Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

Jo du minns helt rätt! Jag har en stor inflammation eller vad man ska kalla det, för mig går det runt båda brösten, ut i armhålorna, revbenen och bak mot skulderbladen, men det sitter som runt brösten och gör ont om jag trycker på det och även emellan brösten. Känner du av det hela tiden? Jag får värre om jag sitter vid datorn, kör bil och andra saker som krävs att armarna ska hållas frammåt. Men även om jag bär eller drar tungt, klär på sonen osv. Har du haft så länge?
Min sjukgymnast har varit toppen! Det är det bästa jag varit med om.. Så ta kontakt med dem innan det blir värre, även om du inte har bröstmuskelinflammation så är det väldigt vanligt med spänningar över bröstkorgen när man har ångest odyl. Så det kan vara en bra idé att prata med sjuk.gymn om avslappnings övningar och träning så man får bra cirkulation där.

Vad äter du för medicin?Jo, jag äter nog vitaminer för ett helt kompani! Har omege 3,6,9 i en kombinerad tablett, d-vitamin nu på vintern, berocca och magnesiumet. D-vitaminen är grym! Man märker på engång när man missat en, i går glömde jag den på morgonen och jag var trött hela dagen! Kom på först på em varför jag var så trött.Det där är ett ganska bra sätt att känna att det är ångest, det försvinner när man gör något annat.. Det som är jobbigt är att det kommer när man slutar och tar det lugnt, då kommer det med full kraft! Jag brukar få så efter jag tränat! Men under träningen känner jag inget.. Efteråt kan jag känna hur pulsen slår i skallen, hjärtat bankar stenhårt. Det lägger sig efter ett tag men de första gångerna fick jag panik när jag gick ut från gymmet, fick helt enkelt lära mig att hantera det och nu går det bra.

Jag är inte rädd för att någon ska dö i min närhet mer än mina barn, det hade jag inte överlevt! Hjälper ju inte heller att jag har en son med de mest mysko symptom på sjukdom/allergi och vi gör diverse utredningar på han hela tiden. Men de som är äldre, mamma, pappa, morfar, farmor, farfar de ser jag som naturlig. Visst det blir tomt, det kommer ju saknas en bit av mitt liv, men det är naturligt och jag har inte den synen på livet att allt bara försvinner när man dör. Kanske hjälper endel åxå.. Mina föräldrar är ju inte så gamla, min morfar är 79 nu så han börjar bli lite sliten men han promenerar en mil varje dag ännu så.. Jo, jag är ju livrädd för att jag ska dö åxå, inte ör döden men för att lämna mina barn! Nått sånt är jag inte redo för! Nu hade jag ett nytt framsteg, har inte kunnat tänka tanken på att jag ska dö utan att få panikattacker tidigare men nu kunde jag det! Jippi! Ett framsteg..

Under revbenen? Som om man trycker in med fingrarna just vart revbenen slutar?

Jo prata med sjukgymnasten för när du beskriver det låter det ganska precis som inflammation eller spänningar i bröstmuskeln! Just det där med armhålan och skulderbladen är ganska typiskt! Din bröstmuskel går så nämligen, den går under armhålan och ut på skulderbladen.

Åh vad jag avskyr det här! Alltid är det nått, nä inte alltid men jag kan känna när jag är påväg ner i en ångest grop eller vad sjutton jag ska kalla det! Min kropp är som på helspänn några dagar, får lite inombordsskakningar, blir lite orolig, svårt att koncentrera mig på omgivningen och så känner jag att saker och ting känns jobbiga, omotiverad. Skjuter upp saker..
Sen börjar det komma fysiska besvär, nu är det vänsterarmen som bråkar med mig, får som drag i den och bröstmuskeln. Långfingret blir som stelt och jag knyter händerna utan att jag tänker på det. Ungefär som att jag är beredd på att slå till någon! Sen åker axlarna upp till öronen och jag är i ett så spänt läge så det är hemskt. Inte hjälper det ju heller att jag spänner mig, då gör musklerna ännu ondare efter ett tag och sen sitter jag här i min onda cirkel.
Det värsta är väl att jag vet inte till 100% vad det är som gör att jag går ner i de här groparna, jag kan inte komma på någon direkt anledning. Funderar på om jag tänkt mycket senaste tiden.. Jag vet inte.. Men nu är jag påväg ner i den här gropen iaf, får se när jag kommer upp igen. *kräk*

