30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Vi5: "Vad var det jag sa"-attityd känns rätt omoget i ett äktenskap där man faktiskt är två om att skaffa/få barn oavsett vem som ville det mest. Jag förstår att ni båda är trötta och att det bidrar till att man säger tokigheter för vad spelar det för roll nu när hon är här? Be honom ta en funderare på om han vill att hans dotter ska växa upp med att "mamma ville ha dig men det ville inte jag så mkt". Inte för att jag tror han säger det men om han har den attityden så färgar det av sig. Barn snappar upp saker och ting.Nu är jag lite hård men det kanske är vad som krävs för att få honom att fatta. Nu får han skärpa sig och inse var prioriteringen bör ligga. Familjen går först så ska det bara vara. Dessutom så ställer man upp för sin fru så att hon inte klappar ihop av trötthet oavsett vad tröttheten beror på. Att vara ute och svira på natten får bortprioriteras i det här läget. Jag tror inte att han behöver representera kl 00.00 utan det hade säkert räckt med några timmar på kvällen och alla andra har förståelse för att man har en nyfödd bebis som man behöver gå hem till. Vet han om att han blir så trött så får han se till att gå och lägga sig i tid. Sömnbrist är fruktansvärt och det är det även för dig så nu måste ni hjälpas åt. *Morr*

Vi5: Nä och det är aldrig lätt att beskriva hela bilden så här i text. Jag förstod det. "Vara ute och svira" för mig betyder att man är ute och roar sig. Om han sedan drack eller inte tycker jag inte har så stor betydelse, men det kanske har viss betydelse för orken och lämpligheten att ta hand om familjen när man väl kommer hem förstås. Oavsett det så måste ni, som flera skrivit, prata ihop er och du måste vara tydlig(are) med hur trött du är. Jag minns hur otroligt trött jag var och hur jag liksom "höll ut" till helgen för då skulle jag få sovmorgon (tänkte jag) men mannen var ju också trött efter veckan och ville ha sovmorgon och jag hade ju nattpassen (amning) oavsett. Många diskussioner hade vi om hur vi båda skulle få sömn och då har jag ändå haft bebisar som sovit BRA (men det är ju ändå jobbigt att vakna några gånger per natt för att man måste amma) så hur är det då inte för dig med en bebis som inte sover så mycket.  Jag hade också svårt att sova på dagen eller kvällen. Trött så inte i döden på morgonen men upp måste man och iväg med storasyskonet och sen kunde jag liksom inte komma mig för med att sova trots att L iaf första månaderna sov flera timmar i sträck på dagarna. 
En sak jag funderar på är om du har lite bråttom nu med att visa att du klarar det själv med två barn, alternativt att du har lite bråttom med att skapa rutiner som tvåbarnsmamma. LillA blir ju större vet du och hur det är nu kommer ju ändras så det där kan ju vänta om maken kan ta lite mer där hemma så tids nog så hittar ni era rutiner och er rytm. Just nu behöver du prioritera att sova så du orkar. Tänker jag

Kate: Strumpbyxor låter "hårt". De sitter ju så tight. *hua* Jag klarade inte kläder som tryckte på magen på minsta vis. Bodde i mjuka leggings mot slutet av mina graviditeter, vill jag minnas.

Gabi: Skönt att det inte var något allvarligt. Även om det är en stund kvar så är det väl nästan ok för bebis att komma nu (om man bortser från att du inte hunnit klart det du vill göra)?

Kate: ja det är ju olika det där hur man tycker. Även som icke-gravid kan jag tycka att det är skönt att ta av sig strumpbyxorna efter en hel dags inklämning...

Kate: Jag har rätt långa ben eller nåt så för att inte strumpbyxorna ska ta slut på halva låret så köper jag alltid minst en-två storlek för stora (i förhållande till min vanliga storlek på kläder) så vet inte hur stora man ska köpa... Har du något tips?

