30+ som fick första barnet 2006 *4*

malinkat och kaz: Även här har vi en kille som inte kan koncentrera sig några längre stunder och som flummar iväg väldigt lätt. Det är ett ständigt tjatande som till slut övergår i bråk och tjafs, så himla tråkigt. Igår var vi på barnmedicin för att prata om Elliots problem med att hinna på toaletten - det händer ett par kissolyckor i veckan (varierar i perioder) pga att han inte "hinner" - dvs han vill inte avbryta leken när han känner första signalerna är det är dags att gå och kissa och när det väl krisar så hinner han inte få av sig alla ytterkläder eller köa med de andra barnen till de få toaletterna. Medan vi var där på läkarbesöket så satt han som ett ljus i tio minuter men sen var han verkligen överallt och frågade om hur olika saker funkar som han såg i rummet helt obrydd i att vi försökte få honom att engagera sig i konversationen. När det gäller skolarbetet har han inga som helst problem när det är individuellt arbete, men när de ska ha samling så blir brallan full med myror och han flyter iväg, speciellt om det blir något typ av fokus på honom - tex att han ska berätta något eller läsa högt ur sin läxbok. När han inte tvingas har han inga problem med att tala inför klassen, men det är just tvånget och oron över när det ska bli hans tur som ställer till problem. Han ligger långt fram, kanske till och med längst fram, i klassen när det gäller läsa/skriva/räkna men han springer ut ur klassrummet när det blir fokus på honom. Suck. Jaja, han har åtminstone en pedagog som ser honom och som han har förtroende för, jag hoppas att de ska tillsammans hitta ett sätt att jobba med detta. Vad gäller myrorna i brallan påpekade läkaren på barnmedicin att det är typiskt tecken på omognad som hänger ihop med hans oförmåga att tolka kroppens signaler när det är dags att kissa. Bara att vänta ut, påminna och ha tålamod. Plötsligt är han väl en finnig tonåring med helt andra problem.

Hej på er vänner. Känner ett behov av att skriva av mig och få lite input. Jag var på ett möte på Elliots skola i förrgår tillsammans med hans fröken och skolans specialpedagog. Det var jag själv som hade kallat till mötet i julas då Elliot sa att han hade ont i magen inför skolstarten efter lovet och att det berodde på att han mår dåligt av att behöva presentera inför gruppen. Jag har märkt av detta i små och stora portioner under höstterminen genom kommentarer från fröknarna, från honom själv men även från klasskompisar . En tjej berättade helt à propos inget alls att ”Elliot springer alltid ut under samlingen och låser in sig på toaletten”. Hans obehag kommer när det kommer fokus på honom, tex när det är hans tur att berätta något under samlingen – redovisa läxa, läsa upp vad han skrivit i ”måndagsboken” om vad som hänt i helgen, etc. Han ser när det börjar närma sig att bli hans tur och drar då ut och smäller igen dörren efter sig. Han har väldigt bra fröknar, framför allt en av dem, som testat alltifrån att låta honom slippa helt att redovisa till att en av fröknarna istället redovisar åt honom. De tillfällen de testat det skriker han för att överrösta där han sitter i sitt gömställe. Barnen i klassen ser så klart allt detta och jag vill ta tag i det innan det blir ännu värre. 

Han passar bra in i gruppen i övrigt och har många kompisar. Han ligger längst fram i både skrivning och matte i klassen när det kommer till det skrivna arbetet, men ”kan inte” svara på den enklaste fråga när den ställs till honom. Hans favoritfröken säger att det är uppenbart att Elliot kan svaret, hela han utstrålar det, och ändå kommer det bara ett ”vet inte” när han får en fråga.

Elliot har alltid haft diverse hang-ups; på toalettbestyr, gruppträning på dagis mm, så det var inte alls oväntat att det skulle bli något liknande i skolan. Jag är dock så förtvivlad över att han verkar ha satt upp en sådan oöverkomlig mental spärr så att något som innan var helt ok (att sitta tillsammans med mig och favoritfröken och läsa ur en bok och prata kring bilder) blir så obehagligt att han bara vill fly.

