30+ som fick första barnet 2006 *4*

Vi4: Minns så väl den där avhandlingsskrivarångesten - och då hade jag ännu inte några barn medan jag skrev! Du har ett hästjobb framför dig och ser just nu hela hästen istället för att ta en hov i taget så att säga . Nä men allvarligt, själva tanken på att försöka sammanfatta flera års jobb på ett bra sätt som man sen kan försvara är fölamande i sig, och det enda sättet att angripa det hela är att sätta upp pyttemål som man kan beta av en i taget. Det jag upplevde som bäst var att mot alla rekommendationer skriva det jag tyckte var roligast först och lämna de bitarna som fick mig att kallsvettas. På så vis fick jag upp momentum och kunde till slut ta mig an de jobbigaste bitarna av bara farten. Helt plötsligt satt jag där med avhandlingen i hand och kunde inte riktigt förstå var den kom ifrån. Förrutom allt detta så sällar jag mig till kommentarerna ovan; vila upp batterierna så gott det går och om få avlastning på så många plan som möjligt så att du får det andrum som behövs för att sätta bollen i rullning. När den väl rullar så ta en liten bit i taget som du kan pricka av och känna dig nöjd med. Självförtroendet växer allteftersom och snart är du Dr Vi4 . Massa lyckatillkramar!!

Hej fina tjejer. Skulle bara flika in att här kör vi förvissor med Mollipect med, men tycker att stark röd saft funkar ännu bättre som slemlösare och det brukar de flesta barn inte ha något emot. Elliot hittar gärna på att han är hostig för att få dricka saft inför läggning.

Gott slut på er, nu ska jag krypa i säng och ladda inför morgondagens nyårsfest!

Hej tjejer. Passar på att skriva ett par rader för en gångs skull; jag är relativt ofta inne och läser men har sällan tid eller ork att skriva nåt tyvärr, hoppas ni kan ha överseende med det tills min ork och energi återvänder. För tillfället går jag helt och håller på sparlåga, har ingen gnista alls. I förrgår blev vi tvungna att låta avliva min älskade katt Leo som återkommande fått förstoppning och till slut inte kunda bajs alls själv längre. Han hade tappat mer än 40% av sin vikt och var totalt uttorkad. Det fanns inget mer att göra, men ändå grämer man sig och undrar om vi kunde gjort något annorlunda. 12 år gammal, min fina katt. Jag har bävat för den dagen då någon av mina två pälsbäbisar skulle dö och nu är den här. Usch. Från det ena till det andra så opererades jag för en vecka sen, vet inte om jag nämnde det sist? Jag har lidit av hjärtklappning liksom Mandra och fick en tid till ablation där de gått in med katetrar via ljumsken och bränt bort felaktiga elektriska banor i hjärtat. Nu ska jag på pappret vara rehabiliterad men har fortfarande rätt ont och känner mig sliten...det är väl kombinationen av krossade hjärtat mentalt och det fysiskt mörbultade hjärtat som gör det. Men usch, vilket eländigt inlägg, och nu måste jag sluta för Gabriel vaknade. Lovar ha mer energi nästa gång, förlåt. Kram på er.

Hej mina vänner! En liten uppdatering från mig.

Måste börja med att gratulera vår Frk Kanin för lilla fröet i magen, håller alla tummar och tår att det går vägen och att ni får en liten skrutt framåt...jul?

Med oss är det fint. Saker och ting har lugnat sig för tillfället - för sex veckor sen genomgick jag min ablation för att fixa min hjärtklappning och för tre veckor sen gjorde jag en biopsi på en knöl på min sköldkörteln. Som tur var var knölen godartad och behöver ej åtgärdas om den inte växer till så att den påverkar mat/luftstruparna. Allt det medicinska har gjort tt jag känner att jag "slösat bort" mina sista månader av min sista mammaledighet, så min börjajobbaångest (börjar den första april) känns påtaglig. Försöker trösta mig med att jag kommer vara ledig en dag i veckan och att det rätt snart är semester med en lång ledighet med familjen, men en sån här lång tid med mina små skruttar kommer aldrig igen. Känner just nu för att gå ner drastiskt i tid till hösten när alla tre går på dagis, får se vad min arbetsgivare säger om den saken. Nu är de små minsta nyfyllda ett och tre, och om fyra månader fyller den största fem. Kan man bromsa lite? Det går lite snabbt just nu!!

Nu är min lunch klar, ska försöka hinna äta innan Gabriel vaknar, sen ska vi mysa fram till 14 när vi hämtar storasyskonen på dagis. Kram till er!

