Carlanderskatöserna del 19

FruNaftra: Låter som en fullspäckad dag! Men ibalnd kan det va skönt också för då slipper man tänka på det som man går igenom.

Jag har jobbat på fm och nu på em så har jag städat. Men allra mest så har jag nojjat och sprungit på toa.

Kram

Ingen blödning ännu..
BIM idag eller imorgon..
Testar nog på lördag om ingen mens kommit. Är ju på RD 7 då men det är ju en blasto så det kan ju visa plus då...

Jag fick mens idag, precis på BIM. Jaja, så kan det gå, jag väntar och testar på onsdag och försöker igen direkt. Vi kan ju hålla på ett år på det viset (intalar jag mig själv)

Hej på er

Ingen blödning ännu. Men eftersom ÄL var sen akn ju mensen va det med plus att jag har BIM igår eller idag.
Känns verkligen som om den är på väg, men det kan ju va för att man är livrädd för just det....
Synar trosorna hela tiden känns det som
Är så less på detta

Nu ska jag ha "Stor & Liten" här på jobbet med... Får ofta frågan om vi inte funderar på syskon... Orkar inte det just nu....

Hej tjejer. Det är härligt att höra om alla starka kvinnor som kämpar här. Carlanderska har alltid varit oerhört bra och jag har alltid känt mig trygg där.

Vi genomförde vår första IVF där i maj i år och blev gravida på första försöket. Det kändes verkligen fantastiskt och vi kände nästan som att vi hade fuskat oss till graviditeten. Det kändes overkligt och jag vågade nästan inte tro på det där lilla plusset .

Tyvärr hände det värsta som tänkas kan på vårt RUL i måndags... det visade sig att vår lilla pojkes hjärta inte slog! Han hade troligen dött några dagar tidigare. Vilken chock, vilken sorg. En barnmorska samt två läkare varav en överläkare undersökte mig och bebisen och de var tyvärr alla överens om att han inte levde mer. I tisdags åkte vi in till Östra sjukhusets specialförlossning och blev inlagda och skulle föda vår lilla son. Han kom först dagen efter, på onsdagen klockan 10,11, han var 20 cm lång och vägde 160 gram. Vår lilla tappra kille som inte ville lämna mammas trygga famn i magen. Det blev en liten Cornelius och jag är så glad att jag fått se honom, hålla om honom och pussa på honom. Han hade sin pappas näsa och mina runda kinder och tio små fingrar och tio små perfekta tår. Läkarna kunde inte hitta något uppenbart fel på vår lilla kille. Men nu har de tagit massor med prover på mig och på Cornelius och på moderkakan och vi hoppas ju få svar på vad som kan ha skett.

Samtidigt som vi brottas med känslan av orättvisa och sorg och en stor villkorslös kärlek inför sin son, har vi tagit nästa försiktiga steg framåt och ska träffa Torbjörn på Carlanderska på fredag nästa vecka. På något sätt måste vi ta oss framåt och våga försöka igen och ge Cornelius ett syskon.

Oavsett, jag hoppas alla ni dagens ruvare och sprayare och spruttagare, får massor med plus och jag hoppas att alla gamlingar här, kommer vara gravida när jag skriver här som ruvare om någon eller några månader.

Kramar till era lla

Mulan- tyckte väl jag kände igen problemet. Tack för att du delar med dig och påminner mig. Det finns hopp om livet med andra ord.