Jag vet inte riktigt var jag vill komma med detta skrivande, kanske ville jag bara skriva av mig så att ni vet lite mer om jag berättar hur det går framöver. Planen nu är att först försöka på en lösning som Elliot godkänt; att Elliot och favoritfröken tillsammans går igenom läxan, eller vad det nu må vara som ska redovisas, direkt på morgonen så att han sen när han kommer in till samlingen har gjort sin bit och kan stanna kvar i rummet. Det är första målet: att få honom att inte fly. Ett enkelt mål kan tyckas, men det är enormt stort om det lyckas. Vi ska ge det till slutet på veckan först innan hans fröken stämmer av med mig, och sen till slutet av februari innan vi stämmer av med specialpedagogen. Kommer vi ingen vart med detta kommer det dras på en större utredning med hjälp av skolpsykologen, skolsyster med flera. Jag vill innerligt ha hjälp att lösa detta men önskar samtidigt i en liten hemskt hörna av mitt huvud att han vore som alla andra.

Hej alla och tack så jättemycket för era kommentarer och pepningar. Hittills verkar det ha gått enligt plan, åtminstone enligt Elliot. Han har redovisat läxa etc för hans lärare och sen suttit kvar på samlingen och inte sprungit ut. jag tror att det bara varit ett eller kanske två tillfällen, jag ska kolla med hans lärare hur deras version låter. Jag tror verkligen på att succesivt komma ur den här låsningen och det är prio ett i det här läget. Prio två är att Elliot ska förstå att han är där på samma villkor som de andra, dvs han ska göra samma uppgifter och visa för fröknarna att han gjort det. Allt för att träna inför ettan. På sikt kanske han vill vågar och till och med vill visa för kompisarna med.

Mandra: Även vi flyttade nyss, i torsdags närmare bestämt. 150 flyttlådor och allt vad det innebär. Vi hade anlitat en flyttfirma så det gick extremt smidigt. Allt var frid och fröjd och toppen ända tills min mamma föll handlöst baklänges nerför trappan, landade på ryggen och rasade ända till botten. Det var utan tvekan det läskigaste jag sett och jag mår fysiskt illa bara jag tänker på det. Mamma bröt hönger arm, stukade vänster, är allmänt blåslagen på ryggen och har en lättare hjärnskakning. Lätta skador med tanke på hur det hade kunnat gott. Återstår nu tid för läkning av kroppen men framförallt läkning av själen - mamma är chockad och skärrad och säger att hon inte vet om hon vågar komma till vårt hus igen. Självklart kommer det ändra sig med tiden, men just nu är det mycket känslor som rörts upp; skuldtankar från min sida och tankar kring ens föräldrars dödlighet.  

Drutten: Vad är det som gör att du tvekar inför Montessoriskolan? Här i våra trakter har de infoträffar på skolorna där man får komma kvällstid och få höra en presentation och ställa frågor. Vad finns det för skolalternativ? Om jag vore du skulle jag ringa till de skolorna du funderar på och fråga när de har sina infoträffar, det är hög tid, har för mig att det var i jan-feb och att ansökan sen skulle in efter det där man prioriterade och motiverade varför man ville ha en viss skola.

Drutten: Elliots skola påminner väldigt mycket om din beskrivning, det är en Montessori-inspirerad skola för åk F-5. Deras studieresultat ligger i topp jämfört med andra skolor i regionen så Montessoribiten verkar inte ha haft någon negativ påverkan i alla fall. Sen kan det så klart vara andra faktorer som är mycket viktigare än pedagogiken, tex klassens storlek, personalen, gården, lokalerna etc. 

