Tack alla för sympatier kring G och våra läkarkontakter. Maken och G har varit på VC på morgonen, där doktorn sa att det var en svår luftrörskatarr och att han hade den största respekt för dr A som vi varit hos innan, så vi ska fortsätta med den medicinen och höra av oss till dr A istället nästa vecka, om det fortsätter så här.
Det är möjligt att de har rätt, men jag blev kanske lite mer skeptisk till dr A efter Vi4:s berättelse. Jag vågar ju inte återge den för maken, för då kommer han förlora tron på mänskligheten helt och börja packa för en återflytt genast.
G sov lugnt i vår säng mellan 23 och 2, sen vaknade han och började hosta, gny och kravla omkring på jakt efter ett bättre sätt att ligga där man kan andas. Emellanåt halvligger han lutad mot mig eller ligger på min arm och sover en halvtimme eller så. Sen är det dags igen.
Som tur är har febern hållits sig på max 38, men det är ändå väldigt jobbigt. Han väcker ju A, som då vill komma och ligga hos oss också, och det funkar liksom inte nu när man har en skrikande, hostande propeller i mitten. Jag puttade liv i maken (ja, han sover fastän G skriker alldeles bredvid) och skickade in honom att ligga hos A istället, så vi fick vara "ifred" med våra host- och skrikattacker.
Jag var tvungen iväg på ett kundmöte på förmiddagen och kunden berättade då om sina döttrar som hade haft RS förra året... inte så uppiggande tanke att det skulle kunna vara nåt sånt också.
Gaaah! Jag vill bara att G ska må bra ju! Och sova en hel natt igen...