30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Knase - Kram! Allt blir ju också 100 ggr värre när man dels är ensam med barnen och bara inte kan lämna över till någon annan när man kokar över, och dels när man är nygravid med allt vad det har med sig. Bra plan att kalla in pappa för lite stöd nästa gång du ska vara ensam med kidsen.

Ela - Så härligt det lät när du skrev hur bra du mår! Jag längtar tills jag kommer dit, just nu är dagarna en kamp för att orka ända i mål med jobb och barn och mage.

juni - Förstår att du blir ledsen och arg när hon ritar överallt, men jag håller med Ela - vissa har det bara i sig och andra inte. Du minns kanske kusinen här som har en hysslista längre än Emils, han kommer på sånt som ingen annan skulle få för sig. Det är jobbigt nu, men när de blir äldre och kan använda kreativiteten på något bättre sätt kommer ni vara glada åt den egenskapen.
Vår Gustav är också mer för bus än Ida, som typ aldrig gjort något otillåtet. Häromdagen kom Gustav och visade att han blödde på tummen. När vi plåstrat om fick han visa vad han gjort sig illa på - det var en glödlampa han skruvat ur en vägglampa och som nu låg i kras på mattan. Läskigt när han ger sig på elgrejer och sådant, det kan ju vara livsfarligt! Det verkar inte hjälpa att prata allvar med honom heller, just den där lampan har vi sett honom fingra på förut och har alltid sagt ifrån på skarpen och berättat att det är farligt. Men det var visst bortglömt den här gången.

Vad gäller magar på jobbet så hade jag aldrig kunnat vänta till efter rul med att berätta - då var det ju redan en rejäl gravidmage. Jag är typ i v.22-23 nu och nu har poletten trillat ner hos samtliga, fick kommentarer från de sista tre kollegerna förra veckan. Men jag har ett sittande jobb, så det är många som mest ser mig vid skrivbordet, och då dröjer det länge innan det syns tydligt.
Dock kan jag inte påminna mig att magen syns tidigare nu eller förra gången jämfört med första. Vad jag minns så fick jag koppla gummisnodden i jeansen i ungefär samma vecka alla tre gångerna.

Knase - Kram! Vad bra att du tagit tag i att söka hjälp, hoppas du får kontakt med någon snart. Det hjälper ju inte till att gå och ha dåligt samvete för barnen heller. Stackare, hoppas som sagt på snabb hjälp. Kram igen.

Afrodite - Sicken seg rackare! Men nu är det närmre än det någonsin varit förut! *Irriterande hurtfrisk*

Cissi - Håller tummarna idag och funderar över om det blev igångsättning eller inte?

Pyttis o juni - Tur att ni västkustbor som har stort behov av galonkläder har så nära till Ullared! Skämt åsido, det har varit rätt blött här med på senare tid, massor av snö har smält bort, men G fick beröm för sin overall på dagis häromdagen för att han inte var blöt, trots att han legat och "simmat" i en pöl. Det är en vanlig polarn-overall som han har ärvt efter Ida, skönt med bra kvalitet. Ida har en overall från mini-a-ture i år, och den är faktiskt inte lika bra som polarns på att stå emot blötan. Men den är varm och skön iaf.

Här är det iaf inte smutsigt än, det är fortfarande snö under vattnet. Det är verkligen inte kul när det bara är lera överallt. Smidigt med ett stall där man kan göra grovsaneringen!

Grattis till både Afro och Cissi - härligt att småbrorsorna hittat ut nu!

Knase - Skönt att höra att du fått början på hjälp från sjukvårde och att din pappa gjorde gårdagen uthärdlig. Hoppas du snart slipper må illa mer, det har verkligen en urusel inverkan på humör och tålamod!

Zenobia - Grattis och välkommen till tråden.

Zeeda - Åh, lilla T. Klart det var jobbigt att lämna mamma och inte förstå vad som händer. Hoppas ni har kramat ikapp förlorad tid nu.

Puchahontas - Visst är det lite tråkigt när man inte får överraska med grav. utan alla har bara räknat med det och väntat på när.. Fast tredje gången är det visst lite fler överraskade än första och andra, iaf för mig.
Men jag brukar tänka på kronprinsessan, om hon blir gravid och går ut med det kommer hon mötas av en hel värld som bara "jaha, jo vi trodde väl det." En annan behöver ju bara tampas med en utvald skara familj och bekantingar.

Pysslig - Och vi är tvärt om. Jag tycker det är så häftigt att inte veta vad det är för kön, och få gå och vänta på att få veta. Och den där känslan när bebisen väl kommer ut och man får se - då är det så coolt att på några sekunder gå från att inte veta, till att det är det mest självklara i hela världen att det var just han/hon som varit därinne hela tiden. Det känns som att "det visste jag väl".
Och snart får jag vara med om det en gång till! *Längtar*

Milla - Det hände våra grannar också, köns-ul sade 99% säkert att det var en tjej. Det var deras tredje barn, två pojkar sedan tidigare. Men så kom det ut en liten kille till! Han fick sova sin första natt i roooosa pyjamas, innan de bytte stil. De är halvamerikaner och verkar inte vara så mycket för unisex, grabbarna är väldigt grabbigt klädda, så det måste ha varit jobbigt med den rosa pyjamasen.

Cissi - Välkommen hem!

Cissi - Aj, det där med eftervärkar hade jag heeelt glömt bort att det ens fanns! Men nu när du säger det så var det värre andra gången än första, ja.

Sara - Men nu blev jag nyfiken på vilket det urfula mellannamnet är istället?

Ela - Aline, är det estniskt? Vi har ett par bortgångna släktingar på makens sida som heter Alide (eller kanske tom Aliide, jag vet faktiskt inte) och det namnet har varit på tapeten när makens syster har väntat sina barn. Det har ju dock visat sig vara en pojke alla fyra gånger, så Alide blev aldrig använt. Men Aline tycker jag var fint också.

Vi har haft hyfsat lätt att välja namn till både I och G, men den här gången har vi inte ens ett förslag ännu. Om man inte räknar Idas "om det är en flicka kan den heta Kajsa, och om det är en pojke kan den heta Kalle Anka." Vi avvaktar lite på den innan vi spikar något, tror jag..