30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Ok. Nu måste jag skriva av mig om en grej som jag tänker mig kan vara sjukt provocerande. Så jag ber härmed om ursäkt men det måste liksom UT. Läs inte vidare om ni inte vill läsa om "lyxproblem" för det är det, det är jag medveten om. Det tar emot att skriva här i det öppna men ämnet hör hemma mer här än i samlingstråden så det får bli så.

Grejen är att jag har känt mig så NÖJD sen E kom. Och det är jag givetvis fortfarande. I allra högsta grad. Men jag är inte så säker på att jag är MÄTT längre. Maken väntar på en tid för sterilisering och när vi pratade härom kvällen sa båda att vi var lite ledsna för att vi inte träffats tidigare i livet för vi skulle vilja ha en liten fyra också. Det var mest ett konstaterande att det är en liten (med betoning på just det) sorg hos oss, men nu gnager tanken hos mig att vi kanske ändå skulle försöka. Och det är helt GALET med tanke på min fysiska form, min ålder, vår ork etc. Det kommer inte att hända, men för ett par månader sen trodde jag att jag trots spiral var gravid (sanningen var att jag helt enkelt glömt bort att jag hade haft mens *rullar med ögonen*) och jag blev så himla lättad när maken inte ens snuddade vid tanken att vi skulle avbryta i så fall utan spontant utbrast "Åh, nej. Då måste vi köpa ny bil." Jag tog t o m ett test och då var vi lättade att det var negativt, men nu finns det en del av mig som önskar att det bara blivit så. Samtidigt vet jag att det är så bra det kan bli nu. Fast man kanske kan få vara lite ledsen?

Även jag är jätteglad för påfyllningen av gravida i tråden. Det är så roligt!

Tack, tack, tack för alla kloka tankar och för att ni delar med av er hur ni själva tänker och känner. Jag läser och begrundar och försöker sortera vad jag egentligen känner. Jag TROR att jag mest är vemodig (även jag lider av separationsångest de luxe) och på sätt och vis tror jag att det vore bra för oss att göra det definitivt liksom. Och så skulle jag ju kunna bli av med kopparspiralen också som vållar mig en del besvär även om det är ett lättviktigt argument i sammanhanget. Ska tänka vidare och orka ta upp diskussionen med maken.

Hoppas att du får en bra BM, Stramalj!

Helt underbart, Vi4! Grattis och kramar i massor!

Men hallå! Kära, kära Resande! GRATTIS! Satt du här hemma hos mig och var smyggravid din rackare?

Men vännen. Nej, nej, nej, Vi4. Så får det bara inte vara. Hoppas så att det inte är någon fara (jag har själv haft mycket blödningar under graviditer som gått bra, men det är ju omöjligt att säga vad som är vad). Stor varm kram!

Åh, jag hade hjärtklappning medan jag scrollade ner bland inläggen och blev så glad när jag såg gula filurer i ditt inlägg, Vi4. Sååå skönt! Inga fler blödningar nu tack!

Kram jossanjo. Vad hemskt jobbigt allt blev. Hoppas att ni kan få lite mer klarhet efter kontakten med Huddinge.

Åh, vad fantastiskt att du har fått träffa en så fin läkare, jossanjo. Och det låter ju bra hittills. Skönt att de har koll!

Heeeeej Kasperina! Jag har saknat dig! Hur har ni det?

Åh, så skönt, Jossan! Njuuuut nu!