KatjaKaj skrev 2013-03-12 18:00:22 följande:
Hej allesammans, fick en dotter i vecka 24 för 4 år sedan som idag mår väldigt bra men resan hit har inte varit lätt.
Nu har jag och min sambo bestämt oss för att försöka skaffa ett syskon och samtidigt som jag är glad är jag fruktansvärt livrädd.
Tänk om det händer igen? Tänk om det inte går lika bra denna gången?
Hur har ni som skaffat fler barn hanterat rädslan och hur har det gått för er?
Fick ju en dotter i 28+1 (grovt tillväxthämmad) pga att jag troligen utvecklade hf utan symtom mer än att barnet höll på att dö ifrån oss i magen pga moderkakan som lagt av.
Ville rätt snabbt pröva igen för att "bota" känslan av förlorad graviditet och förlossning. Fick dock två missfall mellan innan jag fick en fungerande graviditet (ett ma och ett mf). Var hela graviditeten livrädd för att få förtidigt igen. Gick på flödesmätningar och tul på specmvc var fjärde vecka fram till 36, eller om det var 34. Fick Trombyl (blodförtunnande) för att minska risken att moderkakan skulle lägga av igen. När det blev klart att barnet växte som den skulle så började jag oroa mig för prematur spontan förlossning. Den rädslan var "onödig". Tappen var lång och fin, nästan inga sammandragningar hela graviditet fram tills dagarna innan vattnet gick. Och det gick i 40+5 och han föddes i 40+6.
Sen var det dags för en tredje. Vägen dit blev rätt krokig den med med massa missfall innan det fungerade (8 mf varav nån ofosterlig). Den graviditeten var jag hela tiden övertygad om att det inte skulle bli något barn. Liksom, hade jag haft 8 missfall innan, varför skulle det funka nu? Hade "problem" med sammandragningar tidigt i graviditeten. Men ingen öppning. Från v32 nånting sa magkänslan mig att det hade börjat öppnas. Vid v34 var jag öppen 1-3cm nånting. Åker in i 36 för sammandragningar och för lugn bebis. Var öppen 2-3cm. Får komma hem igen. Är ju så pass sent i graviditeten så ingen big deal så att säga. 36+5 går vattnet och 36+6 föddes en till pojk. Sen prematur med en dag till godo
![](https://www.familjeliv.se/bundles/flmtinymce/vendor/tiny_mce/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif)
Tur var att han kom när han gjorde, vägde 3220g redan då! Vill inte tänka på hur stor han varit senare!
Viljan att vilja ha mer barn var starkare än rädslan. Fått toppenstöttning av BM och "min" läkare på specmvc under andra graviditeten (läkaren på specmvc var densamme som plockade ut dottern och gjorde det avgörande ultraljudet). Tredje graviditeten hade jag bra stöttning utav omgivningen och specmvcläkaren.