Kanin: håller tummarna så hårt jag kan för ett positivt resultat imorgon!!!

Hej på er vänner. Jag är inte inne så frekvent och skriver, men nu kände jag att jag behövde få skriva av mig lite och se om ni har någon input. Vi var på utvecklingssamtal på dagis för ett par dagar sen, både för Elliot och Bianca, och då kom en sak upp som har satt min hjärna i spin av funderingar och en del oro. Det gäller Elliot, vår pigga, nyfikna och känsliga nästan-femåring.

Det har alltid varit lite smågrejer kring Elliot som jag kopplat till hans känslighet och ja, hans personlighet – tex en del kissolyckor, fobier kring att bajsa på dagis, fixa idéer om att han inte ville sluta med haklapp på dagis, en viss blyghet inför gruppaktiviteter (tex gympa eller rollspel) på dagis etc. Inga grejer som var för sig varit någon anledning till oro – varken från vår sida eller dagispersonalen – men nu tog de upp ännu en sak som de ville att vi skulle fundera på.

De upplever att han inte kan stå stilla när han blir upphetsad/engagerad i något. Han studsar och “flaxar” en del med armarna. Han har alltid betett sig så, så länge jag kan minas, både hemma och på dagis och för vår del har det bara varit en del av hur han är. Men nu tycker då dagis att det är något värt att diskutera. Elliots ansvariga fröken sa att det beteendet är ovanligt för hans ålder, att det mest är mindre barn som gör så. Jag förstår inte vad det är att vara orolig för och jag förstår inte vad det är de vill insinuera att han skulle lida av. Jag har surfat mig  tokig på diverse bokstavskombinationer (ADHD, ADD, autism, Asbergers syndrome etc) men hittar inget som passer in på vår empatiska, fokuserade, smarta kille.

Nu har vi bett om ett extra samtal kring detta med den ansvariga fröken och föreståndarinnan för dagiset för att få en store bild av vad de upplever som så ovanligt. Har ni några tankar eller erfarenheter kring detta? Det vore väldigt värdefullt med idéer, jag blir snart tokig. Kanske är det så att Elliot har någon funktionsnedsättning eller liknande som vi inte uppmärksammat, kanske har vi missat att hjälpa honom på det sätt som passar honom bäst? Och till syvende och sist – om det är något “fel” på honom, borde inte vi som föräldrar märkt det då, eller är vi hemmablinda?

Massa kramar!

Hej på er fina tjejer! Tusen tack för era svar. Dels var det väldigt värdefullt att höra om att Elliot inte på nåt sätt är ensam med kissolyckor och sen var det intressant att höra erfarenheter och teorier kring flaxandet. Jag misstänker att de är inne på autism-varianter precis som Vi4 beskriver då saker de har anmärkt på passar in i en sådan störning, tex att de anser att rutiner är väldigt viktigt för honom (det var det betydligt mer när han var yngre, men inget direkt längre åtminstone hemma) och ointresse i att förstå hur andra känner och tänker (samtidigt som de anmärker på hur angelägen han är att inkludera alla i leken och hur han är en diplomat som löser konflikter och vill att alla ska vara glada). Jaja, vi får väl se vad de berättar och precis som ni säger ska vi lyssna med öppna sinnen och inte låta deras bild av Elliot påverka hur vi ser på honom, utan använda deras kommentarer som input i debatten så att säga. Ett par av fröknarna har haft tendenser till att övertolka barn på förskolan tidigare, men som Vi4 nämnde så ser vi hellre att de övertolkar än att de vägrar se faktum. Mötet blir först den 31:a, det var först då vi kunde hitta en tid som passade både mig och Mats och de två fröknarna som ska vara med. De ansåg inte att det på något sätt är akut, men att det är viktigt att det blir av innan sommarlovet.

Tusen tack igen, ni är bäst!!

juni: Spännande! Vi ska ta tag i sova-utan-blöja med bägge de stora om två veckor när vi har semester. Orkar inte greja med nattliga lakanbyten när jag ska upp och jobba vid sex. Har inköpt kisslakan och förbereder barnen på vad som komma skall. Bianca (tre år) är väldigt sugen medan Elliot (snart fem) är skräckslagen. Får se hur det går. Ser fram emot att höra om era framgångar och eventuella tips som kommer in.

Assar: Underbart att höra!! Grattis grattis grattis - till er som trebarnsföräldrar och till storasyskonen. Varma kramar!!

Vi4: Bra jobbat, du gav ett väldigt seriöst och kunnigt intryck. Kul att se dig live!!