplevelsen första gången mot de andra två. Jag tror att det är ganska vanligt att kroppen är mer med på banan gång två, men jag har ju ingen koll om det finns andra fördelar för dig att bli igångsatt.

asap - Du njöt väl av egentid där med boken?

Vi5 - Min första förlossning tog en halv evighet (flera dygn) och slutade med kejsarsnitt. Min andra förlossning var jag helt öppen när jag kom in, men krystningsfasen tog ca 1,5 h. Tredje förlossningen trodde både BM och jag skulle gå väldigt snabbt så hon tyckte att jag skulle åka in så fort jag hade tillstymmelsen till regelbundna värkar. Men när jag väl hade det kunde jag själv känna att de inte var så effektiva (konstigt nog för det trodde jag ju inte andra gången heller) så jag stannade hemma under natten. När vi åkte in var jag jag öppen knappt fem tror jag och E kom efter ungefär fyra timmar så det var nog min mest "normala" förlossning vilket var oväntat i sig. Trots att första gången var väldigt jobbig har jag en väldigt positiv upplevelse av alla mina förlossningar. De har dock varit väldigt olika varandra utom på den punkten att inget av barnen har sjunkit ner. Det var det som gjorde att det blev KS med T (hon stod alldeles för högt) men efter att hon "banat väg" kunde jag krysta ut de andra två.

Åh, Jossan. Nu började jag gråta när jag läste om hur fint de bemöter er fina lilla familj. Stort lycka till nu! Snart har ni er lill* hos er. Jag ska tänka på er lite extra när jag anländer till Visby imorgon. Kram!

Stort stort grattis till lillan, Jossan! Ön väntar på er och visar sin bästa sida!

Uppi - Kram! Så jobbigt du har det. När min mamma dog kunde inte jag läsa tidningen på jättelänge. Jag kunde liksom inte ta in att världen fortsatte som vanligt när allt var helt förändrat för mig.

Hade vår E varit en flicka hade han blivit en Edith. Passar också med Alva.