Hej tjejer!
Tittar in och beklagar mig lite. Efter mitt supertidiga missfall så är nästa tid för äggplock för mig v.20. Jag tycker det är usch fy och hemskt att det ska ta sådan tid. Jag hade egentligen kunnat göra återföring i nästa mens men då är det fullt!! Jag förstår att man tar in nya par, självklart men någonstans känner jag att vissa tider borde vara reserverade för vi som redan är inne i systemet. Vi har fyra misslyckade återföringar bakom oss nu och det känns som ett slag i ansiktet att det ska ta 3 månader till nästa försök. Vi försöker prata om hur många försök vi ska ge ivf innan vi säger att det är nog, vi går vidare. Om man nu teoretiskt säger att vi vill göra 5 försök (har gjort två nu) så vill man ju göra dem så snabbt som möjligt och inte dra ut på det. Jag tycker att det är psykiskt jobbigt att ha detta konstant hängande över mig. Det är ju inte precis som att man släpper det i tre månader och inte tänker på ivf utan det är snarare tvärt om..
Pratade med Carlanderska i veckan och vi funderar på att gå över privat, det handlar faktiskt inte om så jätte mycket pengar speciellt inte om det ger oss vad vi vill ha. Med distansläkaravdrag, ev bruttolöneavdrag och så hamnar det på 35000 för tre försök. Men då är det bara ett återförande per försök, man kan dock byta ut ett försök mot två FET om man säger så. Då kör vi igång på nästa mens och med korta metoden, dessutom långtidsodlar de och vi får bara tillbaka de embryon som klarat sig till dag 5. Det verkar vara ett problem för oss, att de dör mellan dag 2 och 5 och slipper jag ruva på de "som ändå inte hade klarat sig" så är jag glad.
Oj det blev långt, sorry...
Nu ska jag ut och gå och försöka skingra tankarna lite.