Ellan, vi skaffade oss tvåbarnschocken ett knappt år innan tvåan föddes. Vi blev tvungna att avliva vår hund strax innan A fyllde 1 och stod inte ut utan hund särskilt länge. Med en valp i huset kom något motsvarande tvåbarnschocken. Så när G föddes var det lugna gatan!
Lite mer seriöst så har A hela tiden varit väldigt kärleksfull mot sin bror, även om det under en period slog över lite och det hände ganska ofta att han nöp sin lillebror istället för att krama. Det var som att alla känslorna för lillebror slog över och han inte kunde styra dem, så det blev lite nyp och slag.
Numera, när G är 19 månader och kan försvara sig lite bättre (de är nästan jämnstora, A väger 13 kilo och G 11,5) så blir det mer som brottningsmatcher i all vänskaplighet. Det ser illa ut, men de fnittrar båda två, så jag ser ingen större anledning att ingripa. Man får bara påminna lite om att vara försiktiga med varandra! På dagis springer G till storebror när han blir ledsen, inte till personalen. Ännu, i alla fall, han började ju nyss, så det kommer nog.