30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Mojutten: Tack för omtanken. Jo, jag kan visst förklara: Jag fick plus på stickan för 2 veckor sen, gjorde VUL förra tisdagen i 6+1 beräknat på senaste mens. VUL visade en hinnsäck i livmodern men man kunde inte säga något om något foster, alltså fick jag återbesök en vecka senare. Läkaren sa då att allt såg normalt ut för att vara i typ 5+3, och alltås skulle graviditeten var kortare gången än jag hade beräknat.

På återbesöket i tisdags, i 7+1 enligt senaste mens, och alltså typ 6+3 enligt läkarens bedömning så var livmodern tom. hCG togs och det var förhöjt. 2 dagar senare, alltså igår, togs nytt hCG. Det hade nu ökat på sig något, vilket betyder att jag har en växande graviditet, men då livmodern är tom så betyder ju det att den sitter på fel ställe...

I & B: Jag instämmer, fasens skit. Jag kände väl inte rikitigt att det var det här jag behövde om man säger så. Tillika är jag på något underligt sätt glad att det är X och inte mf. För om jag kan behålla en graviditet med denna medicinering, så kanske det kan gå nästa gång... Men jag är såklart inte glad över att jag har ett x och i värsta fall blir av med ena äggledaren. Men det gäller att fokusera på det positiva :)

 Icka: Jag vet inte annat än att livmodern är tom och att graviditeten fortfarande fortgår. De vet inte vart den sitter, men de har sett något krafs vid vänster äggstock. Men det är tydligen samma krafs som de såg i december vid mitt förra mf och som de konstaterade var borta i mitten av januari vid mitt återbesök. De vet inte vad det är eller om det har med graviditeten att göra. Och de vet som sagt inte vart graviditeten sitter.

Kikar bara in en snabbis och lämnar ett ego-inlägg. Tackar för all omtanke. Har blött som en tok hela helgen men lydde inte doktorns råd om att åka in akut vid blödningar. Jag tyckte inte att det skulle vara någon fara då jag inte hade ensidiga smärtor. Ska på återbesök idag, ska bli intressant att veta hur det ser ut. Och jag hoppas sååå att inte hCG har ökat ytterligare. Jag skulle bli så glad om jag slapp operation såhär nära inpå bröllopet!

Vinkar till alla, ska kommentera mer ikväll då jag har mer tid!

Stort grattis till Jemema!!!

Å kramar till er andra :)

Tänkte själv komma med lite uppdatering genom världens egoinlägg. Har inte plussat, och satsar för tillfället inte på det, men har haft en alldeles, alldeles underbar helg då jag blivit fru.

Allt var verkligen helt fantastiskt, och blev precis så roligt och fint som vi hade hoppats på.  Vigseln var pirrig och nervös men det slutade som sig bör med att vi sa ja båda två, prästen var jättebra, jordnära och höll ett vigseltal som vi båda kände igen oss i och som dessutom lockade till endel skratt då han spelade lite på våra olikheter. Vi hade jättesöta brudnäbbar och de var sååå fina i de näbbklänningar som jag hittat i panik i sista minuten via e-bay. Jag fick såklart en massa beröm för min gräddbakelseuniform (som jag köpt för löjligt lite på Tradera) många frågade om jag låtit sy upp den åt mig då den satt helt perfekt. Håret och övrig utstyrsel blev riktigt snyggt och vi kände oss riktigt fina bägge två. Middagen var jättebra- maten var verkligen helt fantastisk, tårtan snygg och jättegod (även om de levererade fel smak) och festprogrammet som jag knåpat ihop fick en hel massa beröm. Vi fick helt galet mycket fina presenter, och bara jättefina, bra saker. Festen var jätteskoj, vi hade trubadur som var jätteduktig, vi till och med dansade (inte vals dock), vi skrattade en massa och drack en massa gott - drinkarna som jag själv hade hittat på var riktigt uppskattade. Vi hade bästa värdparet som hittade på en massa kul under hela festen som verkligen satte guldkant på festen. Alla gäster verkade trivas, och bordsplaceringen verkade verkligen lyckad. Och barnen hade jätteskoj också - "den bästa dagen hittills i mitt liv", som min brors 6-åriga pojke sa :) Jag kan oxå skriva under på det! :) Tänk att det kunde vara sååå fantastiskt kul att gifta sig! :)

