30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3
Ninni: Förstår din känsla att vara rädd för att det ska hinna bli försent med t.ex adoption. Men det är ju inget som hindrar er att göra båda sakerna samtidigt, d.v.s. gå vidare med adoptionsprocessen och samtidigt försöka på egen hand (om du/ni orkar psykiskt vill säga) Som du skriver är det bra att vara "hel" om man ska gå igenom den tuffa process som en adoption innebär. Men Bettan har ju rätt i att det finns fler behandlingar än albyl minor. Håller tummarna att Dr LM kan hjälpa er.
Sugarrush: Förhoppningsvis tillhör det puckot till kurator minoriteten. Om du mår dåligt tycker jag du söka efter en psykologkontakt. Som Bettan säger är det mils skillnad på dem. Hon kan nog detta bättre än mig men jag har för mig att man kan jobba som kurator om man är socionom. En psykolog har en helt annan och längre utbildning.
Mojutten: Jag kände samma som dig, att det var själva graviditeterna som var jobbiga inte barnen. Min bästa vän och jag kom överens om att jag fick styra samtalen och frågorna kring hennes graviditetet när hon väntade min gudson. Jag valde att inte fråga nått alls. När han väl var född så avgudade jag honom.