Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2
3 månader har snart gått igen.Tiden rusar fram
-
-
Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2
-
Låter smarrigt :DDMaia skrev 2010-05-22 21:11:22 följande:Förstår vad du menar. Fast jag är ett riktigt yrväder när jag är hyper. När jag tar mig lite tid för sonen, som tyvärr hamnar i skymundan, så leker jag inte, jag härjar. Idag har jag haft en superdag! Lagat massa mat, matlådor till sonen i frysen. Bakat bullar första ggn i livet. De blev faktiskt goda. ;) Bakat småkakor och skulle kunna fortsätta tills jag stupar men jag har inte ingredienser som räcker till. Sambon är på poker kväll och lillen sover så jag kan ju inte åka till affären heller. Hoppas suget håller i sig imorgon för jag har massa godsaker jag vill baka.
-
Jaha ja, här sitter jag med resterna av ännu en period, låg den här gången. Tog äntligen tag i de nationella diagnoserna i franska och spanska som skulle rättas och jag märker att elever har missat att göra några delprov. Det kan man kanske kräva av skötsamma nior som det handlar om att de själva ska ha koll, men ansvaret är ytterst mitt och jag hade en hel vecka alldeles nyss där jag kunde ha fixat detta, men jag var låg och bortkopplad att allt jag orkade på jobbet var att sätta en fot framför den andra och ta mig igenom lektionerna. Jag har EN VECKA att ordna detta på nu. Jag kan inte säga att jag är manisk just nu, känner mig normal snarare så snart svänger det väl igen, det brukar det göra. Däremot en massa ångest i kroppen.
Så är det. Manisk eller låg spelar ingen roll, jag måste fortfarande ta hand om konsekvenserna. Och jag SKÄMS. Skäms nåt otroligt över att behöva dras med detta.
Gör ni det med? -
Doldis,
Jag skäms över när jag är hyper och inte riktigt har kontroll över mig själv och jag skäms när jag är låg för att jag inte orkar nåt. *kram* -
Har handlat massa olika ingredienser, som jag förmodligen inte kommer använda ens hälften av. Bakat småkakor, gjort potatisgratäng som bara är att hiva in i ugnen när det är dags för middag. Vill börja med grahamsbullarna men det skulle krocka med gratängen gällande ugnen. Får hoppas energin räcker till sen också. Börjar känna mig väldigt trött nu.
-
Usch visst är sånt jobbigt. Jag drar igång en massa mat o bakprojekt när jag är hyper, men sen hinner jag ur den fasen och allt ruttnar hemma.Maia skrev 2010-05-23 13:44:54 följande:Har handlat massa olika ingredienser, som jag förmodligen inte kommer använda ens hälften av. Bakat småkakor, gjort potatisgratäng som bara är att hiva in i ugnen när det är dags för middag. Vill börja med grahamsbullarna men det skulle krocka med gratängen gällande ugnen. Får hoppas energin räcker till sen också. Börjar känna mig väldigt trött nu.
-
Doldis skrev 2010-05-23 13:58:52 följande:Jag fick faktiskt klart allting men det var trögt. Däckade sen totalt i soffan. Sambon väkte mig för han behövde hjälp med sonen. Han har gjort nåt med nacken så han kan inte lyfta lillen. Guud vad trögt det var och så trött. Nu vill jag inte sova mer förräns det är dags för kvällen men det blir nog en tidig kväll.Varför gör jag så?! Drar igång flera grejer på en ggn så det krockar med varandra och man vet inte vad som ska prioriteras så man börjar på ÄNNU en ny grej.. Helt sjukt ju.
-
jag skäms mest hela tiden för att jag är så upp eller ner. Inget lagom lixom. Min nya kille är så sjukt förstående att det känns overkligt. Va fan ska han med mig till? Hyper/låg/trasig/knasig/känslosam och sen finns det tillfällen då jag fullkomligt batra lyser och sprudlar av lycka och glädje. Jag bara väntar på att han ska tröttna...
Har gått ner nästan 7 kg på sista tiden, stress, ångest, oxascand i massor tills de tog slut sen stesolid som jag fick av en kompis som hade. Men har ätit massor idag och hoppas att det vänder.. men shit så det skrämmer mig att må så upp eller ner. Omständigheterna har ju verkliegn gjort det värre, så här var jag INTE innan jag träffade pojkarnas pappa och allt strul drog igång som en jävla drama-cirkus.
Nån som bor i sthlm förresten?
-
Jag var heller inte lika "förmycket" innan jag träffade exmaken. Då blev det turbulent och destruktivt. Väldigt intensivt förhållande och rörigt som fan.TigerLily skrev 2010-05-23 18:56:24 följande:men shit så det skrämmer mig att må så upp eller ner. Omständigheterna har ju verkliegn gjort det värre, så här var jag INTE innan jag träffade pojkarnas pappa och allt strul drog igång som en jävla drama-cirkus. Nån som bor i sthlm förresten?
-
ja sjukt så påverkad man kan bli från sin omgivning. ska testa serequel nu... e skitnervös för att jag ska bli sämre.. men TÄNK om det funkar.. vad guld det skulle vara! Äter ju redan concerta och fluoxetin, sen imovane oxacscand vid behov
-