Fortsättningstråd för oss med mycket extraslag del 12

Tack för att ni bryr er så
hjärtfröken: så ledsen att höra att du oxå gått igenom detta

Jag ska stå på mig tillsamans med min man - vi ska dit i morgon igen!

Sist höll det på att gå så illa så kuratorn jag pratade med propsade på att jag skulle träffa klinikchefen - och han lovade personligen att jag inte skulle behöva utsättas för detta igen!

Har hört så många där medicinsk "abort" inte funkar och där det ändå slutar med skrapning! & precis som du skriver - det finns en psykisk aspekt på det hela oxå - det är bättre att få det gjort så "oblodigt" och snabbt som möjligt! Dessutom har jag haft fler stora blodförluster innan - som de väl borde ta hänsyn till; 1 vid anant missfall för MÅNGA år sedan - som oxå slutade med skrapning efter MYCKET blod och smärta, ett efter ett utomkvedeshavandeskap där jag höll på att dö på operationsbordet & en gg p g av en bilolycka - så tycker att jag har skäl NOG.... & framförallt - jag vill inte skickas hem och behöva göra det hemma och själv försöka bedömma om det blöder för mycket eller inte... Allt detta sa jag till läkaren i går!

Herregud det har tagit mig över 2 år att våga försöka bli med barn igen efter förra gången och att återhämta mig psykiskt/fysiskt (& kan väl inte säga att jag helt är färdig med återhämtningen - vilket detta missfall kanske är ett bevis på!).

LiBä: Usch, beklagar det du gått igenom oxå - tror att vi bär det med oss och att det hade betytt oerhört mycket för vår psykiska läkning om sjukvården hade klara tydliga linjer som var utarbetade för att undvika psykiska men i sådana här situationer! Det känns som alla vi här inne har ngt/elelr några trauman bakom oss - kanske finns en del av förklaringen till våra oroliga hjärtan där?!

I alla fall - har jag nu slagits mig till att få en bra behandling. Ska få skrivas in på avdelning på fredag och få gå igenom den medicinska "aborten" där och minsta lilla tendens till mycket blödning elelr om jag ändrar mig så gör de en skrapning istälelt! Läkaren jag träffade i dag förklarade saker för mig - vilket fick mig att förstå att blir det lyckat så är det mildare med den medicinska vägen - då jag jku inte kommit så långt och så var tydligen livmodern fortfarande väldigt liten vilket försvårade och ökade risken med skrapning. Vi diskuterade fram och tillbaks och kom fram till att den medicinska varianten men inneliggande var det som blev bäst. Hon gick noga igenom min historik, tog en second opinion från en kollega, undersökte mig länge och väl. Dessutom påbörjar de inte "aborten" på fredag före de gjort ett ultraljud till - så att jag känner mig helt trygg med att det inte är ngt barn där inne! Så visst funkar sjukvården om man står på sig och träffar på rätt personer. & det där med att jag inte hade ngr direkta val - så var det inte alls.... Sorgligt bara att jag ska ha usats för så mycket stress, igen, innan jag når dit! De skulle t o m ordna så att kuratorn kom ner och pratade med mig på fredag och så att jag fick alal den stöd och hjälp jag ville ha. När jag gick där ifrån sa jag: "-Tack det här känns jätte bra" - insåg hur fånigt det lärt, då ju det hela naturligt vis är sorgligt och smärtsamt - men de fattade vad jag menade!

Ledsen det blir mycket annat än hjärta här för mig just nu - men allt detta är för att inte förvärra ett oroligt hjärta & så är ni så goa här inne så det känns skönt att dela med sig av andra dilemman i livet med kram kram

Hej tjejer, Hoppas allt är bra med er denna söndag. Själv är jag åter hemma efter en helg på sjukhuset med både negativa och positiva upplevelser! Mitt råd till er är, oavsett vad det gäller inom vården, det som man så väl vet - men ändå ofta ger avkall på när man väl träffar läkaren och är i vården - STÅ PÅ ER!!!!!!!!!!!!!!!! & lita inte på att läkare/vården överför information mellan varandra; utan nytt skift, ny läkare - nya rön - om inte du ser till att stå på dig!

Jag gjorde det "halvt" nu vid mitt missfall och då blev det oxå halvt och lite rörigt! Jag slapp blöda lika mycket som sist men blödde ändå mer än jag hade behövt om jag hade stått på mig! Min kropp betedde sig precis som sist & hade vi följt min önskan så hade jag inte behövt blöda mer än det som måste ske vid själva skrapningen.... & det slutade förstås med skrapning i alla fall..... Nu ska jag KRÄVA att de skriver in i min journal att hamnar jag någonsin i denna situation igen så ska det inte vara massa tyckande och några diskussioner - vill jag bli skrapad så ska det göras direkt!

Positivt var att den sista av samanlagt minst 10 (!) läkare som jag träffat sedan mitt missfall konstaterades var en PÄRLA! Det var oxå hon som gjorde skrapningen och lät mig få göra det med lokalbedövning enligt min önskan. Vad var så bra med henne? - jo, hon var mänsklig, proffsig & informativ! Kan ni tänka er - vi skrattade tillsamans under operationen - låter lite groteskt men vi hade trevligt hela teamet under operationen.... Ok, jag var nog lite hög på den lilla dos droger de trots allt gav mig för att inte riskera att jag skulle flippa ut - men ändå

Nu går jag här med ångest och rädsla för att hjärtat snart ska få spel av det sänkta hb.et.... & det var ju det som skulle ha undvikits.... Men tänker stanna hemma hela veckan och sakta och försiktigt öka min prestation, håll tummarna att det går bra!

kram på er...

