Chiqita, jag hade också samma efter G, nu börjar jag bli återställd och G fyller 2 om två veckor. Jag gick till sjukgymnast som gav mig order att "dra in och upp naveln utan att hålla andan" som första uppgift. Jag vet inte om det låter begripligt, men så beskrev hon det och jag fattade i alla fall. Del två av uppgiften var att "dra in svansen" samtidigt, man liksom kniper med skinkorna och puttar fram bäckenet en aning. Detta kan man då göra både stående och sittande och liggande. Del tre av uppgiften var att göra detta på alla fyra samtidigt som man gör det Resande beskriver, sträcka ut ben och arm samtidigt.
Här har vi också samma fördelning med en principfast pappa och en mer flexibel mamma. Jag brukar tänka att det berör på makens uppväxt (farmor hade kennel, farfar militär) att han är mer för att gapa i när det är nåt och begära att de ska bete sig som han vill och inte som småbarn. Fast jag måste medge att det har börjar gnugga av sig lite på mig nu, jag är mer benägen att härja på dem numera än jag var förut.
Jag tror att Stramalj har en viktig poäng där, med ett resp flera barn. Vi har ju tidigare noterat att det är så himla mycket enklare att göra saker och ha med sig en unge än när man försöker göra samma sak med båda två.
Det säger sig självt att man inte lika lätt hamnar i konflikt med ETT barn, som när man har att göra med flera viljor...
Det som jag tycker är jobbigast är nog hämtningen på dagis. A vill ju numera nästan aldrig gå hem, det blir alltid en massa lirkande med det. "jamen vi har ju pulkan, vi kan gå vilken väg du vill, vi behöver inte gå hem meddetsamma" eller när jag bara säger "nehej, men vi börjar väl ändå med att klä på oss och gå till bilen, så får vi se sen..."
Det i sig är ju inte så jobbigt, men lägg till en G som har kommit in i spagettifasen. Ni vet den där barnet blir som en överkokt spagetti så fort det kommer närmare ett ytterplagg än 2 dm. Så medan man försöker tråckla ner en spagetti i fleecetröja, fleecebyxor, halsduk, termobyxor, kängor, vantar, jacka och mössa för man förhandlingar med en envis 4-åring om huruvida man ska hem eller inte, och så ska man lirka i honom samma kläduppsättning parallellt.
A tycker det är vansinnigt jobbigt att stå inne i värmen med varma kläder på, så jag får antingen klä på honom först och skicka ut honom i förväg eller försöka klä på dem samtidigt.
Jag inser ju att det i sig är en välsignelse att HA två barn att klä på, så det är ju ett i-landsproblem. Likafullt medför det ju att man kanske inte kommer hem på sitt soligaste humör och då är det ju bäddat för fler konflikter.
