Carlanderskatöserna del 19

My God, såg alla inläggen nu. Oj, det var väldigt speciella erfarenheter från CA som jag inte hört någon annan ha? Och att de skulle ha upparbetat ett speciellt agg mot just denna person på CA tar jag för högst osannolikt...

Ja, det kommer att vara en ljus dag för många!

Shibby, ibland kanske livet väljer åt en lite grann och denna påtvingade väntan kanske leder till en lite mindre stressig omgång i januari..? Jag vet att de är klen tröst, men jag försöker att hitta lite ljus i den kamp du befinner dig i... Jag hoppas att du får det bästa möjliga alternativet för DIG!

Den tråden ni pratat om har jag också läst (och kommenterat i). Jag kan fullständigt förstå och respektera den sorg man bär på som ofrivilligt barnlös. Men jag tror inte att ilska, bitterhet och misunnsamhet ger en ett barn, och bitterheten skänker en inte glädje eller lycka. Snarare tvärtom.

På samma sätt tänkte jag när vi förlorade Cornelius och jag tog ett aktivt val - jag valde bort bitterheten och ilskan och valde den tyngre men bättre vägen - glädjens och kärlekens väg. Jag är innerligt glad för alla som får sina plus och misunnar dem vare sig plussen eller glädjen det beskedet innebär. Samtidigt förstår och känner jag med i den djupa sorg de som får minus gång på gång har.

Blir man så otroligt mörk i sitt tänk och så bitter som en del blir, tror jag att man behöver hjälp. Och kanske är man inte stabil nog att kämpa för att bli förälder (och därmed tror jag lite på det du skriver Vädur, att det kanske fanns ett skäl till att CA nekade fortsatta försök... men som sagt, vi vet ju inte hela historien och kan spekulera i evigheter...)

Men det är ju mina tankar...

Hurra för mensen!!! Massor med lycka till nu! Nu är det hög tid för en drös med plus i tråden!

Jag skrev aldrig att det är ett enkelt beslut, men jag tror att man balanserar på en tunn linje till mycket olycka om man gräver ner sig i bitterhet och ilska och misunnar hela världen det man längtar efter mest.

Jag har gått igenom många tragiska saker - att kämpa för ett plus, att genomgå en IVF och att sedan förlora ett barn i vecka 19+0. Så jag är inte alls främling inför sorg och känslan av ofattbar orättvisa. Men att omfamna alla dessa negativa tankar tar en ingenstans. Det blir istället en ond sprial där bitterhet föder med bitterhet.

Sedan menar jag inte att man inte får vara ledsen och uppgiven och upprorisk mot livet som utsätter en för alla dessa resor. Jag menar bara att man inte ska stanna i det känsloläget för länge.

Men, mitt inlägg försvann!

Skrev att jag känner med dig Skrippo och att jag hoppas att allt ser bra ut på torsdag. Det är tungt, för vi som gjort IVF har verkligen fått VÄNTA och varje månad är en lång plåga. Jag håller verkligen tummarna för dig!

Sydney, förstår att du tjuvtestar under helgen. Jag hoppas verkligen att ni får fira ett fint plus den helgen!

Lilla fröet, ha en underbar dag på Ullared! Blir nog en del folk, men jag tror att du kommer att ha jättekul! Å vad roligt det hade varit att åka dit.

JA, det är ju jättestort där och kan sluka en del folk. Hoppas att du hittar fina klappar och får en rolig dag!

Jag mår bra! Ska på inskrivning på MVC imorgon och har inbokat VUL den 13 december som jag tänker mycket på.

En helt fantastisk gärning. Vet du var man kan finna information om sådana insamlingar? Kanske finns motsvarande i Gbg.

Vi får helt enkelt tycka olika här.  Jag anser att man har ett eget ansvar för sitt eget välmående. Jag har full förståelse för att man kan gå igenom fruktansvärda personliga tragedier och gå vilse bland alla känslor. Men det finns hjälp att få.

Jag menar heller inte att man inte får vara djupt ledsen eller frustrerad, men när man blir bitter och misunnsam och riktar denna ilska utåt - mot andra "oskyldiga" förbipasserande i livet, då är man skyldig sig själv att söka hjälp. Och den hjälpen ska självklart vara skräddarsydd för de olika personer som söker den. Som du skriver, vissa har svårt att hitta vägen tillbaka och då ska de få den tid och den hjälp de behöver för att finna tillbaka till den människa de kan vara.

Jag är pratat med många kämpande ofrivilligt barnlösa och vi har alla delat frustrationen och sorgen över ständiga minus och brottas mot längtan efter ett barn. Men aldrig har ett hat mot barn eller barnfamiljer eller gravida på något sätt fått en att må bättre eller att ta en ur sorgen. Och att som denna person, referera till någon outtalad "turordning" för barn och graviditet och hat mot andra som gått före i kön, det gör mig mörkrädd faktiskt. Jag vill starkt uppmana människor som känne så att söka hjälp och jag hoppas innerligt att de kan få den hjälp de söker.

Oj vad ni skrivit här under en kväll! Härligt att läsa!

Först, Kryddan71, vi kan tycka olika utan att bli ovänner ! Jag tycker du är en fantastisk person och självklart kan vi släppa en diskussion som ändå inte för något framåt!

Sydney, tiden som ruvare är bitterljuv! Äntligen har man sin bebis hos sig i magen och man känneratt man kan rå om den, men försök att fylla dagarna med roligheter så att tiden går snabb. Det är enda sättet att hantera ruvartiden... och ändå, segar sig tiden fram. Fy vad man analyserar symtom och pendlar mellan glädje och lycka. Men denna Lucia vill jag höra idel goda besked.

Fru Naftra, jag förstår din ångest och oro. Det är så stressigt att vara gravid men inte våga vara glad och lycklig, att oroa sig och att ha ångest vid varje toalettbesök. Sedan har man sköra slemhinnor som gravid och blöder lite lättare i tidig graviditet. Men oron finns ju där, hur pragmatisk och klok man än är.

Lilla fröet, vad roligt att du hade det bra på Ullared!!! Måste erkänna att det kliar i min "ullarednerv" hä. Blir jättesugen på att åka.