EPT (Extremely Pre Term/Extremt mycket för tidigt född) Tråd 17
Sandra: Förstår om du har det jobbigt! Det kan vara jobbigt att vara själv med ETT sjukt barn och du är själv med TVÅ! Hoppas de snart kryar på sig och att du får sova! Styrkekram!
Inlägg från: mina12
|
-
-
Grattis till er lilla tjej! Även om man önskat att hon väntat lite till... Vår tjej föddes i v.24+0 i januari 2009, 620gram och 31cm. Vi bodde nästan 4mån på sjukhuset innan vi fick komma hem med syrgas och sond. Sjukhustiden var en helvetisk bergochdalbana, men vi fick även många fina minnen därifrån, även om man så klart önskat att man sluppit den tiden.tizzel skrev 2010-12-19 20:48:35 följande:Hej på er alla, fick länken hit i en annan tråd och tror att jag nog hamnat rätt..
Vi fick vårat 3:e barn den 8/12 i vecka 25+4, en liten tjej på 810g och 30,5 cm lång.
Jag är helt förkrossad och livrädd för allt vi har framför oss. Ständigt dåligt samvete då vi har 2 grabbar på 7 och 10, vart jag än är så mår jag dåligt för att jag inte är med den/dom andra.
Den enda gången jag är lugn är när jag ligger med henne på bröstet och jag vet att grabbarna är i skolan eftersom jag inte träffar dom den tiden i vanliga fall heller..
Hur tar man sig igenom detta med lite vett kvar? När slutar man vara panikslagen och livrädd för att ens barn inte ska klara sig?
Jag försöker att inte tänka på det värsta som kan hända men kan inte låta bli...
Syrgasen blev hon av med helt efter ca 6mån, sonden slapp hon någon vecka efter vi kom hem och då ammade hon. Pumpa är urtrist och jobbigt, men för mig var det värt det eftersom hon sen kunde amma. För endel funkar det och för andra inte
Nu fyller vår tjej snart 2år. Hon är pigg och glad och utvecklas jättebra. Vi korrigerar fortfarande hennes ålder, dvs drar av 4mån från hennes faktiska ålder. Hon lärde sig gå för någon månad sen och nu har hon fullt upp med att lära sig nya ord. Vi kan inte se några men från hennes för tidiga födsel än iallafall, mer än att hon är liten och tunn.
Lycka till med dottern och resten av familjen. Hjärtligt välkommen till tråden, här kan du ventilera allt du vill, som inte alltid är så lätt att ventilera med vänner som inte varit i samma sits. -
Jag har ingen erfarenhet av spänningar/stelhet i vristerna, men däremot har vi haft ungefär samma scenario som er när det gäller att gå. Hon har gått med sin gåvagn och när hon hållit oss i ett finger och varit väldigt stadig länge. Några gånger släppte hon och gick några steg här och var, men sen var det liksom stopp. I början på oktober var vi på ett lekland där det var mjukt golv överallt och då gick hon minsann jättemycket, men när vi kom hem så gick hon bara med gåvagnen igen. Nu i mitten på november ställde vi undan gåvagnen - det tog bara ett par dagar så gick hon helt obehindrat. Gåvagnen fick stå gömd i ytterligare några dagar, men nu har hon fått tillbaka den igen. Nu går hon hur bra som helst utan den. Så det kanske kan vara ett tips att gömma den. Jag tror att när barnen blir så här pass gamla innan de går, så blir de lite mer försiktiga - de vet ju att det kan göra ont eller vara läskigt att ramla.smurfan0 skrev 2010-12-20 00:15:11 följande:Har någon annan av er erfarenhet om spänningar/stelhet i vristerna? När vi har varit hos sjukgymnast så har hon känt att Elina har spänningar i vänstra vristen, men inte så mycket att hon behövde gå på sjukgymnastik. Hon tyckte att Elina tränade så bra själv genom krypning/klättring osv. Vi träffade henne i början av oktober. Elina är nu 19 månader, 16 månader korrigerat och går ännu inte. Hon har dragit sig upp och gått runt möbler och med gåvagn sen slutet av mars. Hon har tagit typ 1-2 steg men det var en och en halv månad sen och efter det har hon inte tagit något fler steg.