Jag har väl stress-relaterad ångest.. som sen går över i panik eftersom jag tror jag är döende i någon sjukdom. Just för tillfället är faktiskt båda mina barn sjuka, sover dåligt jämt, jobbade igår och annars pluggar jag (slutade jobba för ett år sedan för jag klappade ihop) Ibland brukar jag göra saker för att försöka glömma bort symptomen. Det jobbiga är ju att jag känner mig sällan stressad, antagligen därför jag inte kopplar ihop det hela heller..

Har åxå de där blixtarna ibland, haft det sedan jag var 12 tror jag.. I perioder iaf.

Ja herregud, kopiera på!
Jag har inte heller alltid vetat när ångesten kommer, det är först de senaste månaderna, 2-3 kanske, som jag börjar känna igen symptomen. För mig har det som gått över från ren panikångest till mer generell ångest och oro, ibland känner jag när jag är påväg mot en panik attack men kan som hindra det till 90% av fallen. Det är mer den här gnagande känslan som kommer och jag blir spänd och konstig. Det enda jag märkt av är att ca 10 dagar innan mens blir jag helt knäpp, mår jättedåligt psykiskt och det går ut fysiskt sen åxå. Det kan skrämma mig nå fruktansvärt för det är som att när jag mår psykiskt dåligt kan jag hantera det men sen går det fysiskt och det är först då jag blir rädd och förstår inte riktigt sammanhanget. Ibland tror jag att jag är knäpp..

Kram

Det här stämmer nog faktiskt jättebra! jag fick ju min första panikattack när jag åkte från jobbet en dag, ett jobb på hotell under jultid är inte nått som är kul, absolut inte. Sen hade vi ganska hög belastning på oss och vi jobbade alltid ensamma. Sjuk kunde vi inte vara för då blev allt och alla drabbade, så en vab eller sjukdom var uteslutet! Sen jobbade jag och gubben skift så när han gick, då kom jag osv. Blev väl helt enkelt för mycket och sen tog det stopp...
jag förstår verkligen det där med att känna igen symptomen innan de blir värre, exakt det jag har övat mig på och det blir bättre och bättre! Svårt ibland men det går.. Det jobbigaste är ju att prioritera om sina "måsten" man har alltid en massa måsten som ska göras men börjar man tänka på det så kan väl ändå disken vänta om man är trött..
Hjälper det att vara på stressklinik? Hade så gärna velat komma i kontakt med en sån men jag tror inte det finns inom de närmaste 100 milen.

Som jag då.. Stress och oro.. Får inte heller extraslag när jag gör ekg! Gjort flera stycken nu! Men jag tror det är för att man blir lugn av det, man stressar inte upp sig.Ja, jag försöker ta reda på fakta, koppla ihop saker själv. Min terapeut säger att jag har en kognitivt beteende, vill alltid veta varför osv.
Jag har mediciner, lugnande och betablockerare, fick lyckopiller åxå men de vill jag inte äta. Sen har jag en terapeut åxå. Jag är inte sjukskriven mer, var bara sjukskriven januari till april förra året, sen började jag stämpla, hoppade in på extra jobb och nu pluggar jag på distans. Fick inte vara sjukskriven mer för fk eftersom jag blev uppsagd i sjukskrivningen när mitt jobb såldes. Då godkände de inte en sjukskrivning.

Ska kika på det där med flaskan! Lät intressant