Rättar dom inte barnens uppgifter längre?

Det är inte så att boken hon hade hem används som "extabok" när man gjort färdigt dagens uppgifter?

Vi hade sånna böcker, visserligen har jag minne av att fröken rättade dem men hennes fröken kanske inte hinner och prioriterar att rätta de "riktiga" böckerna? Tycker du ska fråga iaf.

När jag hade praktik i skolan så rättades alla böckerna, läraren markerade och eleven fick själv rätta till så allt blev rätt. Det var så klart mycket jobb, en stor hög med böcker som vi fick ta hem varje dag men väljer man att arbeta så mycket med övningsböcker så är det väl det man får räkna med. Det finns ju andra sätt att undervisa också. Jag hade inte tyckt att det var ok att mitt barn satt och gjorde uppgifter i en bok och att läraren inte såg vad som gjordes.

Låter väldigt konstigt, jag har jobbat som vikarie inom skolan och ALLT ska rättas. Sedan lämnas det tillbaka till barnet och de får gå igenom det som var fel och sedan ska det rättas igen... tycker det låter jätte jätte konstigt att hon inte fått det rättat.

Kolla med hennes lärare.. det hade jag gjort. Lycka till!

Uggleboken används oftast som extrabok som någon sa tidigare.
Sedan kan man ha inställningen att man har koll på vad det barnet kan och inte kan även utan rättning. På så sätt dödar man inte det barnets arbetsglädje genom långa sidor av röda bockar (som man gjorde när jag var liten...). Då får också läraren mer kraft och inspiration att lägga på att planera upp bra undervisning istället för att sitta i timtal med rättning efter lektionstid.
Jag själv rättar böckerna med ett halvt öga. Jag skummar liksom igenom och ser om det är över 90% rätt. Då blir det en stjärna i kanten. Nya moment i t.ex. matteboken kollar jag noggrannare så att jag vet att de förstått. Då kan det finnas ett värde i att man "gör om rätt". Om man däremot räknat 59 av 60 huvudräkningsuppgifter rätt på en sida så gör det ju varken från eller till att ge "fel" för ett litet slarvfel.

Intressant läsning!

Kan passa på att fråga då det verkar vara några lärare involverade i tråden:

Har också en bonusdotter. Hon går går i åk 2. Hon böjer så gott som alla starka verb svagt (lägger till -de). Har förstått att det kan dröja kvar en bit upp i skolåldern med vissa av dessa (gjedde, läggde), men i henne sfall är det många (springde, gådde, läggde, sjungde, spinnde, m fl) och hela tiden. Hon är ganska blyg och osäker i många situationer och jag kan tänka mig att hon är väldigt tyst i klassen, så att det kan vara svårt för läraren att upptäcka. Hur gör man annars i skolan för att hjälpa dessa barn? Tränar man på detta i någon årskurs i lågstadiet eller ser man det snarare som att alla så småningom lär sig dessa böjningar ändå? Vi (jag och hennes pappa, vi har henne vh) försöker hjälpa henne genom att upprepa korrakt form när hon säger fel, samt att i vissa fall (iom att hon nu är lite äldre) rätta henne på ett pedagogiskt sätt. Hur hennes mamma hanterar den biten vet jag inte.

Vet att hon fått extra övningar i matte (vi la upp det så att man pratade om talen i bilder såsom antal äpplen etc) samt i att skriva bokstäver då hon tydligen börjar att skriva bokstäverna nedifrån i stället för uppifrån.

Jag har samma problem med min son. Han får hem läxor och övningar som han ska göra men ingen som ens kollar så dom får in läxorna. Han stavar som en kratta men de enda som tycks reagera på detta e vi föräldrar. Sett att flera barn i hans klass har problem med saker men ingen som kollar och gör nått åt de. Utan reagerar på skitskarer rent ut sagt. Att kunna 10:orna i huvet är viktigare än att kunna stava tydligen =(

Jag är lärare i en tvåa. jag rättar vissa saker noggrannare än andra. det beror på syftet med uppgiften. För många yngre barn handlar det om att våga skriva, att få skrivglädje-varöfr då rödmarkera en massa om man förstår vad det står. Alltså funktion före form.

Sedan är övningar med annat syfte,t ex att lära sig stava vissa ord, att skriva av rätt osv och då ska det så kalrt vara rätt.

Det tar väldigt lång tid att hinna med att rätta allt. Jag tänker individuellt, utifrån den enskilda elevena IUP och förmåga. Och utifrån syfte.

Vad förväntas barnen i åk3 kunna vad gäller svenska och matematik inför de nationella proven?