Myran, inte kul med illa förkylning! Novah klarade sig också 1½ år utan att bli sjuk... Sen efter 1½års ålder så var hon mer sjuk än frisk... Fast detta i samband med dagisstart... Dagis 1-3dagar- hemma en vecka - dagis 1-3 dagar - hemma en vecka.. osv... ändra fram tills hon fick sommarlov... Sen till hösten började samma visa igen. Fick veta efter att det pågått några månader att hon har förmodad förkylningsastma så inhalerar Airomir och Pulmicort 2ggr/dag i 10 dagar vid varje förkylning. Sen dess har förkylningarna varit lindrigare.
Man tror ju som att när man väl får ett normalt, fullgånget barn att man ska slippa alla jobbiga sjukhusvistelser och djävulskap... Tji fick jag för de tankarna... För 2 veckor sedan vart Novah förkyld vilket inte hör till ovanligheterna, men inom kort vart även Hugo (2½månad) sjuk i förkylning. Vaknade en natt av att han låg och kippade efter andan, sög näsan och droppade med Nezeril, vart hyffsat okej och han kunde andas igen. Natten efter vaknar jag av samma sak men denna gången hjälpte inte att suga näsan och spola den, varken med natriumkloridlösning eller nezeril, efter många om och men fick jag näsan så pass fri så att han kunde andas hyffsat, men inte äta för det var han för tät för. På fredagskvällen ringde jag sjukvårdsupplysningen som tyckte jag skulle komma in med honom. Så in med honom till akuten där dom sög näsan och inhalerade han två ggr med adrenalin. Och även vart inlagda... Inhalerade varannan timme hela natten, varannan gång adrenalin och varannan gång natriumklorid. Men det vart som inte bättre, han vart slöare och slöare, orkade inte äta, hostade och var rosslig och slemmig, lät tydligen inge bra i lungorna heller. Så då pratade dom om att sätta dropp, men det vart inget av det under lördagen av någon anledning. Under söndagen togs det upp igen och i och med att jag inte har några problem med mjölken så fick han sond istället. Efter det började han piggna till igen när han fick i sig lite näring igen och vi fick komma hem på måndagen igen med bekräftelsen att det var RS han hade fått. När vi låg där på sjukhuset var det många minnen som återkom och just då var det inte så tufft, men när man kom hem igen och insåg vad man genomgått så vart jag så slut och trött så orkade ingenting och var på gränsen att bryta ihop, och det var tuffare än jag först trodde. Speciellt med alla minnen som återkom. Men ändå så om man jämför med vad man genomgått med dottern så var ju detta en piss i havet. Men nä! Nu räcker det med sjukhusvistelser för barnen på ett bra tag tycker jag!
Vi har ju gjort utvecklingsbedömning 2ggr med Novah med sjukgymnast. Var där senast i januari (blev 3 i mars).