Vi ska inte på återbesök förrens i början av mars, men jag börjar vara lite orolig att hon kanske inte tränar foten själv så bra. Eller att stelheten har blivit värre (om den kan bli det?).
Hon var alltså ca 22mån/18mån korr när hon började gå.
Kan tillägga att nu när hon lärt sig gå, så känns det som hon kan fokusera mer på talet också. Innan var hon ganska tystlåten och gillade inte att härma. Nu härmar hon mest hela tiden och det dyker upp massor av nya ord
-
Heja Livsglädjen & hennes jättebebis!!!
-
StinaB: 30+0 = härligt! Fortsätt så
-
Välkommen Mysfröken, du har kommit helt rätt! Härligt att Rasmus mår bra!
-
Oj, det hade jag inte ens hört. Första vaccineringen fick vår tjej på neo medans vi låg inne. Minns inte om det var pneumo.vacc. Hon har iallafall inte reagerat något särskilt på någon vaccinering. Skönt med apnelarm! Vi hade larmet kvar nattetid tills vår tjej var 11mån...Mysfröken skrev 2010-12-28 21:16:55 följande:Tack så mycket!
Hur har era små reagerat på pneumockockvaccinet? Rasmus ska eventuellt få det på torsdag och jag börjar känna mig lite nervös inför det. Bvc har inte vågat ge det tidigare eftersom extremt prematura barn kan få apnéer av det i 2-3 dygn efteråt. Jag har pratat med läkaren på neo som säger att det inte brukar vara någon fara. Han har ju dessutom apnélarm. Jag var inte orolig för vaccineringen förut, men bvc har gjort en så stor grej av just det här vaccinet. Vill inte sitta här hemma med en bebis som är lika blå som han blev på neo.
-
Här kommer en "GOTT NYTT ÅR"-hälsning från Melvin (23+5) & Svea (24+0)
Svea är född jan -09 och Melvin dec -08 (KSB är mamma till Melvin) -
Nu är det drygt 2 timmar kvar tills "2 år sen dottern" gjorde entre' med dunder och brak...
Grattis älskade lilla vän, som blivit så stor och duktig. Hon har lärt sig gå och far runt mest hela dagarna och nu har även talet börjat komma och hon härmar gärna vad vi säger! Neotiden känns väldigt avlägsen, men ändå så nära. Det positiva är att de fina minnena från neo börjar ta överhand över de jobbiga minnena därifrån. Men visst, tårarna kommer fortfarande ibland, men kanske inte lika ofta som förr...
All styrka till er andra, som kämpar med er små barn på neo eller hemma! -
Förstår din oro! Man har varit så noggrann och undvikit folksamlingar och dagisbarn och "helt plötsligt" ska man lämna ifrån sig sin lilla ögonsten mitt i denna bakteriehärd. Vi är så glada att vi fått dagmamma till vår tjej. De är 4barn där mån-ons och sen träffas 3 dagmammor med sina dagbarn i ett nedlagt dagis tor-fre. Jag jobbar bara 80% (fördelat på 3dagar), så nu i dessa bakterietider kommer jag jobba mån-ons, så blir det lite färre barn hon träffar iallafall. Jag hoppas det kommer fungera bra!maddlyn skrev 2011-01-03 14:40:59 följande:Mina12: grattis och vad skönt att höra att de positiva minnena är där och att de negativa skjutits bort lite. Själv ska novalii börja lite smått på förskolan den 1 feb, och jag har helt galna mardrömmar. Har inte lämnat henne ifrån mig mer än någon enstaka timme till min mamma (förutom min man som haft henne såklart). Tanken på att lämna henne till massa okända skrämmer mig, och tänk om dom inte fattar att hon inte är som en "vanlig" 18 månaders. Jag vill inte att dom ska tro att hon kan en massa hon inte kan. Och för att inte tala om alla dessa bakterier man undvikit som en dåre i 18 månader, helt plötsligt ska man kasta in henne i värsta bakteriehärden. Vi fick ju sitta på akuten hela nyårsnatten då hon får så svårt att andas när hon blir förkyld, läkarn varnade oss och sa att vi nog skulle få träffas mycket den närmsta tiden :( jag hoppas att ni har haft en fin jul och nyår och att alla era små klarar sig från sjukdomar.
Hoppas Novalii får vara frisk nu! Har ni varit och hälsat på där hon ska börja i februari?