För oss med ma/mf i bagaget - BF vår/sommar 2010. Tråd nr 2

Tack för era kloka ord Kittycat, Sussna och Bumb84. Härligt att få höra om andras sätt att förhålla sig till och resonera kring de små starka viljorna. Vi försöker ha samma förhållningssätt här hemma, att förklara och bekräfta och samtidigt främja självständighet, självkänsla och flexibilitet. Inte det enklaste i alla lägen :) Matheos tre närmaste kompisar är tre stycken väldigt bestämda och envisa små damer som kör rätt mycket med Matheo och allra oftast finner sig Matheo i det. Jag tänker att lika mycket som hans envishet och starka vilja är en tillgång är det att han han backa och låta andra få som de vill när han själv gör bedömningen.

Även härligt att läsa att det är fler som har barn som är delaktiga i vardagens göranden! (Har mött en hel del höjda ögonbryn och funderat på om det är vi som är konstiga...) Matheos favoritord just nu är häpa (hjälpa) och han använder det frekvent både när det kommer till att få hjälpa till och när han vill ha hjälp. Det är fantastiskt vilken inneboende vilja att vara med och att hjälpa till som de små liven har!

Hur går det med bebisen Bumbi? Är den kvar i magen eller ligger den i en famn? Liksom Kittycat är jag nyfiken på namn :)

Vad roligt med så framåt och bestämda töser! Det låter som att de har skinn på näsan och goda förebilder i sina mammor :) Visst är det viktigt att de små liven kan ta för sig och säga nej. På förskolan Matheo ska börja på nästa vecka (hjälp!) arbetar de mycket med just den personliga integriteten och att kunna känna igen sina känslor och åsikter och förmedla dem till andra och det känns bra. Kan dock tänka mig att det blir en hel del bus på de små när de hänger med de stora, de är ju som små svampar när det kommer till att ta efter :D Du som är gammal i geamet när det kommer till förskolor Bumbi, har du några tips till en nervös förstagångsförälder? Hur gick inskolningen för V Kittycat?

Inget dåligt ord att försöka sig på! Snacka om att befinna sig i sin proximala utvecklingszon, vilken sötnos! Jag har ofta svårt att hålla mig för skratt när Matheo försöker sig på lite tjorvigare ord, lyckas du? Dammsuga är det fnittervarning på här hemma  Har funderat ett tag på vad som kan göra att förkärleken till ord som städa, diska, dammsuga, tvätta, torka, hjälpa fortsätter att älskas av sonen. För vad jag har förstått så har de en tendens att sjunka i prioritet med åren...Jag har förvisso alltid älskat att städa, diska och tvätta men om det ligger i generna så är det en som hoppar över en generation har mina föräldrar konstaterat

Någon av er som har bloggar som en tentapluggsmitare kan få läsa?

Här har vi konstaterat att M i tonåren kommer att få höra om hur han som liten tjatade om att få gå och lägga sig och hur han tidigt tidigt varje morgon vaknade med ett leende på läpparna satta sig upp i sängen och sa "klar" innan han skuttade upp 

Jag pluggar till F-6 lärare (kommer att få behörighet i förskola, förskoleklass och i grundskolan upp till 6:an är det tänkt) Det känns skönt at plugga när barnen är små då jag (inbillar mig?) att jag kan styra mer över min tid och på så vis kan barnen gå kortare dagar på förskolan.Vad var det din man pluggade? Vad jobbar han som, och vad jobbar du med? Ursäkta om jag redan frågat, minns inte detaljer från när jag hängde i tråden förra omgångenAng maten så har vi haft motsatt problem. Vi har en liten guldklump som älskar mat på gränsen till besatthet och vi har använt en hel del kreativitet tålamod och rutiner för att lyckas skapa goda förutsättningar för måltider som avslutas med ett glatt klar eller tack för maten. I princip alla barn i vår närhet är knussliga med maten och matvägrar i perioder eller är allmänt kräsna, det verkar vara mer av en regel än ett undantag om jag utgår från mina personliga erfarenheter när det kommer till att ha jobbat med barn Dock kan jag känna mig väldigt ensam när det kommer till M's relation till mat, det är liksom ingen som förstår hur jobbigt det har varit och hur mycket vi har trixat och fixat och hur många sömnlösa nätter som jag haft. Istället bemöts jag med kommentarer som "du ska vara tacksam över att han äter" eller "åh, vad jag önskar att X åt lika bra som M" eller "vad skönt det måste vara att M älskar mat" eller "vilken tur ni har att M äter så mycket och så bra". Om jag kunde skulle V och Gabriel kunna få lite av Matheos matkärlek, han har så att det räcker och blir över för ett halvt kompani.

