Det skrivs mkt om KBT här inne. Själv har jag svårt att se att det skulle kunna hjälpa mig. Sist jag verkligen kräktes sa jag också till mig själv efteråt: jaha och..... det var ju inget.
Jag VET ju att jag sa så högt till mig själv, men likförbannat var samma sjuka tankar tillbaka dagen efter.
Min fobi är kanske inte så svår ändå? Den hindrar aldrig mig från att göra saker eller t ex äta ute. Fast jag tvättar alltid händerna på mig själv och barnen när vi varit utanför huset.
Jag vabbar idag efter bara knappt 14 dgr på nytt jobb. Skäms.... Men lillgrabben hög feber i natt och genomförkyld igen. Vad gör man??
Nåja, det är iallafall inte magen. Klen tröst i allt skit.
Zasata: med tanke på er historia med så mkt sjukdgr jade kjag åkt in akut idag och KRÄVT ett avföringsprov!! Det tar så otroligt mkt på de små att hålla på att kräkas och diarréa sådär. När min lille var magsjuk vid 6 mån tog de prov. Han hade adenovirus som satt sig i magen (förkylningsvirus). Han kanske är allergisk mot ngt? Har ni kollat det? Hur mår dottern nu?
Krya på er!
Nu behöver jag hjälp och ert stöd!!
Man ute igår kväll med jobb. Kom hem 24, vaknar 4 av ont i magen. Går upp, hör hur han försöker kräkas. Jag ligger och håller för öronen. Svettig och hjärtklappning, detta händer inte!!! Dödsångest! Han har aldrig varit magsjuk. Aldrig på 20 år tillsammans.
Frågar honom vid 7 hur dålig han är. Han säger att det var för mkt mat och sprit, sover nu. Varken kräkts eller haft diarré.
Jag gråter, har torkat av alla handtag med handsprit. Packat väska redo att åka, men vart??? Bara en toa, barnen får inte gå in. Dottern får kissa i skolan om en stund.
Är han magsjuk? han tycker jag är löjlig och att jag ska lugna ner mig. Han säger att han ju känner själv att det inte är så.
HJÄLP!!
