hej, ledsen att jag är så dåligt närvarande här just nu. Det är mycket med det jordiska. Tentor mestadels, är i skrivandes stund mitt uppe i en hemtenta. Släpandes tentan dyker upp om drygt 2 veckor och en till tenta ytterligare 3 veckor efter den. 3 kalas vankas de närmsta veckorna (i vårat hem) plus övernattande helgbesök.
I ärlighetens namn så känner jag mig stressad. Massa roligheter och inget jag vill missa men inte mindre stressad för det.
Ok, stålsätt er för här kommer en urladdning..
Med En 3åring som äter sursylta till frukost varje dag och så börjar alla våra morgnar.. påklädning, frukost och tandborstning är förhandlingar och tandagnisslingar. Hon är en korsning mellan Ronja med att akta sig för alla farligheter senast igår då hon nålade sina byxor som hon smart nog drog av sig och uttryckligen aktade sig för att sticka sig, ni vet 'Mamma, titta jag aktar mig för att sticka mig' och det efter att först ha nålat MINA byxor som satt fast på mig vilket inte gjorde så lite ont (AJ) medan jag satt och la upp sambons nya byxor (haha skruttunge). För att föra resonemanget vidare är hon också en stor dos Pippi då hon bestämmer allt själv helt oberoende av andra människor i denna värld eller sin familj, 'kan själv' är inte ett utryck det är en livsstil i hennes värld . Vidare har hon Lotta på bråkmakargatan som sista del och har förklaringar för allt och sina lösningar och kastar häldre en tröja i soporna än sätter på sig den om jag tagit fram den.
Vilya däremor hade idag som misson att göra Tyra glad efter att jag fått nog och lämnat rummet innan jag tappade humöret 100 diskutioner på 20 minuter och en aning stressad av hemtentan som jag trots 6 timmars läsning och funderande inte producerade EN rad inför idag.*suck* jag tänker inte säga ordet högt men det finns tillfällen då man känner sig värdelös och jag är så glad att jag har en stor dos Ironi i min kropp för jag bröt ihop i ett asgarv istället för tårar väl hemma.
För att återknyta till Vilyas fantastiska misson som hon pratade med sig själv ang medans hon uttförde..- Ja, nu vet jag hur jag ska göra henne(Tyra) glad.. jag hämtar hennes favoritbok'.1 min senare hör jag.. 'Tyra, titta (med glad och klar röst) titta dina 3 favoritböcker, vill du ha dom?'
-Nää, nä, nähähähäääää och ett försök till att gråta (hon skulle bara veta vilken tur hon har som har V som syster)
Därefter säger Vilya.. 'Okej' vandrar ut i köket...fortsätter prata för sig själv högt...'Hur ska jag göra för att göra henne glad? hmm, det måste gå.. det finns ett sätt, det är jag säker på'
Mamman (jag ;) som ligger på sängen och lyssnar på sina döttrar och fachineras av sina döttrars olikheter låter det hela fortgå en kort stund till och har nu samlat sig. (inte på gränsen till arg eller skrattandes längre, inte heller tårögd)
Vilya forstätter 'Nu vet jag!!' *jag undrar tänker jag* sen hör jag V säga ' Tyra kom nu' varpå, hör och häpna, Tyra fnittrar och kommer springandes in i sovrummet och båda kastar sig upp i sängen. Vilya säger - Tyra, ge mamma en kram.
Tyra ger mig en stor kram och Vilya också. (den kvittrande magin Vilya kommit på var Napp och nutte,min smarta tjej)
Här tog det inte slut.. Då säger Vilya. -Tyra, förlåter du mamma?
*Vafan! tänker jag.. ska hon föråta mig?* Vilket förstås var min första spontana tanke och sen kom jag på att jo, det är klart. Det var mina lösningar som var slut för det var jag som var trött och Tyra var bara Tyra och våra redskap med hennes humör är inte perfekta (men vem är perfekt)
Så dagens lärdom kom från en 4 åring (fem på söndag) att jag behöver inte vara perfekt och när jag och Tyra bråkar så förväntas JAG lösa det och inte Tyra. Helt sant.. det är ju ändå jag som är den vuxna. Haha.
Får jag avsluta med att jag älskar att vara Mamma?!
(ursäkta för en rörig beskrivning som hämtade direkt ur mina tankar, lite tårögd för hur medlande och omtänksam Vilya var)