Pysslig, igångsättningen med A tog 23 timmar, så visst är det skillnad. Det kommer nog gå jättebra!
Och visst har du rätt, det GÖR ont, fast när det bara är fyra timmar tyckte jag det var helt ok.
Precis när jag tyckte att jag hade fått nog och lustgasen inte kändes tillräcklig, jag tänkte be om nåt mer, så sa vår underbara bm "du, om en timme högst är han här!". Då bet jag ihop och tyckte att det nog funkar ändå. Bara en stund efter det sa hon plötsligt åt mig att försöka vila lite "medan jag springer och hämtar lite saker, för nu går det undan". När hon kom tillbaka var det dags att krysta och 20 minuter senare var det klart!
Hon fattade direkt att jag behövde hållpunkter, och sa först att hon skulle gå hem halv två. (Vi åkte in 7.30, så hon tog emot då och så hade vi samma hela vägen, vilket kändes lyxigt efter att ha avverkat tre skift med A.) Sedan tog hon hål på hinnorna 9.30 och efter det kom hon med tidsestimat och små rapporter med jämna mellanrum. "Ja, du KANSKE hinner medan jag är kvar" och "jaha, nu ser jag huvudet, vill du veta vad det är för färg på håret?" Att hon gav små glimtar av progressen så det inte kändes som samma evighetsförlossning som med A gjorde jättemycket för att jag skulle stå ut med alltihop.
För övrigt hejar jag på Astrid! Eller Lykke. Vad har maken för förslag?