Vi som plussat efter IVF i mars/april 2009

ÖnskanS: Låter smaskigt!! Här går det trögt. En tesked in, en tesked ut. Har endast gjort morotspuré och potatismos. Men det uppskattas inte...  

Kan man hoppa över hela det här "en smak i taget i en vecka"-tramset och börja direkt på blandmat med kött å grejs i? Tror kanske det skulle gå lättare om det faktiskt smakade något.

Monamona: Vet inte, men oftast säger det ju att det är lättare för de små att lära sig äta och svälja om maten är så smaklös som möjligt. Men det kan ju vara olika det också... Hur går det med gröt? Brukar ju vara lättast av allt... Hur länge har du hållt på med smakisar nu? testat palsternacka? Är ju lite sött och kanske godare för den delen,,,

ÖnskanS: Vi har nog hållit på en månad skulle jag tro, mest för att BVC-tanten tyckte att hon behövde en skjuts upp på viktkurvan. Har testat palsternacka, fast bara på burk. Kanske ska prova att koka själv istället? Banangröt går ibland, men då handlar det om kanske två teskedar totalt. Resten utsmetad över hela henne.

kram på er

tänk vad det vore skönt om man inte behövde vänja dem vid riktig mat alls -
att de bara släppte bröstet/flaskan en dag o sa: nej du mamma, nu käkar jag som ni

kram kram kram till alla finaste mammorna

Monamona: Inte lätt om tekniken inte kommits på hur maten ska sväljas... Kan tipsa om att testa koka egen palsternacka, köpte också en sån burk och tyckte den smakade hemskt! Men dottern gillade iofs den också så var kanske bara jag som var kräsen Kokade potatis och palsternacka tillsammans, sen mixade och frös in i istärningar.. 

www.familjeliv.se/Forum-5-74/m52513911.html

för er som orkar, gå in o rösta i tråden... blev så less

Monamona: Prata med din BVC-tant först men eftersom alla barn är olika finns det också olika vägar att gå för att de små liven att börja äta. Jag vet sådana barn som knappt ätit förrän de fått lite mer tuggmotstånd (dvs. strunta i alla "nybörjarpuréer" som i princip är helt släta), en annan i bekantskapskretsen var tvungen att krydda maten ganska mycket för att den skulle bli omtyckt (jag tror persilja gick hem hos det barnet om jag inte missminner mig), en tredje började med fruktpuréer istället för att sedan blanda i "riktig" mat. Det kommer att lösa sig! Vägen att börja äta kan bara se lite olika ut. Jag tror nog att du kan prova lite mer fritt (och inte vara så låst vid en smak en vecka och inte heller känna att ni måste äta rotfrukterna först). Men då är jag också en sådan som tror att allt löser sig och att man nog får göra lite vad man känner för med sitt barn (inom rimliga gränser då - har inte tänkt att börja med fika med kaffe och kaka direkt men det förstår ni nog...). Men kan som ÖnskanS annars rekommendera palsternacka - fortfarande en favorit här.

Hur mycket påverkades ni av hormonbehandlingarna för IVF-et psykiskt? Svårt säga kanske vad som är hormonerna och vad som är situation. Jag har länge funderat på att bli äggdonator. Känns som att det är det minsta jag kan göra som tack för den gåva vi fick. Det där med gener är väl bearbetat och färdigt. Men jag är lite rädd att det är dumt att självmant stöka till det när jag ändå har så lätt för att känna allt möjligt redan.

Har en fråga till: vad har ni för favoritleksaker och favoritlekar med era bebisar, tipsa! Vill gärna också ha tips om roliga ramsor.

Angående mat så är det väl i och för sig för tidigt för mig att säga något då vi inte börjat än. (Vilket egentligen känns fånigt, som om det är bara för att liksom, för Agnes är jättenyfiken på mat nu, vill gärna ha allt som vi stoppar i munnen, men S har sina principer bestämda som hon inte viker från så vi väntar två veckor till... och detta är ingenting värt att ta strid över så hon får som hon vill).  Men jag tänker mig att barn alltid börjar äta och att det inte är så petigt med ordningen.  Vi har tänkt låta Agnes få mest sådant hon själv kan pyssla med och stoppa i munnen medan vi äter.

ÖnskanS: Ska faktiskt ge palsternackan en ny chans... Kanske extra mycket smör gör susen...

Trollat och Ammiz: Det låter som att ni har en sund inställning! När jag tänker efter så känner jag inte en enda i min bekantskapskrets som inte äter mat

Ammiz: Kan säkert vara olika det där, men jag påverkades endast negativt av stressen att inte lyckas bli med barn. Själva hormonerna var som en vanlig pms för mig. Men så slapp jag ju nedregleringen också. Tror att det är den som är värst. Jag tycker det är helt otroligt häftigt att det finns människor som vill donera ägg. Helt fantastiskt vad människor kan ställa upp med. Har du förresten ingen önskan om att bli gravid själv?

Tack för ditt svar. Har bara S att jämföra med, men hon påverkades knappt av hormonerna men har ju läst här... Jo, jag vill gärna vara gravid om några år, och jag hoppas att jag kan bli det. Men som jag förstått det så påverkar inte äggdonation chansen att bli gravid senare. Jag förstår inte riktigt argumenten om att vara "färdig" med sin familjebildning först, nu är ju mina ägg yngre, nu är jag motiverad, och inte blir det jobbigare att inte bli med barn senare med vetskapen om att jag hjälpt andra. Hade jag varit barnlös hade det varit en annan sak, då kan jag tänka mig att man kan bli bitter över det. Hur tänker du när du skrev så? Bara nyfiken...