Vad trist att ingen av er bloggar, jag har nämligen samma kvällsunderhållning som du... plus att jag läser bloggar när jag fastnar i pluggandet, som nu (språk och makt var frågan som fick mig att pausa) fast då hamnade jag här istället

Vi tyckte att det blev så när han åt mer mat än han blev ammad. Det har liksom varit så att hur mycket mat han än har fått så har han blivit jättejätteledsen när den tagit slut. Vi trodde först att det var för att han växte och tänkte att det är klart att han ska få äta när han är hungrig men det finns liksom ett logiskt sopp för hur mycket en 9 månaders (eller 1,5åring också för den delen) kan äta. Det är fruktansvärt att behöva säga till sitt gråtande barn att det inte blir mer mat, och det är inte bara en gång som jag fått kommentaren "Men låter du honom inte äta till han är mätt!?" De som känner M vet att han väldigt sällan blir mätt. Men nu går det bättre. Han har börjat äta med gaffel och det tar sin lilla tid (och är väldigt roligt!) att pricka majs och matbitar på gaffeln och då tar det längre tid att äta och då hinner han känna att han är mätt. Nuförtiden avslutas de flesta måltiderna med ett "Klar" och leenden och det är skönt. Det märks att M tycker det är en trygghet att veta att det är två portioner som gäller för de gånger han fått äta fler slutar alltid med att han äter och äter och äter och så blir det gråt när maten är slut eller tas bort. Han kan liksom inte själv sätta stopp.

Hur kom ni på att V var allergisk, och vad är hon allergisk mot? Vet att många av de små matvägrarna vi känner älskar Ellas Kitchen och att flera föräldrar har sett ett samband mellan matens form och konsistens när det kommer till popularitet. Ett av barnen äter bara kladdiga saker och ett annat äter massor när det finns luft mellan pastan och såsen, saker och ting får inte blandas! Ett barn äter allt som är i boll eller biff-form så de kör hela måltider i formen av bollar eller biffar nu och då för att känna sig lugna. Ett annat barn äter bara när föräldrarna sitter och läser något vid bordet, och ett annat äter som allra bäst i sällskap med andra barn. Knepen och trixen är många och jag är helt övertygad om att du säkert provat de mesta :) Jag levde tillsammans med ett matvägrande barn i 1,5 år och hade huvudansvaret för att få honom att äta annat än fiskpinnat och risgrynsgröt så jag har all förståelse för att det är väldigt tufft och vet att det krävs en hel del ork, kreativitet och uthållighet.

Hur sover V nuförtiden?

Det verkar som att några av de inlägg jag skrev sist när jag var här inne och läste och skrev försvann så jag skriver igen :)

Grattis till ett lyckat UL, vad skönt att allt såg bra ut med tickande hjärta och allt! Vad blev BF för datum? Har ni börjat berätta för nära och kära än? Här portionerar vi ut det för att njuta riktigt av det fantastiska i att berätta...fast lite har med oro och rädsla också. Hur känns det att bli tvåbarnsförälder tycker du?Hur går det för dig? Håller tummarna för att du befinner dig i en fantastisk bebisbubbla och inte ser detta ;)

 Tack för dina stöttande ord, de värmer!
Det måste varit tufft i början, den allra första tiden som förälder,men vad skönt att ni listade ut vad det var! M var också allergisk mot mjölkprotein medan jag ammade (och reagerade mot än det ena och än det andra av det jag stoppade i mig med svullen mage och förtvivlad gråt men sedan han började äta mat har han inte reagerat på något. Han har dock haft en väldigt svullen och spänd mage hela tiden fram till för ett par månader sedan då sambon råkade köpa D-droppar med någon "magbakterie". Nu har magen minskat med en sisådär fyra storlekar och det är bara ibland som det svullnar upp och blir alldeles spänd och det känns skönt. Hoppas att ni får klarhet hos BVC om utslagen beror på att allergin kommit tillbaka!Ja, det känns skönt. Nu är vi lite nervösa över att förskolan ska låta honom äta hur mycket som helst och vi hamnar tillbaka på ruta ett. Håll gärna en tumme för att de förstår :) Vad skönt att Gabriel är inne i en bättre period, hoppas att den håller i sig och blir en vardag. Jag håller tummarna för att det du strävar efter blir verklighet inom en snar framtid. 

Vi tycker att M sover väldigt  bra nuförtiden, han går och lägger sig ca 19.00-19.30 (efter att ha övertalats med bokläsning och lek från ca kl 18.00 då brukar hämta några böcker och sin pyjamas och gå in i sovrummet och säga att han vill sova) och somnar vanligtvis innan kl 20. Han vaknar någon gång per natt men somnar snabbt om igen och vaknar sedan 06.00 - 07.30 och vill gå upp. Vi tycker det är lyxigt då han i flera månader vaknade kl 05 och under natten sov ca 1 timme i stöten. M älskar att sova, och speciellt den där stunden innan lampan släcks då vi läser böcker, sjunger och pratar om dagen som varit och den som komma ska. M sover fortfarande hos oss men vi ska snart göra om en klädkammare till hans rum och se om han kan sova där inne. Vi tänker inför att syskonet kommer och om det är så att de stör varandras sömn är det bra att M börjat somna i sitt rum ett tag innan bebisen kommer.

Stort grattis till lilla Hemi! Vad härligt att läsa att förlossningen gick bra! Det är ett väldigt fint namn Hemi! Vad roligt att systrarna hans är tokiga i honom, det låter verkligen härligt.

