malin - Jag måste säga att jag känner mig lite.... trevande i den här nya fasen än så länge. Ida är ju fortfarande vår lilla tös, men det är en helt annan stil på barnen på skolan än vad det är på förskolebarnen. Och då är det ändå bara t o m åk2 på Idas skola. Man vill ju inte att de ska bli för stora för snabbt, de är ändå rätt små fortfarande. Samtidigt som det säkert kan vara viktigt att inte vara för "barnsligt" klädd, eller vad det nu må vara, för att passa in som sagt.
Nåja, de tre första dagarna har gått bra åtminstone, man får väl växa in i det här med att vara mamma till ett skolbarn. Jag minns att det kändes lika märkligt i början att ha ett barn på fsk, att gå på föräldramöten och sådant. 
Minimalla - Usch vad jobbigt med tjejerna på gården. Det enda man kan göra är väl egentligen att peppa barnen att välja kompisar som är snälla, att inte försöka vara med någon som bara gör en ledsen. Och i och med att barnen blir större så kommer det ju inte längre vara nödvändigt att hänga med någon bara för att de råkar bo närmst. De kommer kunna välja att ta sig till kompisar de vill vara med och inte bara leka med de som befinner sig på plats.
Hannapanna - Killar kan ju vara lite klumpiga, eller hur? 
Jag tänker som Piggley att det kan ha varit ett sätt att ta kontakt med henne, eller försöka vara rolig eller så? Men självklart är det inte ok att säga så, så helt rätt att säga åt henne att strunta i honom eller säga till fröken!
Häromdagen blev jag så himla glad! Ida och jag var ute och tränade på cykeln. Hon är en fegis och har inte riktigt kommit igång med cykelträningen, hon testar korta bitar med låg fart bara. Men det går iaf bättre och bättre, balansen finns där, det är ju bara det där med start och stopp som är lite knepigt. I alla fall, när vi höll på där så kom en jämnårig granne och kompis cyklande. Han lärde sig utan stödhjul i början av sommaren och nu stannade han till bredvid Ida och frågade med "retröst": "Vaaa, kan inte du cykla utan stödhjul?" Varpå Ida svarade, med helt neutral röst, sakligt och vänligt: "Nej, det kan jag inte. Men jag håller på och lär mig. Och nu kan jag mycket bättre än förut!".
Kompisen blev helt snopen och bara sade jaha och cyklade vidare, medan jag jublade inombords över hur bra Ida tog det hela! Yey!
Ungefär som min systerson, när han fick kommentaren av en jämnårig pojke : "Haha, gillar du tjejer eller?" Svaret kom klockrent: "JA!! Jag ÄLSKAR tjejer!" 
Men förhoppningsvis kommer det inte hända igen, nu har hon fått testa och sett att det INTE är ok att säga så!