Bettan och Icka: Tack :) Det känns jättebra att vara fru. Som sagt - jag trodde aldrig att det skulle vara så himla kul!
Icka: Tiden bara rusar iväg, så du kommer nog inte riktigt hinna med så vips är det dags för er! Och ni kommer ju att ha så mkt annat att stå i nu så du skulle nog önska att tiden gick lite långsammare i slutändan :)

Icka: Tänk på att effekten av Trombyl vara hela blodplättarnas livslängd, dvs ca 1 vecka efter att du slutat med medicinen. Så det är lugnt! Och stort grattis till att du snart är i mål!

PP: Tack söta du!

Jemema. Jag håller med Icka - oroa dig absolut inte över folacinet. Om du nu inte lever på enbart makaroner vanligtvis... ;)

Jag är också här, fortfarande trött trots mkt sömn nästan varje natt senaste veckan. Får väl skylla på att hösten, mf nr. 5 och förra helgens partaj nu tar ut sin rätt.

Ninni: Härligt att det kändes bra. Var det din kommuns info-samtal? Jag har skickat mail till familjerätten här, och de skulle höra av sig i veckan med tid. Men vi har itne gått med i någon organisation ännu, bara ringat in och kryssat över de länder som passar resp. inte passar oss hos de olika organisationerna, nu är det bara att välja den som passar oss bäst, sen ska vi minsann ställa oss i kö vi också!

Mojutten: Håller en tumme :)

Ninni: Härligt att du mår bra! Och att din sambo också är försiktigt positiv till adoption :)
Vi känner ju att vi måste kolla noggrantpga. kort tid som gifta + hög ålder, många har ju 2 års kö i sverige innan ansökan kan skickas till landet, och om landet har 40 år som gräns så faller ju maken på det... Det lutar nog åt BFA eller AC för oss, vi ska försöka få tid att kolla ikväll, har haft fullt upp med arbete, barnvaktande och kvällskurser, så vi har inte hunnit.

Kikar in för att ge ett livtecken, så gulliga ni är som saknar mig, det värmer :)
Jag läser här ibland, men av nån anledning så har jag inte kommenterat, jag vet inte om det är lusten eller orken eller vad det är som försvunnit. Jag har noterat att flera av er plussat, NN, Cali. Och kanske nån mer? Stort grattis. :) Och Icka dig har jag väl redan grattat hoppas jag?!  Snigelkatt: Skit oxå, jag håller med tjejerna, sök hjälp, det kan i varje fall inte skada :(

Ego Mår okej på mitt eget bittra lilla vis. Det har kanske att göra med att jag inte tänker så mkt på problematiken längre, och om jag undviker gravida och mammor och då funkar livet rätt hyffsat. Att ta beslutet att inte börja jobba på gyn som det var tänkt, kändes som det enda rimliga, och det var som om en sten släppte från bröstet då jag tagit beslutet. Nu går jag in för mitt vanliga jobb och har mkt där, så jag har inte så mkt ork till annat. 

Men det har börjat bli dags att packa ihop och dra vidare. Har man haft 5 mf och har progesteron, trombyl, prednisolon, folacin, pregnyl och innohep så finns inte så värst mkt annat att ta till... Så jag har börjat försöka vänja mig vid att loppet är kört. Och så blir man ju trött på all medicinering som man tar helt i onödan. Jag vet inte hur många tabletter och hur många sprutor  tagit innan minus, alltså till ingen nytta. Och fet blir man minsann oxå. Nog för att jag gärna skulle bli fet om det bara innebar att jag fick ett barn, men fet och barnlös kan jag gärna slippa vara :)

Vi har f.ö. tagit klivet in i adoptionsprocessen. Har börjat kursen som krävs för alla som vill bli utredda för adoption, och när den är klar ska vi börja vår hemutredning nästa vår. Jag vet fortfarande inte vad jag vill, medan min man har kört om mig och är säker på att han vill. Nåja vi får se vart det slutar.

Kram till er alla goa tjejer, nu ska jag krypa upp i soffan med en deckare och vänta på att mannen skall komma hem.