Tror det är en blandning av tarmar som flyttar på sig, trög mage, gaser, tidiga samandragningar, växande livmoder, hormoner & ja, gud vet vad... SUCK! Smällar man får ta antar jag... Alal bara pratar om hur bra man mår under dessa veckor i graviditeten och att de flesta knappt känner av att de är gravida - pytsan!
LiBÄ: Vad skönt att det gick bra 
& helt naturligt med ångest efter operation och med smärta och allt... Du får försöka blicka framåt och tänka på när såren är läkta och du kan ha på dig en nätt bikini på stranden i sommar! Jag har oxå en byst som tynger - I know the feeling! Men det är inte så pass så jag behöver operera men inga nätta små sring-bands överdelar här inte - nä, rejäla bh-liknande saker är det som gäller....
finskaflikkan vad roligt att du kommit så långt nu - mer än halvvägs - GRATTIS Du ska se att hjärtat lugnat sig då det "vant sig" vid den ökade blodmängden..... Så som du beskriver har jag kännt flera gånger vid extraslag - nästan som det snörper till i bröstet och sedan obehag och stickningar... Ibland tror jag oxå att det kan vara ngn nerv som hamnar i kläm - vilket oxå e en tänkbar anledming som gravid då allt rör på sig....
Ja, här e väldigt tyst ananrs - hoppas det är ett gott tecken Själv e jag nu i v 16+1 och fortfarande sjukskriven och komemr vara så åtminstone året ut! Går på stresshantering i grupp med samtal och basalkroppskännedom - det är ljuvligt...
finskaflikkan: Jag har bf 12/4 & du? Jag har haft så mycket bry kring ont, trögt etc i magen - så jag glömt bort hjärtat 
Vilket ju är bra mindre fokus - men visst köänner jag av det ibland - men orkar liksom inte oroa mig för det med... ska till KK i dag för undersökning då jag haft/har så mkt samandragningar - håll tummen att allt ser bra ut!
Jag har oxå hypersensitive sinsknuta - men min läkare sa att det är inte säkert att man besväras hela livet för det t ex träning & minskad stress & oro kan göra sinusknutan mindre känslig. Det är föresten det det betyder - helt enkelt - extra känslig (elelr väldigt lättretad) sinusknuta! Tydligen en modern diagnos i Sverige men som ställts i USA ett tag.
Säkert bidrar dibn släktings hjärtinfarkt tilla tt du fokuserar mer på hjärtat & så drar det i gång... Vad skönt att det gick bra föresten.
Min son fyller 6 år om en mnånad så jag har liksom inte så mycket "bry" med honom - så hoppas att han mest kommer kunan mysa med & hjälpa till lite med den lille - men vi får se han kanske blir våldsamt svartsjuk - har ju liksom varit ensam herre på täppan i 6 år! Så kan ju bli lite tufft för honom! Men han är en förnuftig kille och bra och lätt att resonera med - så det löser sig nog!
Inga problem - med frågor alltså Ingen ablation här utan min kardiologs slutssats från EKG och långtids EKG. Har legat inlagd på kardiologen oxå vid två tillfällen då de ju följde mig via hjärtmonitor hela dygnet runt. Min kardiolog är en av Sveriges främsta experter på arytmier (finns på LUS) så vi får väl hoppas att hon vet vad hon säger.... Hon sa igentligen inte så mycket om det anant än att det var ofarligt men kunde vara jobbigt och att jag kunde ta betablokerare vid behov (får jätte mkt biverknignar av att stå på det ständigt vilket var henens första alternativ) & så sa hon att jag säkert kunde bli av med det på sikt om jag lyckades få bukt med rädslan och klarade av att träna ordentligt! Hon var oxå inen på att om jag ville kunde jag prata med min allmänläkare om att testa en låg dos antdepressiva - vilket kunde dämpa ångesten och på så vis hjälpa hjärtat. Men då jag är så känslig för mediciner och får biverknignar av det mesta så har jag inte vågat prova.
Hade samandragningar rätt tidigt med sonen oxcå - som inte påverkade... Men nog tidigare denna graviditet - så skönt att kolal upp. Jag rapporterar här hur det gått
Har varit på KK i dag och hade turen att träffa en jätte trevlig läkare. & allt såg bra ut. Samandragningarna verkar inte påverka, utan är helt enkelt bara samandragninar förmodligen för att min livmoder tränar. Fick ett snappt UL oxå & det var fullt ös där inne
Hej hej. Vår data kraschade så har inte varit inne så mkt på sistone. Allt e ok med mig - förutom att sömnen strular som attan, som vanligt 
Ska be bm kolla mina järnvärden för är extra matt och hjärtat går upp i puls bara jag rör mig lite. Hjärtfröken: Tar det blodprover på ditt kortison - elelr hur vet de att ddet är för högt? är det din kardiolog elelr vilken läkare är det som tar dessa kloka beslut kring träning etc?
Är det ngn mer än jag som tycker ni känner av hjärtat mer då det börjar bli kallt? Har jag varit ute och cyklat t ex i kyla och blåst då tar det längre tid för hjärtat att varva ner och det hackar gärna lite medans det varvar ner. Dessutom stör det mig mer natten efter - vaknar med hjärtklappning etc. Har försökt förklara för läkare men de säger bara "men du är väl utredd så det är säkert bara för du spänner dig mer etc..". Vad tror du hjärtfröken som diskuterat så mkt träning etc med dina läkare?
Nu är jag i v 18 men känenr en så länge inte av babyn så mkt - har moderkakan i ytterväggen. Ska på UL nästa vecka och träffa spec MVC läkare - ser fram emot detta - känns som det börjar hända lite nu & jag kan inte förstå att jag faktiskt snart kommit halvvägs!
jo, det har jag råkat ut för flera gg. Ibland har det efterföljts av hjärtklappning oxå. Men var ett tag sedan nu... Däremot hjärtklappningar har börjat besvära mig mycket på sistone... Sticker onödigt högt i puls bara jag rör mig lite - men har utgått från att det är graviditeten och den ökande blodvolymen som gör det... Kännt en förändring bara de senaste dagarna..... Jag är i v 18+1 nu.
Hej tjejer, Hopaps allt är bra emd er och era hjärtan. Här är det helt ok. Dock SÅ trött på att jag vaknar flera gg per natt i intensiva drömmar med rätt hög puls - blir inte klok på om det är hjärtat elelr stress, spänning. Ngn som har liknande? Annars är jag nu i v 23 i min graviditet - tiden bara springer i väg. Är fortfarande sjukskriven och hopaps att jag förblir det graviditeten ut - för är fortfarande SÅ trött och almmänpåverkad och blir stressad och orolig för minsta lilla - vilket leder till en ondcirkel för då börjara jag oroa mig att barnet ska ta skada och så kör det i gång... Genom att vara hemma kan jag ta det lugnt och själv planera mina dagar och avgöra från dag till dag hur mycket jag orkar.
jour65: Välkommen hit! Isch, läskigt att höra att dina besvär hela tiden återkommer & dessutom verkar det ofta med utökad styrka & efter att det hållt sig borta ändå långa perioder... Jag som hoppades på att det blir bättre & bättre... Har nästan helt lyckats intala mig att det är psykiskt & stress-relaterat & med bättre balans i kroppen kan man bekämpa det hela... men nu blir man ju lite nervös förstås....
Men du om läkarna lyckas ta bort EAT så kanske VESen lugnar sig som följd?