Vi5: Tror vi hänger med rätt bra på det du skriver ändå. Jag slarvar också här på fl. Långa och lite konstiga meningar ibland märker jag också när jag läser, men ni verkar fatta ändå Sänk kraven! Du hade ju hunnit massor! *impad*

Resande: Visst är det svårt när de tar en långsovning. Man vill ju inte väcka dem heller

Stramalj:  

Vi5: Usch så läskigt! Hoppas att det aldrig händer igen!
Blir ledsen å Es vägnar att han missade utflykten och att de är så oflexibla. Håller med om att de underkänner verksamheten. Vi hade lite tvärtom. Den huvudansvarig pedagogen var lite sur över att jag ofta lämnade så sent så att V då missade verksamhet. Vi hade ju inte så strikta tider som ni har och mkt mer än 15 h var det också men iaf så var mitt mål varje dag att lämna senast 9.30 då deras aktiviteter började men ofta halkade vi in 10-10.30... (Apropå dina ambitioner att rodda två barn så kan du ju se att det tog låång tid för mig att få i två barn frukost, kläder och komma utanför dörren) Jag tyckte iofs inte att det gjorde så mkt och att V nog tyckte det var skönt att ha en lugn morgon hemma med mig och bebis men pedagogen tyckte som sagt att det var synd att han missade så mkt av deras verksamhet och då var han ju bara 2 år men din E är ju 5! Då har man ju ett helt annat behov av förskolan  och kamraterna än när man är 2. Tänk så olika det kan vara.

Angående sjukskrivning och läkarbesök så tänker jag så här utan att ha dubbelkollat detta, men man är ju sjukskriven i förhållande till att ta hand om barn och om du kan ta hand om lillA så är det ju svårt att motivera sjukskrivning då du ju konstaterade att lillA kan vara med. Om du förstår hur jag menar. Sen är det ju karens även för föräldralediga så det blir ju ingen ersättning för dig då men iofs så motiverar det ju att maken kan ta vab men han kan ju ändå ta fl eftersom det finns dubbeldagar för lillA så för en timme läkarbesök så känns inte den lösningen klockren alls. Din man kan ju inte vara ledig just då sa du ju och om du är sjukskriven så måste någon annan ta hand även om lillA. Påminner även om att alla som har ett arbete att vara ledig ifrån kan vaba så om du hittar någon annan än maken som är villig att ta barnen ett par timmar och så sjukskriver du dig under läkarbesöket. MEN jag skulle kolla upp reglerna om inte förskolan måste ta E. Vad ogint  av förskolan att inte ställa upp i det läget och bara säga att självklart kan E vara kvar lite längre när du ska till läkaren. Vilken drömvärld de lever i att hela familjen sitter hemma och äter lunch

Vi5: Milde tid! Jag tänkte inte ens på att det såklart är extra traumatiskt med tanke på vad som hände storA! Ja alltså det är ju traumatiskt nog som det är tycker jag egentligen. Vilken panik! Skönt att ni fick så fint bemötande! KRAM

Vi5: Hur vet man om de har det? 

Snow: Hurra för steg 1!

Kate: Du är rolig du

Resande: Jag är också impad!

Mosing: Åh så skönt med din granne!

Gabi: Inte långt kvar nu. Håll ut!

Vi5: Nej L var inte sjuk (i så fall inget som märktes i övrigt). Eftersom hon oftast sov 4 timmar i taget så var 7 timmar länge men inte extremt länge. Hon var lite äldre än lillA är nu också vill jag minnas och när de blir lite äldre så är det ju inget konstigt att sova lite 7 h även om de förhoppningsvis siktar in sig på att göra det på natten och inte på dagen som min L För övrigt somnade hon som vanligt till kvällen också. Minns att jag tänkte att det skulle bli en vakennatt efter det långa sovpasset, men så blev det inte. Mina barn har sovit bra för det mesta och jag är lyckligt lottad vad gäller det, precis som asap och Mosing. 
Jag tänker att du inte ska jämföra för mkt med storA och E. Även om du haft två bebisperioder tidigare så är ju faktiskt detta första gången du har syskon. Har skrivit om den förra meningen så många gånger för det blir fel hur jag än uttrycker det, men det jag menar är ju att du haft två separata bebisperioder förut men inget fysiskt  närvarande storasyskon. Iaf så har varken du eller maken samma tid och uppmärksamhet bara för lillA och även om jag inte uppfattar E som högljudd så blir det ju mer ljud och rörelse än när man bara är två föräldrar. Jag tror att det är småsyskonets överlevnadssätt att kunna sova sig igenom det mesta. Inte för att det gäller alla småsyskon, säkert inte, men jag tror inte det är ovanligt att småsyskonet sover bättre än storasyskonet. Njut nu av att du fått en bebis som sover så pass bra
Jag är också rätt o-orolig av mig och tänker att det måste vara jobbigt att oroa sig så för allt/mkt att man inte kan njuta av det som är och det man har. Så jag tänker lite tvärtom gentemot dig