Rättar dom inte barnens uppgifter längre?

Uggleboken används oftast som extrabok som någon sa tidigare. Sedan kan man ha inställningen att man har koll på vad det barnet kan och inte kan även utan rättning. På så sätt dödar man inte det barnets arbetsglädje genom långa sidor av röda bockar (som man gjorde när jag var liten...). Då får också läraren mer kraft och inspiration att lägga på att planera upp bra undervisning istället för att sitta i timtal med rättning efter lektionstid.Jag själv rättar böckerna med ett halvt öga. Jag skummar liksom igenom och ser om det är över 90% rätt. Då blir det en stjärna i kanten. Nya moment i t.ex. matteboken kollar jag noggrannare så att jag vet att de förstått. Då kan det finnas ett värde i att man "gör om rätt". Om man däremot räknat 59 av 60 huvudräkningsuppgifter rätt på en sida så gör det ju varken från eller till att ge "fel" för ett litet slarvfel.

Intressant läsning!Kan passa på att fråga då det verkar vara några lärare involverade i tråden:Har också en bonusdotter. Hon går går i åk 2. Hon böjer så gott som alla starka verb svagt (lägger till -de). Har förstått att det kan dröja kvar en bit upp i skolåldern med vissa av dessa (gjedde, läggde), men i henne sfall är det många (springde, gådde, läggde, sjungde, spinnde, m fl) och hela tiden. Hon är ganska blyg och osäker i många situationer och jag kan tänka mig att hon är väldigt tyst i klassen, så att det kan vara svårt för läraren att upptäcka. Hur gör man annars i skolan för att hjälpa dessa barn? Tränar man på detta i någon årskurs i lågstadiet eller ser man det snarare som att alla så småningom lär sig dessa böjningar ändå? Vi (jag och hennes pappa, vi har henne vh) försöker hjälpa henne genom att upprepa korrakt form när hon säger fel, samt att i vissa fall (iom att hon nu är lite äldre) rätta henne på ett pedagogiskt sätt. Hur hennes mamma hanterar den biten vet jag inte.Vet att hon fått extra övningar i matte (vi la upp det så att man pratade om talen i bilder såsom antal äpplen etc) samt i att skriva bokstäver då hon tydligen börjar att skriva bokstäverna nedifrån i stället för uppifrån.