Linda: Tack tack och massa kramar - hopaps att du har haft en ok helg Måste fråga dig föresten - "check av upptagningsförmåga av mineraler" - hur går det till? Är nämligen lite inne på ngt sådant snurr med mig - då jag tyckte att det blev bättre för mig då jag började äta höga doser zink och magnesium + b-vitamin. Men har man problem med upptaget så är ju det bara "spel för gallerierna" - så skulle gärna vilja få gjort en sådan test.

Li Bä: Tack - ska försöka Tråkigt att "det ligger och lurar" för dig - det är så jobbigt. Tror att ska man ta betablockerare så är det oxå bättre att ha en kontinuerlig dos. Min erfarenhet är i alla fall att när man tar vid behov - så kommer man in i en ondcirkel - för blir alltid lite jobbigare då tabletten slutar verka och då blir man oroliga och allt triggas och så tar man en tablett till osv. Numera tar jag den i princip aldrig - men den finns alltid med i handväskan och har jag glömt så blir jag orolig..... kram kram

hjärtfröken Alltså - få slut på eländet säger jag bara...... Men du, vad bra att de verkar ha hittat den tidigt! Vad jag har förstått är det värre när unga män får prostata cancer - den växer och sprider sig snabbare på dem! Har en nära vän som fick det då han var 35 - och det gick undan då han var så ung MEN trots det så blev han frisk De var precis i "baby-verktad" då de fick beskedet - så de fick lägga ner den för då - MEN de frös ner lite av hans sperma och vid 3e provrörs-försöket blev en alldeles fantastiskt söt liten kille till som i dag är 7 månader

I alla fall så vet jag att det kansek är en klen tröst att höra om andras "lyckade utgång" - men det är ju SÅ bra att du och din papap har en så god relation - kanske kommer det kännas skönt på ngt sätt att du nu kan finnas för honom som han har funnits/finns för dig! & så är det ju helt perfekt att du har stress-kliniken mitt i detta - kan säkert få bra verktyg att hantera detta på ett sätt så att det inte blir ytterligare börda på dig och ditt stressade hjärta! & så typiskt va - att då hjärtat inte längre har allt fokus - då "håller det sig lugnare" - vi borde försöka lära av det - hjärtat vill vara i fred och sköta sig självt - helt enkelt Styrke kramar till dig!

Jag har varit och kollat mitt hb i dag - efter att ha bollats runt mellan VC, BMC och KK - kan inte låta bli att känna mig som en undanchasad tiggar-hund - missfall och eftervård av missfall har verkligen ingen hög prioritet eller "status" inom sjukvården. I allafall så till slut så tog KK hand om det. Jag hade ett bra hb - 130! Tydligen hade jag t o m 145 innan mnissfallet började - galet högt - blir ju nästan orolig åt andra hållet... I vilket fall så är jag glad att det inte sänkts mer - för förra gg var jag nere och vände på 70 - så kroppen kan INTE ha tagit så mycket stryk som då - tack och lov - känner mig stärkt av detta och komemr våga börja träna så smått och är inte lika rädd att hjärtat ska flippa Fick oxå prata lite kort med en kurator som gav mig tid och skulle ordna så att en läkare sjukskrev mig ytterligare en vecka! Funderar på att kanske gå tillbaks på halvtid......

Sommartroll: Välkommen hit! Skönt att höra ytterligare en som fått lite stöd och insikter från denna tråd - den fyller verkligen en viktig funktion för många! Du har verkligen dragiskt med dina problem länge, och måste vait tufft genom åren. Man vet inte om man ska skratta eller gråta över att de "inte hittar ngt" - för visst är det skönt att hjärtat mår bra - men symtomen är ju lika obehagliga åndå och inget bot får man ju heller! Har de aldrig varit inne på ablation på dig? Elelr du är ingen "god kandidat"? Själv har jag "bara" haft problem i nu drygt 3 år - men det är en stor del av min sons barndom (han är 5 i dag) och åren innan föregicks av en väldigt hög stress och ångestnivå - som för så många av oss här inne.

De flesta av oss här inne är kvinnor - men det handlar nog mer om personligheter än kön! Är du oxå en "bror duktig" som förväntar dig av dig själv att alltid prestera bäst?!

Intressant att SSRI hjälpt dig! Mina läkare har på sistone försökt övertyga mig att testa - men ej vågat - rädd att problemen ska accelerera - så försöker hitta andra vägar!
Välkomemn igen

Är det ngn av er här inne som har hört talas om "kärlspasm" eller vars läkare som pratat om det - det är en form av kärlkramp där kärlen är hur fina som hälst men det kramper liksom "utifrån" i stället. Tydligen är det svårt att fånga och leder gärna till episoder av extraslag elelr hjärtklappningar - det kan komma periodvis. Dessutom är det tydligen inte så intressant för forskningen - så läkarna vet inte så där jätte mycket om det. Vanligast hos kvinnor. Även detta är tydligen oftast ofarligt men ack SÅ obehagligt. När jag läst om detta och folk som fått det diagnostiserat så stämmer det så väl med hur det känns för mig i de perioder det är som värst. Men då jag frågat läkare så vifftar de bort det..... Vad tror ni?

Andra ord för det jag skriver om ovan är syndrom X eller spasmangina

Tjatar löite till - sen ska ajg gå och lägga mig: Är inte helt säker på att allt är samam men mer rätt är nog Prinzmetals angina men också Variantangina. God natt