Här var det många nya, välkomna alla.
Tänkte jag skulle skriva lite också eftersom vi har en tjej på 3,5år med trisomi 13 translokation.
Tindra hade också en turbulent start på sitt liv. Jag fick havandeskapsförgiftning och Tindra föddes i vecka 34+0. Hon vägde då ynka 1860g och var 41cm lång. Hon fördes direkt till prematuravdelningen men kunde andras själv. Men hon fick ligga i kuvös för att få lite mera värme. Efter några dagar började läkarna fundera eftersom Tindra inte öppnade sina ögon och för att hon var så tyst. De sade i förbifarten att de tagit prover på trisomi som de skickat vidare och svar skulle komma om ungefär en vecka. Men det var inget som vi reagerade på då. När Tindra var 3 dagar skulle de göra ett hjärtultra men det fannas ingen erfaren på plats så de kunde inte säga om hjärtat var ok eller ej. Inte heller där tog vi någon stress. Men då de sade att de ville skicka Tindra med ambulans till närmaste universitetssjukhus började jag bli orolig. Jag åkte med i ambulansen och mannen körde efter i vår bil. När vi kom till tammerfors och läkaren såg Tindra förstod vi direkt att något var fel. Hon sade inget men man såg det på ansiktsuttrycket. Hon gjorde ett grundligt hjärtultra som tog över en timme och efter det kallade hon in oss till sitt rum och sade att vårt barn troligtvis har trisomi 13 och hon kommer inte att överleva. Hon hade dessutom 4 hål i hjärtat, en förträngning i oartabågen samt att ductus var öppet. Skulle hon vara "normal" annars hade det bärt iväg med ilfart till helsingfors för operation men eftersom de misstänkte trisomi 13 var det ingen idé. De tog snabbprover på trisomin och svar skulle komma om 24 timmar.
Et dygn senare var det bekräftat, Tindra hade trisomi 13 och vi skulle ha timamr eller dagar tillsammans. Vi bad att få fara hem till vasa tillbaks och ambulans blev beställt.
Tindra var inskriven på prematuravdelningen i 5,5vecka och efter det kom hon hem. Timmar blev till dagar som blev till veckor osv.
Nu har vi då en tjej på 3,5 år som är världens underbaraste! Vi njuter och leker. Tindra är alltid glad och med på noterna. Hon är blind, har hörapparater, talar ej, är efter i utvecklingen, har svår epilepsi, går inte osv men vi har lärt oss att njuta av varandra och de försöker vi göra varje dag.
Kramar till er andra! Och kom ihåg att ta hand om er!