Boomie, det kan komma och gå! Jag hade nåt liknande nu med G, och eftersom vi var på BB så himla länge hann jag fråga där och fick veta att man kan räkna med att det kommer och går i många veckor.
Och ja, tvååringar kan vara urjobbiga och urgulliga!
Nu har vi klarat av dopet, G gallskrek sig igenom den första halvan och tjoade lite till och från under den andra. Prästen var hur cool som helst, hon höjde bara rösten lite. Efteråt fick G mat genast och sedan var han glad och go när han gick ur famn i famn. Allt blev mycket lyckat. G var barn nr 19 som döptes i samma klänning, med namn och födelsedatum broderat på. I juni kommer nästa unge som ska ha den, och sen en till i september!
Jag är dock lite besviken på min mamma, men jag antar att jag måste inse att hon är 90 och inte riktigt är med i matchen som förr. G fick en gröttallrik i doppresent av mormor. Jaja, hon är 90 år. Jag minns en pojkvän vars mormor gav honom Kitty-böcker när han fyllde 19...