Jag fick ett sms precis från min man, han hade varit och hämtat Elliot på skolan för att åka till simskolan och fick då en snabbrapport från ena läraren (den som Elliot har lite svårare för, hans favoritlärare är ledig på onsdagarna). Det hade varit bästa dagen hittills för Elliot! Han hade varit delaktig flera tillfällen i diskussionen vid samlingen och svarat både på frågor och spontant berättat saker. Det låter som en liten sak men för honom är det ENORMT! Jag är så himla lycklig, det verkar onekligen vara på väg åt rätt håll!!

Mycket att läsa och kommentera men då jag sitter på en skumpig buss på väg till jobbet nöjer jag mig med att vinka till Agronom (länge sen, kul att se dig!) och skicka en massa massa massa positiva tankar till pricken i Vi4:s mage med förhoppning att det ska gå vägen.

Ha en skön dag allihopa!

Hej på er vänner! Ger mig på ett inlägg från telefonen medan jag sitter och lyssnar på min kollega som håller föredrag - vi är på KTH och håller kurs.

Såg att flera varit på utvecklingssamtal, det har även vi. Summa summarum så är Ellior i allra högsta grad mogen för ettan men har problem med gruppaktiviterer och med förtroende för vuxna. Hans kunskaper är avancerade, han kan dra slutsatser och är hungrig på kunskap. Han fungerar mycket bra i det sociala med vännerna, på raster, fritids odyl men när det kommer till gruppaktiviterer är det bara vissa han slappnar av med, med andra får han låsningar och detta måste han träna på. Detsamma gäller relationen med vuxna; det är eg bara ena hans lärare som han har fullt förtroende för. Hans andra fröken och andra vuxna vågar han knappt titta på och blir han trängd så flyr han hals över huvud. Allt har blivit mkt bättre pga hans ena lärares ansträngningar, men vi är spända inför hur det ska gå i höst när de får ny lärare. De skulle göra en ordentlig överlämning så vi hoppas på förståelse och tålamod från hans nya fröken.

Elliot har vi tränat på att torka sig själv sen ett drygt år tillbaka. Han har ju alltid haft problem kring toalettbesök, så vi har verkligen drillat honom så att det ska gå på rutin. Ännu vill han helst att vi ska torka; jag är konsekvent och vägrar hjälpa honom medan Mats ger efter när man har bråttom. Därför brukar Elliot ropa på pappa lite smygigt så där när han är färdig i hopp om torkhjälp. Han bajsar ändå inte på skolan, men en vacker dag kan han inte hålla sig och då kommer han aldrig våga be om hjälp så då måste han kunna själv.

Hej på er! Sitter här och lägger barnen (Bianca och Gabriel ligger på min lott idag medan maken lägger Elliot) och tänkte kasta mig in i diskussionen kring aktiviteter och sporter etc. Elliot (7) går simskola sen två år tillbaka. Än kan han inte simma så det kommer han få fortsätta med. Han har spelat innebandy ett år men gillar det inget vidare, lagsport verkar inte intressera honom för tillfället. Han spelar piano en gång i veckan och det gillar han, kanske får det räcka den här terminen. Jag ska dock ta med honom på prova på tillfälle på tae kwan do

Bianca (5.5) går simskola hon med, i samma grupp som E. Ingen direkt ljusning där heller på simfronten. Hon går på Funky Kidz på helgen och ska få prova på gymnastik, hon har gått familjegympa med syskonen sen hon var 1.5, det har de alla tre. Mysigt att kunna göra nåt ihop hela familjen. Nu blir det dock bara Gabriel (3.5) på familjegympan så få får man väl se det som mysig egentid med honom, annars får han mest hänga med på de andras aktiviteter.

Svårt att hitta en balans med allas aktiviteter - simskola plus en till aktivitet har vi tänkt, men det blir lätt extragrejer för att man själv vill att de ska få testa. De har tre vardagar helt aktivitetsfria så då fylls bilen med kompisar eller så följer de med vänner hem. Jag njuter, för det mesta, och inser att denna tiden är rätt kort innan de kommer ta sig själva till efterskolaktiviteter och man i bästa fall får träffa sina barn en sväng kring middagen.