Vad mysigt med ett augustibarn! Spännande att se om datumet stämmer på RUL sen. Känner igen det där med skräckblandad förtjusning, det där att bli TVÅbarnsförälder känns lite galet Vi var på RUL i fredags och det var en riktig sötnos (såklart) som plaskade omkring där inne. Om lillasyskonet blir en av de där 5 procenten som föds på BF kommer det att bli två år på dagen emellan de små Blir det 2 år emellan ungefär för er med? Vi tänker väl en himla massa med syskon hit och dit, vad som är bra att ha ordnat innan så att det inte förknippas (för M's del) med syskonets ankomst och lite sådär. i siktar in oss på att kärleksbomba M extra mycket när syskonet kommer så hoppas vi att det inte påverkar anknytning etc för M. Har faktiskt pratat med en barnpsykolog om några av mina orosmoln och efter det känns det lite lugnare. Har två stycken vänner var barn nu är 2år gamla och det känns lite häftigt att tänka på att M kommer att vara i den åldern när bebis kommer. Samtidigt har det ju ryktats en del om 2år språnget i utvecklingen...men det kommer säkert att bli bra för M och för oss alla fyra (!) förr eller senare. Hur ser ni på syskon? Har ni tänkt något speciellt? Har du något tips om bra böcker?

Vad roligt att läsa lite om hur ni tänker och känner inför syskon! Vi har också funderat på det där med syskonvagnens vara eller inte vara. Speciellt då vi insåg att vi inte får in en där barnen sitter bredvid varandra genom hallens innedörr. Som planen ser ut nu tänker vi att vi klarar oss på en vagn och de bärdon vi har och sedan ta vagnbeslut så som det kommer. Har ni kikat något på syskonvagn, om ni skulle bestämma er för en vet ni vilken modell ni vill ha? När februari kommer är planen att göra om en klädkammare till M's krypin, tänker att det kan vara bra att han har ett eget sovställe när bebis kommer ifall att de stör varandra på nätterna plus att det känns som att M börjar hinta om att han skulle tycka det vore roligt med något eget  Har G eget rum? Åh, vad jag längtar till sommaren!

Hoppas innerligt att du kan få den hjälp och det stöd som du behöver för att känna lugn (allt är ju relativt, det är ju ändå en förlossning) inför en framtida förlossning. Vad är det som känns mest jobbigt efter förra förlossningen och inför nästa?

Usch vilket hemskt bemötande du fick under förlossningen!  Självfallet ska alla människor bemötas med erkännande och empati på en förlossningsavdelning (och i samhället i övrigt också såklart) oavsett hur stressigt det är den dagen eller hur den specifika barnmorskan mår privat. Jag förstår verkligen att det är ett minne som påverkar dina känslor och tankar kring framtida förlossningar och därigenom en ny graviditet. Att gå och prata med någon tycker jag låter som en jättebra idé, har du några tankar om vart du skulle vända dig? Några i min närhet som haft jobbiga förlossningserfarenheter har inför förlossningen efter tagit kontakt med en doula som de haft med som (extra) stöd. En av dem bad doulan om att denna skulle hjälpa henne om farhågorna kring ett liknande bemötande som förra gången skulle besannas och fick också hjälp att säga ifrån och få till ett byte av barnmorska vid andra förlossningen. En tanke jag fick när jag läste det du skrev.

Sussna: Vad spännande med vagnplaner, och väldigt praktiskt att det var någon som ville sälja en vagn som ni kan tänka er! Berätta gärna mer när ni bestämt er! Vi skjuter vagninköpet på framtiden, tänker att jag ska sy en mindre hybrid som passar liten och att vi införskaffar oss en sjal (lånade när M var liten) så att bärandet får så goda förutsättningar som möjligt. Åh, vad jag längtar efter att bära en liten sovsnusande pyttis igen. Det är såklart mysigt att bära M fortfarande, men det är en helt annan mysfaktor

Vad roligt att G gillar sitt rum! Hoppas att M kommer att göra detsamma  Hade det inte varit för att det är ett lillasyskon på väg hade vi nog väntat tror jag. I helgen umgicks vi en del med en av de 2åringar som vi umgås väldigt mycket med och jag kom på mig själv med att tänka flera gånger att det är "sådär stor/liten" som M kommer vara när lillasyskonet kommer. Knasigt! 

Vi köpte några syskonböcker som vi fick hem i veckan, M älskar dem! Tror dock inte han förstår att det finns ett syskon i mammas mage men oj vad han gillar böckerna. En bra start till att prata om vad som komma skall. Än så länge syns inte bebismagen så mycket så jag tror att det blir lite abstrakt för M. När vi sa till M "Det finns en bebis i mammas mage precis som i mammafants mage" sa M " Nä...ris, majs, banan i mage" och klappade på K's mage. (Vi hade ätit ris, majs och broccolibiffar till lunch och banan till mellanmål) Vi är dock glada över att det var en bebis på RUL och inte bara luft, ris, majs och banan