EPT (Extremely Pre Term/Extremt mycket för tidigt född) Tråd 17
Livsglädjen: Kan bara instämma med tidigare skrivare. Tack för att du orkar fortsätta hålla koll på trådarna!
Inlägg från: mina12
|
-
-
Minns inte om det var det exakt första jag tänkte, men jag tänkte väldigt tidigt att "Hon ser ju verkligen ut som en riktig liten bebis, bara väldigt väldigt , mycket mindre (620g)." Nu i efterhand när jag tittar på första bilden, så tycker jag att hon är väldigt fin men också väldigt "alienlik" med sina stängda ögon som nästan sitter lite på sidan av huvudet och huden som är så röd och nästan kladdig.
Nu ett år senare har hon verkligen växt till sig
-
Åh, lider med er! Styrkekramar! Hoppas att det vänder snart!Pre mamma skrev 2010-01-31 17:29:10 följande:Nu är det fördjävligt just nu rent ut sagt, det är nog bara en annan prematur förälder som förstår hur urvriden man kan känna sig.Knorren ligger fortfarande i CPAP, vi började träna ur honom i slutet av förra veckan och han låg över 12h i grimma och mådde toppen. Igår blev han sämre och igårkväll låg han med 87% i cpap igen, läkaren valde att sätta in cortison för att undvika intubering. Han har ingen infektion eller något. Lungröntken har inte förvärrats eller blivit bättre. Överläkaren sa något om att han har haft få av dessa komplicerade BPD och han inte vet hur det kommer att gå. Jag har nästan slutat hoppas, nu orkar jag inte mer... Detta är 4de cykeln vi går in i nu, han har fått cortison var 18 dag sedan han föddes, han blir bättre i några dagar sedan blir han långsamt värre..
-
Jag trodde födelsedagen skulle bli superjobbig. När den inte blev det, så andades jag ut på något sätt, men för mig kom det efter ettårsdagen. Precis som du skriver - grubblar, ältar, läser och kollar på bilder. Jag tror att hela vinter/våren kommer vara så för mig, för det var den perioden förra året som vi låg på sjukhuset. Det känns ju lite jobbigt, för alla förväntar sig ju att man ska må bra och vara glad, nu när allt "blivit så bra ju" (som alla säger).gosnosens mamma skrev 2010-02-01 15:05:51 följande:Ju närmare vi kommer Jonathans 1 års dag ju sentimentalare blir jag! Jag grubblar, tänker och ältar. Tittar mycket på kort och läser gamla blogginlägg från neotiden. Jag började tom gråta igår när jag kollade på " Sommaren med Göran" , bara för att en ambulanshelikopter va me! Genast befann jag mig på helikopterplattan och med sammandragningar! :/ Har de varit så här för er andra också, ni som har barn som hunnit bli året eller mer? Är väl så att allt börjar hinna ifatt en nu! Pre mamma: Hoppas att allt vänder till det bättre snart! Kramar till er
Kram på dig! -
Det är klart att man inte kan förstå riktigt vad vi gått igenom, som harfött våra barn tidigt. Jag har rekommenderat många i min omgivning att titta på "Den sköra tråden", för att få en liten inblick. Programmet var väldigt bra tycker jag. Det var hemskt för de familjer som förlorade sina små och jag lider verkligen med dem. Men jag tror det var bra för många i min omgivning att se att om man föds kring v.24 så är man jättesjuk bara av att födas och det är absolut ingen självklarhet att barnet blir friskt eller ens överlever. För jag tror att flera (inte de närmaste) runt mig tror att "Ja, men det verkar ju gå ganska bra att födas v.24.", bara för att vår tjej nu mår bra och utvecklas som hon ska.
Det blev ett rörigt inlägg... men ni kanske förstår vad jag menar -
Du formulerade det jag tänkte lite enklareWritten Fiction skrev 2010-02-02 12:53:37 följande:problemet är när man öppnar tidningarna som säljs till gravida kvinnor och läser vecka för vecka i gradiviteten Hade denna diskussionen med en annan prematurmamma jag brukar telefonkonferera med.Vecka 24 "Nu kan ditt barn räddas om det föds" Baksidorna är många lite försiktiga med att nämna. Solskenshistorier i all ära men det är ganska missvisande. Därför anser jag att den sköra tråden var viktig för media. Alla slut är inte lyckliga, och lite ödmjukhet från samhället borde vara på sin plats.
-
Livsglädjen: Lider med dig! En månad är väl ingen tid alls när man förlorat sitt barn. Och en prinsesskorv framförallt
Vilket sött ord! Framförallt måste det väl vara individuellt hur länge man behöver vara sjukskriven efter det ni gått igenom. Jag håller tummar och tår, för att det löser sig på något sätt, så att du och din familj kan ta er upp till ytan igen. Styrkekramar i massor! -
Hoppas Siri snart kryar på sig från det hemska RS!Frila2 skrev 2010-03-01 17:41:35 följande:Livsglädjen: Så bra att ni varit tillbaka på avdelningen igen. Härlgit att höra att det går bra för era vänner där och att det kändes bra med personalen igen. Förstår att du inte ville titta på "ert" hörn. Du är väldigt stark som orkar prata så om allt!Här har Siri fått RS antagligen. Har 40°s feber, och är rätt krasslig. Vi spenderade onsdagen på akuten med en väldigt tät liten tjej. Inhalation av ventolin 5 gånger (två besök samma morgon/fm) och ventolin med hem. Antagligen förkylningsastma...
Jag är så glad att Svea får synagis, för RS känns som en mardröm. -
Grattis Jonathan! Tänk vad tiden går!
-
S får också synagis en gång i månaden.