KaneL7 skrev 2012-01-21 17:38:12 följande:
Just nu går jag på medicin som har hjälpt enormt mycket mot min ångest. Nu för tiden får jag nästan aldrig några fysiska symtom, men innan jag började ta medicin var första tecknet magont och sedan började fingrarna domna bort.
Vad äter du för medicin?
madeleinesophie skrev 2012-01-22 00:13:05 följande:
Mizztez- okej, tack för ditt svar! Hmm jag bet inre just nu hur mkt jag äter, ligger nämligen i sängen och dom är nere haha;) men jag vet iaf att jag köpt dom på Apoteket och jag äter 2st tabletter man ska tugga!
Äter du nå andra vitaminer?
Jo, jag äter nog vitaminer för ett helt kompani!
Har omege 3,6,9 i en kombinerad tablett, d-vitamin nu på vintern, berocca och magnesiumet. D-vitaminen är grym! Man märker på engång när man missat en, i går glömde jag den på morgonen och jag var trött hela dagen! Kom på först på em varför jag var så trött.
markbon skrev 2012-01-21 17:05:35 följande:
Hej mina nätvänner!! :)
Nu är det lördag, jag har nyss skottat och måste säga att då tänkte jag bara på hur det var och skotta, tänkte inte ens på mina symptomer, gud så skönt!! Men nu sitter jag med extraslag som sakta avtar..
Inatt låg jag och funderade på hur jag skall hjälpa min mamma, jag skall inte bry mig om henne just nu, men jag måste känna att min närhet mår bra, annars mår inte jag bra. Har märkt att jag är väldigt rädd över att någon i min familj skall gå bort, jag blev så här efter min farmor dog i oktober (Hon var som en mamma för mig). Är det någon mer som är rädd för att någon skall gå bort i eran närhet?
Det där är ett ganska bra sätt att känna att det är ångest, det försvinner när man gör något annat.. Det som är jobbigt är att det kommer när man slutar och tar det lugnt, då kommer det med full kraft! Jag brukar få så efter jag tränat! Men under träningen känner jag inget.. Efteråt kan jag känna hur pulsen slår i skallen, hjärtat bankar stenhårt. Det lägger sig efter ett tag men de första gångerna fick jag panik när jag gick ut från gymmet, fick helt enkelt lära mig att hantera det och nu går det bra.
Jag är inte rädd för att någon ska dö i min närhet mer än mina barn, det hade jag inte överlevt! Hjälper ju inte heller att jag har en son med de mest mysko symptom på sjukdom/allergi och vi gör diverse utredningar på han hela tiden. Men de som är äldre, mamma, pappa, morfar, farmor, farfar de ser jag som naturlig. Visst det blir tomt, det kommer ju saknas en bit av mitt liv, men det är naturligt och jag har inte den synen på livet att allt bara försvinner när man dör. Kanske hjälper endel åxå.. Mina föräldrar är ju inte så gamla, min morfar är 79 nu så han börjar bli lite sliten men han promenerar en mil varje dag ännu så..
Jo, jag är ju livrädd för att jag ska dö åxå, inte ör döden men för att lämna mina barn! Nått sånt är jag inte redo för! Nu hade jag ett nytt framsteg, har inte kunnat tänka tanken på att jag ska dö utan att få panikattacker tidigare men nu kunde jag det! Jippi! Ett framsteg..